Sandrability.com

I fredags var jag ju in till downtown igen för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano, denna gång på Hornby Street. I lördags trodde jag knappt mina öron när telefonen ringde. Det var en tjej som heter Cheryl (eller kanske Sheryl?) som tydligen var någon slags personalansvarig på det kafé där jag sökt jobb. Hon ville att jag skulle komma in på intervju på söndagen, alltså igår. Jag blev ju så klart glad för att de ringde men jag förklarade att jag var tvungen att tacka nej på grund av skytrainen. Hon sa att det var ok och att jag troligen kunde få ett senare pass och vi bestämde att jag skulle vara där vid halv elva på söndag förmiddag.

Igår gick jag upp i god tid, kollade bussar och allt på Translinks hemsida och gick till bussen. Tror ni bussen dök upp? Nej, det gjorde den inte så jag fick gå till Braid Station för att sedan ta skytrain:et därifrån. Detta gjorde att jag blev tio minuter sen till intervjuan. Kul…och pinsamt. Jag ringde i alla fall när jag var på tåget och sa att jag skulle bli sen men ändå. Det är inge bra att försent till en intervju. Dåligt intryck<tm>!

Intervjun gick i alla fall ok. Den första frågan jag fick var passande: hur ofta kommer du försent till jobbet? Snacka om att känna sig träffad. Jag sa inte hela sanningen, d v s att jag är urusel på att passa tider men jag förklarade vad som gällt på mina tidigare jobb samt att jag inte har några problem med att passa tider så länge bussar och skytrains också gör det samt att jag försöker ringa om jag är sen.

Jag fick också en del kluriga frågor om hur jag hanterar stress, hur jag hanterar stressfulla situationer kombinerade med att sälja en bra produkt, som det bästa kaffet i stan och hur jag definierar initiativförmåga. Jag inser att jag borde ha kunnat vänta mig dessa frågor och kanske borde ha kunnat fundera ut bra svar innan jag kom dit, men jag svarade så gott jag kunde och så här i efterhand tror jag inte att jag kunnat svara så mycket bättre även om jag funderat ut bra svar i förväg.

Idag är det ju måndag och jag har inte hört någonting från Cheryl (eller Sheryl) så jag antar att jag inte blev en av de personer de ville anställa. Nåja, bara att fortsätta söka fler jobb. Michelle, som också söker jobb, fick också en intervju den här veckan så vi hoppas ju så klart att det ska lösa sig för oss båda snart :) Det allra coolaste för mig vore ifall Apple ringer och vill anställa mig. Har sökt ytterligare fyra jobb på Apple Store.

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Intervju, Skytrains

Nu fick jag ett ryck igen och tänkte blogga lite om resan vi gjorde till Vancouver Island de sista dagarna som T var här. Vi bestämde oss ganska snabbt på måndagen för två veckor sedan att vi skulle åka dit från tisdag till torsdag och började planera var till ön vi skulle åka och vilken whale watch vi ville åka på. Det finns många företag på Vancouver Island som sysslar med whale watching och är man turist som aldrig varit där så är det svårt att veta vilken av dem som är värd pengarna eller vad chanserna är för att få se några valar. Efter lite runtringning och rekande kom vi till slut fram till att en liten trip till Victoria, som är huvudstaden i British Columbia och där delstatens parlament även finns beläget, och en tur med Eagle Wing Whale Watching Tours nog skulle bli bra. De hade fått väldigt bra betyg på sin webbplats så det kändes som ett sunt val.

Michelle ringde också sin vän Will som bor i Parksville en bit från Nanaimo och som sa att vi kunde få sova i hans trailer (!), vilket ju låter lite primitivt men väldigt gratis och generöst. Sagt och gjort, tidigt på tisdagsmorgonen begav vi oss med packning och rejält med matsäck till färjan vid Tsawwassen (försök uttala det utan att bita tungan av dig ;)) Ferry Terminal och åkte till Swartz Bay på Vancouver Island och därfirån var det inte särskilt långt till Victoria.

Whale watchingen var väldigt härlig och vi fick se späckhuggare, i ett par timmar i sträck faktiskt. Men tyvärr på ganska långt avstånd och de ville inte hoppa för oss heller men det var ändå fantastiskt att få se dem. Vi åkte i en snabb och bekväm båt, tror det var den här. På vägen ut till San Juan Island, där flera av späckhuggarna ofta håller till, stannade vi några tillfällen för att titta på sälar, örnar och en grå val. San Juan Island ligger för övrigt på amerikansk mark så under resans gång hann vi även korsa gränsen till USA :) Men jag vette sjutton om jag tycker att det räknas att ha varit på amerikanskt vatten i bara ett par timmar, som att byta plan på en amerikansk flygplats ungefär. :)

På kvällen efter whale watchingen körde vi vidare norrut upp till Nanaimo för att leta reda på den stugby utanför Parksville som Will höll på att bygga upp och där han även hade sin trailer ståendes. Man var ju rätt mör i både kropp och knopp när man kom fram och äntligen fick gå och lägga sig efter ett antal timmar i bil, färja, båt och bil igen och trots vissa obekvämligheter som det innebär att sova i en trailer så var det nog ingen av oss som tänkte så mycket på det.

Här kommer lite bilder från Victoria och whale watchingen. Bilderna på valarna har blivit något beskurna eftersom vi såg dem från så långt håll. Det WordPress-tema som jag använder beskär dessutom bilderna en gång till så klicka gärna på dem för att se dem i störra storlek. Skärpan är inte heller perfekt eftersom bilderna togs med telezoom-objektiv från en gungande båt.