|
|
Av Sandra, publicerat den 31 augusti, 2010 kl. 20:43
Jag vet, jag är så lam! Nu var det en halv månad sedan jag bloggade senast. Pinsamt! Men här kommer iaf lite uppdatering. Det har varit fortsatt dött på jobbfronten och jag har nu tagit en liten paus från allt vad jobbsökande innebär och ägnar mig lite åt skolan istället. När man söker jobb så intensivt som jag gjort de senaste veckorna blir man också erhört trött på det till slut och då är det enda vettiga att göra att lägga det lite åt sidan och ägna sig åt någonting annat och därmed få lite distans till det hela. Imorgon kommer första utbetalningen från CSN så jag svälter iaf inte ihjäl. :)
Något överraskande ringde mobilen igår (måndag) och jag väntade mig ett samtal av en dator från något skumt lurendrejeriföretag. Men det var det inte. Det var en riktig fysisk person som ringde och frågade om jag ville komma på intervju hos Sears nästa tisdag. Naturligtvis vill jag ju det! Först trodde att det var via något av de rekryteringsagenturer som jag kontaktat men efter lite funderande insåg att det gällde ett jobb som porträtt-fotograf på Sears Portrait Studio. Sears är ett stort företag som driver varuhus här och de har tydligen fotostudior i vissa av varuhusen dit man kan gå för att ta porträtt inför högtider så som jul och liknande. Jag såg deras ad på Craigs List för ett par veckor sedan och sökte det men la inte någon större energi på att förfina mitt CV särskilt mycket just inför det jobbet. Sedan glömde jag mer eller mindre bort det och väntade mig absolut inte något samtal från dem.
Men det ska bli väldigt spännande att få gå på intervju igen och ha möjligheten att få jobba med fotografering. Iiiihhh :) Intervjun är nästa tisdag och varuhuset ligger i stadsdelen som ligger granne med den stadsdel som jag bor i så det är relativt nära.
I förra veckan blev även min webbanalys och webbdesign, som båda utgjorde examintionsuppgiften i kursen Grafisk design för Internet, godkända och med det har jag nu fått alla 60 hp för första året registrerade. Det har nog aldrig hänt mig förr att jag tagit alla poäng som jag läst under ett läsår, brukar alltid ha kurser som släpar. Nu kan jag koncentrera mig på det nya läsåret och de två första kurserna är båda relativt omfattande…verkar det som iaf; grundläggande programmering med ett objektorienterat språk samt digital videoproduktion.
Har ju lovat att lägga ut bilder från English Bay och dit har vi dessutom hunnit åka ännu en gång. I helgen som gick var vi även till Keats Island en gång till. Denna gång hölls det fest med massor av rökt lax för de inbjudna på ön. Värdarna och ägarna av huset där festen hölls har natives, det som vissa nog skulle kalla indianer, i sin släkt vilket ger dem rätten att jaga så mycket lax de vill till skillnad från ”vita” eller invandrade kanadensare som måste ha mostsvarande fiskekort eller liknande för att ha rätt att fiska och då inte hur mycket som helst.
Efter middagen var det karaoke för hela slanten. Både Michelle och hennes äldsta dotter E sjöng ett par sånger var. Själv höll jag mig ifrån att sjunga utan nöjde mig med att bara lyssna men det var väldigt roligt det med. Har faktiskt aldrig provat karaoke, det kanske man borde… Mitt problem är att jag inte vet ifall jag skulle se låttexterna och den skärm som användes på Keats Island var inte särskilt stor. Nåja, får bli en annan gång.
Har inte hunnit eller orkat välja ut vilka bilder jag ska lägga ut så det får bli senare…men troligen innan ännu en halv månad hunnit gå igen. :)
[tags]Canadian Natives, English Bay, Keats Island, Karaoke, Sears[tags]
Av Sandra, publicerat den 17 augusti, 2010 kl. 0:09
Precis som titeln nog antyder så blir det här ett något gnälligt inlägg. Jag vet inte hur många jobb jag sökt nu, jag har liksom tappat räkningen, men något måste jag göra fel för det enda jag hört från något av de företag som jag sökt jobb hos, huvudsakligen via Craigs List, är antingen ”Thank you for applying for this position but…” eller absolut ingenting. Det förstnämda har visserligen inte hänt så ofta det heller men är i alla fall bättre än inte få veta något alls för då vet man att ens ansökan kommit fram och kanske med lite tur till och med blivit läst. Men när man inte hör ett dyft och än mindre blir kontaktad för en intervju…vad ska man tro?
Den här veckan ska jag försöka mig på något nytt och som jag helt missat tidigare. Jag ska kontakta en recruitment agency. Jag har inte sett så många av dessa i Sverige men enligt folk där hemma så börjar de bli vanligare där också. Här är det tydligen väldigt vanligt och om man ska tro våran granne Line (Lynn) så är det väldigt bra. Jag ska i alla fall försöka att inte ha för höga förhoppningar inför imorgon då jag tänker ringa två av dem, de som verkar vara de största,
Annars försöker vi att överleva värmen här. Förra veckan kom Michelles barn tillbaka från Ontario där de varit med sin pappa i nästan tre veckor. De tog med sig ett rejält högtryck också. Det har varit nära 30 grader i nästan en vecka nu och det börjar bli lite jobbigt. Runt 25 hade varit behagligare men när termometern når 30-sträcket så känns det i både kropp och knopp. Man funkar inte som man ska.
I fredags var vi en snabbis till White Pine Beach och badade och på kvällen socialiserade vi lite med grannana och i lördags var jag och Line en sväng till Woody’s och lyssnade på ett band som hette Hey, Stewey medan Michelle var hemma med sina barn och hade en lugn filmkväll med dem.
Har fortfarande inte bokat om min hembiljett för jag vacklar något i mitt beslut med att stanna till jul. Jag vill väldigt gärna stanna men samtidigt undrar jag ju ifall hela hösten kommer att kantas av idel jobbansökningar och idel tystnad.
Andra bloggar om: Hey Stewey, White Pine Beach, Woody’s
Av Sandra, publicerat den 9 augusti, 2010 kl. 23:52
Sitter och slappnar av några dagars intensivt kodande och skrivande. Idag var deadlinen för den examinerande uppgiften i kursen Grafisk Design för Internet som jag inte hann med att göra i våras. Nu är den klar och inlämnad och även om jag inte är 100 % nöjd (för det är jag typ aldrig) så känns det ändå skönt att ha det gjort.
Annars går livet vidare här på västkusten i till ytan världens näst största land efter Ryssland. Har så klart inte fått jobb ännu och har inte ägnat de senaste dagarna så mycket åt just det utan ägnat mig åt skolarbete istället. Imorgon är det hur som helst dags att återigen ta i med hårdhandskarna.
Jag har i alla fall bestämt mig för att boka om min flygbiljett till jul, någon gång runt den 21:e december. Nu är den ställd till den 16:e september och en ombokning skulle ge mig ytterligare några månader att försöka förverkliga min dröm. Har jag inget jobb till jul så är det väl bara packa ihop sina prylar och inse faktum men innan dess vägrar jag att ge upp! VILL INTE!
Michelle, som var på intervju för ett jobb som skulle passat henne perfekt och som hon även blev lovad under intervjun, är nu åter utan jobb. Kvinnan som intervjuade henne och som driver ett litet företag som säljer barnkläder med handmålade motiv på, ändrade sig och gav någon annan jobbet! Så jävla oproffsigt att först ge jobbet till en person och sen ändra sig! Fy faan, säger jag! Vi intalar oss dock att vi båda två är för bra för att bli behandlade på det sättet och Michelle tröstar sig med att hon nog ändå inte vill jobba för en människa som behandlar folk på det där sättet.
I helgen som gick har det varit full rulle. Vi var ute till de lokala pubbarna två nätter i rad och hade väldigt skojigt; träffade massa roliga människor, skrattade mycket, drack drinkar och dansade till ett cover band som kallade sig själva för Dance Mob, vilket i och för sig passade dem för de fick verkligen folk att röja på dansgolvet.
I förra veckan spenderade vi in en heldag downtown och besökte bland annat China Town, Gastown (Vancouvers gaykvarter), English Bay där vi såg en helt fantastisk solnedgång (bilder kommer) och avslutade kvällen på Johnny Fox’s Pub, en irländsk pub vars bartender såg ut som en väldigt ung Nicholas Cage, fast snyggare ;)
Sitter och funderar på om det är någon idé att äta något rejält så här sent. Får nog bli mackor och lite te och sen sova och vända rätt dygnet igen. Har spenderat mest vaken tid under dygnets mörka timmar de senaste dagarna så det känns som att det är dags att ställa tillbaka sig.
Andra bloggar om: China Town, English Bay, Gastown, Dance Mob
Av Sandra, publicerat den 27 juli, 2010 kl. 19:15
Har precis kommit hem från downtown där jag var till Caffe Artigiano inne i London Drugs på West Broadway St för att söka jobb. Vet inte vad jag ska förvänta mig efter det besöket eftersom jag uppbarligen inte kommer att bli kontaktad av Caffe Artigiano på Hornby St och managern Greg svarat jakande på min fråga om de hade haft många sökande.
Fick precis ett mail från Rogers där jag sökte jobb förra veckan. Mailet var så klart ett standardliserat autogenererat mail som gick ut på att jag och mitt CV inte gått vidare i anställningsprocessen och att min erfarenhet inte räckte. Tack för det… Jag håller så klart inte med med tanke på all kundservice och utbildning jag utfört i relativt speciella situationer de senaste åren.
Jobbet på Rogers var desssutom det jobb där jag kunnat använda min granne Lines (Lynn’s) namn som referens. Det gjorde tydligen ingen som helst skillnad.
Om jag inte duger för kundtjänst hos Rogers…eller att göra kaffe på Caffe Artigiano…vad sjutton duger jag till då? Skitdag… :(
Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Rogers
Av Sandra, publicerat den 26 juli, 2010 kl. 23:46
I fredags var jag ju in till downtown igen för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano, denna gång på Hornby Street. I lördags trodde jag knappt mina öron när telefonen ringde. Det var en tjej som heter Cheryl (eller kanske Sheryl?) som tydligen var någon slags personalansvarig på det kafé där jag sökt jobb. Hon ville att jag skulle komma in på intervju på söndagen, alltså igår. Jag blev ju så klart glad för att de ringde men jag förklarade att jag var tvungen att tacka nej på grund av skytrainen. Hon sa att det var ok och att jag troligen kunde få ett senare pass och vi bestämde att jag skulle vara där vid halv elva på söndag förmiddag.
Igår gick jag upp i god tid, kollade bussar och allt på Translinks hemsida och gick till bussen. Tror ni bussen dök upp? Nej, det gjorde den inte så jag fick gå till Braid Station för att sedan ta skytrain:et därifrån. Detta gjorde att jag blev tio minuter sen till intervjuan. Kul…och pinsamt. Jag ringde i alla fall när jag var på tåget och sa att jag skulle bli sen men ändå. Det är inge bra att försent till en intervju. Dåligt intryck<tm>!
Intervjun gick i alla fall ok. Den första frågan jag fick var passande: hur ofta kommer du försent till jobbet? Snacka om att känna sig träffad. Jag sa inte hela sanningen, d v s att jag är urusel på att passa tider men jag förklarade vad som gällt på mina tidigare jobb samt att jag inte har några problem med att passa tider så länge bussar och skytrains också gör det samt att jag försöker ringa om jag är sen.
Jag fick också en del kluriga frågor om hur jag hanterar stress, hur jag hanterar stressfulla situationer kombinerade med att sälja en bra produkt, som det bästa kaffet i stan och hur jag definierar initiativförmåga. Jag inser att jag borde ha kunnat vänta mig dessa frågor och kanske borde ha kunnat fundera ut bra svar innan jag kom dit, men jag svarade så gott jag kunde och så här i efterhand tror jag inte att jag kunnat svara så mycket bättre även om jag funderat ut bra svar i förväg.
Idag är det ju måndag och jag har inte hört någonting från Cheryl (eller Sheryl) så jag antar att jag inte blev en av de personer de ville anställa. Nåja, bara att fortsätta söka fler jobb. Michelle, som också söker jobb, fick också en intervju den här veckan så vi hoppas ju så klart att det ska lösa sig för oss båda snart :) Det allra coolaste för mig vore ifall Apple ringer och vill anställa mig. Har sökt ytterligare fyra jobb på Apple Store.
Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Intervju, Skytrains
Av Sandra, publicerat den 26 juli, 2010 kl. 23:20
Nu fick jag ett ryck igen och tänkte blogga lite om resan vi gjorde till Vancouver Island de sista dagarna som T var här. Vi bestämde oss ganska snabbt på måndagen för två veckor sedan att vi skulle åka dit från tisdag till torsdag och började planera var till ön vi skulle åka och vilken whale watch vi ville åka på. Det finns många företag på Vancouver Island som sysslar med whale watching och är man turist som aldrig varit där så är det svårt att veta vilken av dem som är värd pengarna eller vad chanserna är för att få se några valar. Efter lite runtringning och rekande kom vi till slut fram till att en liten trip till Victoria, som är huvudstaden i British Columbia och där delstatens parlament även finns beläget, och en tur med Eagle Wing Whale Watching Tours nog skulle bli bra. De hade fått väldigt bra betyg på sin webbplats så det kändes som ett sunt val.
Michelle ringde också sin vän Will som bor i Parksville en bit från Nanaimo och som sa att vi kunde få sova i hans trailer (!), vilket ju låter lite primitivt men väldigt gratis och generöst. Sagt och gjort, tidigt på tisdagsmorgonen begav vi oss med packning och rejält med matsäck till färjan vid Tsawwassen (försök uttala det utan att bita tungan av dig ;)) Ferry Terminal och åkte till Swartz Bay på Vancouver Island och därfirån var det inte särskilt långt till Victoria.
Whale watchingen var väldigt härlig och vi fick se späckhuggare, i ett par timmar i sträck faktiskt. Men tyvärr på ganska långt avstånd och de ville inte hoppa för oss heller men det var ändå fantastiskt att få se dem. Vi åkte i en snabb och bekväm båt, tror det var den här. På vägen ut till San Juan Island, där flera av späckhuggarna ofta håller till, stannade vi några tillfällen för att titta på sälar, örnar och en grå val. San Juan Island ligger för övrigt på amerikansk mark så under resans gång hann vi även korsa gränsen till USA :) Men jag vette sjutton om jag tycker att det räknas att ha varit på amerikanskt vatten i bara ett par timmar, som att byta plan på en amerikansk flygplats ungefär. :)
På kvällen efter whale watchingen körde vi vidare norrut upp till Nanaimo för att leta reda på den stugby utanför Parksville som Will höll på att bygga upp och där han även hade sin trailer ståendes. Man var ju rätt mör i både kropp och knopp när man kom fram och äntligen fick gå och lägga sig efter ett antal timmar i bil, färja, båt och bil igen och trots vissa obekvämligheter som det innebär att sova i en trailer så var det nog ingen av oss som tänkte så mycket på det.
Här kommer lite bilder från Victoria och whale watchingen. Bilderna på valarna har blivit något beskurna eftersom vi såg dem från så långt håll. Det WordPress-tema som jag använder beskär dessutom bilderna en gång till så klicka gärna på dem för att se dem i störra storlek. Skärpan är inte heller perfekt eftersom bilderna togs med telezoom-objektiv från en gungande båt.
-
-
Swartz Bay
-
-
Tre fina gamla bilar nere vid hamnen och med parlamentsbyggnaden i bakgrunden
-
-
Victoria Harbour Ferry
-
-
En gatumusikant med sina båda barn…tror jag :)
-
-
Jeff, the tour guide…och kapten
-
-
Tobias i full whale-watching-utstyrsel
-
-
Det som på denna bild ser ut som en sten ska föreställa en gråval
-
-
Ett lågtflygande flytour-plan
-
-
Sälar…eller rock sausages, som guiderna kallade dem
-
-
Örnar
-
-
Första bilden på en fena på en späckhuggare…
-
-
Andra bilden på en fena…
-
-
Tredje bilden…
-
-
Havet och solen
-
-
I VIctoria kunde man också åka häst och vagn, ganska dyrt dock. Från 100 kr för en kvart eller nåt sånt.
-
-
Hästar och kuskar uppradade och i väntan på folk som vill åka
-
-
Parlamentsbyggnaden
Andra bloggar om: Eagle Wing Whale Watching, Killer whales, Nanaimo, Parksville, Späckhuggare, Victoria
Av Sandra, publicerat den 23 juli, 2010 kl. 19:01
Finns det något mer otacksamt än att söka jobb? Knappast troligt… Jag vet inte hur många jobb jag sökt den här veckan, har liksom inte räknat. Har även hunnit med att ha ett par dagar av håglöshet och hopplöshet, en period som jag tror de flesta som söker eller någonsin sökt jobb känner igen. När man börjar med jobbsökandet har man alltid så mycket energi och idéer om var man skulle vilja jobba och det finns liksom inga hinder eller tvivel inom en. Men allt eftersom tiden går och inget händer tappar man mer och mer av den där energin. Just så har jag känt i ett par dagar nu men jag har ändå fortsatt med jobbsökandet, men det känns som att engagemanget blivit mindre för varje jobbansökan. Det är dags att rycka upp sig!
Idag var jag downtown en sväng för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano där jag sökt jobb ett par gånger tidigare. Denna gång var det deras café på Hornby St som behövde nyanställa och de höll inte on-the-spot-intervjuer men ville gärna att folk skulle komma dit och söka personligen, vilket man ju så klart gör om det efterfrågas.
Jag möttes som vanligt av väldigt trevlig och mysig personal och blev intervjuad på stående fot. Tjejen som intervjuade mig var jättetrevlig och var väldigt nöjd med min motivering till varför jag sökte jobb hos dem. Tyvärr gick det upp för mig ganska snabbt att de hade glömt att nämna viss nödvändig information i sin annons på Craigs List…exempelvis den lilla detaljen att jobbet börjar kl. 5…på MORGONEN. Toppen… De frågade om det skulle innebära några problem för mig och svarade ärligt att jag inte visste eftersom jag inte hade någon aning om ifall det går några skytrains så tidigt på morgonen.
När jag sedan kom hem och kollade upp det så var det precis som jag misstänkte; det går inte några skytrains tillräckligt tidigt på morgonen för att jag ska hinna in till stan innan fem.
Sen var det ju det här med mitt tillfälliga arbetstillstånd igen… Detta café liksom cafét på West Broadway sökte någon som kan stanna i några år och då är det inte bra att komma och säga att man bara har ett tillfälligt arbetstillstånd.
Om de mot förmodan hör av sig kommer att jag nog att vara tvungen att tacka nej, vilket suger. Hade jag vetat att jobbet börjar 5 på morgonen hade jag antagligen inte sökt det alls…dels på grund av bristerna med skytrain-trafiken men vad får man för tillvaro om man måste gå upp klockan tre på morgonen för att hinna till jobbet som börjar fem?
Förutom detta jobb har jag denna vecka även sökt diverse web designer-jobb, Rogers Customer Service, Michaels Arts & Crafts Store och Chapters (bokhandel). De två senaste hade båda ganska omfattande ansökningsprocedurer med online-intervjuer medelst frågeformulär. Ansökan till Michaels ägnade jag säkert mer än en timme åt då deras online-intervju innehöll inte mindre än 12 sidor med frågor och ett IQ-test(!).
En sak är i alla fall bra och det är att min granne Line (Lynn) har erbjudit mig att använda henne som referens om jag ansöker till Rogers Costumer Service vilket jag nu har gjort. Hon har jobbat där i nästan tio år så kanske kan det resultera i något bra. Det jobbet finns i så fall i Burnaby vilket inte heller är så långt att åka med skytrain:et.
Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Chapters, Michaels Arts & Crafts Store, Rogers, Skytrain, Söka jobb
Av Sandra, publicerat den 20 juli, 2010 kl. 14:28
Hoppsan, har nu inte bloggat på över en vecka…igen ;) T har nu åkt hem men vi hade väldigt skojigt den korta tid han var här och vi hann med relativt mycket ändå. Tio dagar är verkligen ingen lång tid när man reser så långt.
I förr-förra veckan gjorde vi ett par rejäla utflykter downtown och promenerade längs vattnet från Waterfront Stn och norrut mot Stanley Park på fredagen och från Science Park och norrut mot Stanley Park på andra sidan downtown på söndagen. Dock hann T tyvärr aldrig se själva Stanley Park och så klart en massa andra saker också men när han åkte hem i fredags var väldigt sugen på att komma tillbaka. Man hinner ju inte med så mycket på bara tio dagar.
Här kommer ett gäng bilder från downtown:
Andra bloggar om: Gastown, Granville Island, Vancouver Downtown
Av Sandra, publicerat den 10 juli, 2010 kl. 22:40
Sedan ett par månader tillbaka har min gode vän T planerat att komma hit och hälsa på. I tisdags anlände han och tog med sig ett rejält högtryck från Europa. Det har varit stekande hetta här i några dagar och man märker att det tar ett tag för en att anpassa sig till det. I torsdags var det över 30 grader och det kändes nästan outhärdligt att befinna sig utomhus, än mindre att försöka använda tankeförmågan till något annat än att tänka: vatten, vatten, vatten. Igår och idag har det varit betydligt behagligare temperatur på runt 24-25 grader. Då går det ju i alla fall att vara ute. ;)
I onsdags tog Michelle med sig oss och barnen ut på lite sightseeing. Vi besökte först Cypress Provincial Park från vilken man fick en fantastisk utsikt över hela stan. Tyvärr betedde jag mig klantigt ut och formaterade mitt minneskort innan jag kom ihåg att skapa en panorama-bild över utsikten. Helt galet klantigt gjort! Den enda bild som blev kvar var av vulkanen, som visserligen ligger i USA men som man kan se ända här borta i Vancouver.
Vi åkte sedan ner till Lynn Canyon där man låtit rekonstruera en gammal hängbro över Lynn Canyon och floden nedanför och den gungade ganska bra kan jag säga. ;)
Sist men inte minst åkte vi ner från berget och till ett fint ställe där vi låg och solade på stranden vid Capilano River som rinner hela vägen uppifrån bergen och ner. Vattnet var väldigt kallt och friskt och hade inte precis värmts upp på vägen men det var ganska skönt att sticka fötterna i floden och svalka sig lite för det var ganska varmt även i onsdags.
Sedan åkte vi hem och åkte till en Jazz-klubb i Yaletown senare på kvällen. Jazz har aldrig riktigt varit min typ av musik; segt och långtråkigt har jag alltid tyckt men jag blev riktigt imponerad av musikerna. De är inte precis några inövade låtar med två verser, två refränger och slutkläm de kör, snarare en massa improvisation och låtarna varar precis så länge som musikerna själva vill. Förutom dem var även ett gäng swing dancers på plats från en swing dance klubb i Vancouver. Jättetrevliga människor som dansade otroligt bra, riktigt underhållande att titta på i kombination med musiken. Vi pratade lite med dem och de berättade att dem ofta kom just till den klubben för att öva. Tyvärr tog jag inte med kameran dit… :(
Andra bloggar om: Capilano River, Cypress Provincial Park, Jazz, Lynn Canyon Suspension Bridge, Swing dance
Av Sandra, publicerat den 9 juli, 2010 kl. 3:03
I helgen som gick var jag, Michelle, hennes döttrar och Michelles f d man till deras lilla ställe på Keats Island. Jag och Michelle kom till ön på lördagseftermiddagen, lagom till den årliga festen på en av stränderna där några av öborna ordnat med helstekt gris och dit alla gäster bidragit med något hemmalagat till festen vilket resulterade i en jättebuffé med nästan hur mycket mat som helst. Vi spenderade några timmar på stranden med att äta, umgås, titta och prata med andra öbor och bara njuta av solen och utsikten över vattnet. Kelly, Michelles f d man och barnen gick hem relativt tidigt men jag och Michelle stannade kvar tills att solen gått ner då vi slutligen tog oss hem i bäckmörkret.
Resten av tiden på ön tillbringade vi på stranden, vi åt grillspett, grillade marshmellows över öppen eld och bara njöt av att vara borta från stan ett tag. Keats Island representerar också mycket av sådant som jag starkt förknippar med Nordamerika men även med norra Sverige; berg, klippor, hav, vidsträckta vyer, timmerstugor, skog som aldrig tar slut och björnar runt knuten, som vi tack och lov aldrig såg men ändå.
Andra bloggar om: Keats Island
|
|