Jag skulle vilja påstå att ju bättre form ett innehåll har, ju mer trovärdigt blir det. Sen är det också fråga om hur själva innehållet förs fram rent textmässigt. Ett tveksamt innehåll kan placeras på en snyggt och proffsigt designad webbplats och därmed upplevas som mer trovärdigt, mycket tack vare . . . → Läs mer: Veckans tanke VII]]> Veckans tanke denna vecka.

Jag skulle vilja påstå att ju bättre form ett innehåll har, ju mer trovärdigt blir det. Sen är det också fråga om hur själva innehållet förs fram rent textmässigt. Ett tveksamt innehåll kan placeras på en snyggt och proffsigt designad webbplats och därmed upplevas som mer trovärdigt, mycket tack vare miljön den är placerad i. Detta avgörs också av vem som läser innehållet och vilka tidigare preferenser och relationer till ämnet som denna person har.

I egenskap av agnostiker har jag inte mycket intresse av att exempelvis läsa på webbplatsen för sekten Livets Ord. Jag är väldigt kritisk till det mesta som har med religion att göra och skulle troligen ställa mig högst tveksam till innehållet, oavsett vilka källor som användes. Om innehållet dock hade en sådan form att det gav mig ett positivt intryck och texten utformad på ett sätt som även fick mig som icketroende att bli intresserad, skulle Livets Ord sannerligen ha lyckats med något. Att jag sedan skulle tro på det som påstås är nog högst osannolikt men chansen att väcka ett visst intresse skulle ändå finnas.

Vad gäller källor och hur de används är nog inte skillnaden så stor mellan hur källor används på webben och hur de används i en uppsats eller rapport. Iaf inte när det gäller vilken typ av påståenden som kräver källor. Det finns mycket som behöver motiveras med källor men det finns även saker som oftast inte kräver någon källa. Exempelvis, jorden är rund, solen är varm, himlen är blå. Källhänvisningarna som sådana kan se olika ut på webben jämfört med i ett skriftligt dokument. På webben är det lätt att länka ett ord eller en mening direkt till den källa som styrker ett visst påstående medan man i en bok, rapport eller uppsats använder kjällhänvisningar med namn och årtal till källan som sedan skrivs ut mer utförligt i en referensförteckning.

När jag skriver rapporter eller uppsatser försöker jag finna flera källor inom det ämne jag ska skriva om, gärna litteratur som går hand i hand med min egen uppfattning kring ämnet, om det är möjligt. Jag föredrar elektroniska dokument men använder även gärna litteratur som skrivits av framstående personer inom ämnet. Handlar det exempelvis om människa-datorinteraktion och interaktionsdesign finns namn som Preace och Nielsen, handlar det om programmering finns Scansholm osv. När jag bloggar använder jag sällan litteratur, snarare webbplatser, artiklar och rapporter som påpekar eller stärker det budskap jag vill få fram. Jag försöker även vara objektiv i den mening att jag gärna bemöter källor som påstår något annat än det jag själv anser. I ett sådant läge är det extra viktigt att ha källor som styrker ens egen uppfattning.

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Källor, Veckans tanke VII

Jag tycker att Internet kan ses som både informationsevolution och informationsrevolution. Evolution eftersom information har bytt skepnad och blivit digital, sammanlänkad, delad och på många sätt fri. Den har samtidigt samlats på webbplatser med specifika syften, exempelvis webbaserade uppslagsvärk eller webbplatser hos myndigheter, organisationer och företag. Användarna lär sig . . . → Läs mer: Veckans tanke VI]]> Veckans tanke från förra veckan.

Jag tycker att Internet kan ses som både informationsevolution och informationsrevolution. Evolution eftersom information har bytt skepnad och blivit digital, sammanlänkad, delad och på många sätt fri. Den har samtidigt samlats på webbplatser med specifika syften, exempelvis webbaserade uppslagsvärk eller webbplatser hos myndigheter, organisationer och företag. Användarna lär sig snabbt var någonstans på Internet som olika typer av information går att hitta och återvänder dit när det är nödvändigt. Vet man inte den exakta platsen kan en sökmotor lätt hitta den åt en.

Revolution eftersom så många har tillgång till all den kunskap som finns tillgänglig på Internet. Tack vare webbplatser för myndigheter, organisationer, företag, som publicerar information som lagar, regler, varor och tjänster, kan tid och energi läggas på andra åtgärder än att informera kunder och medborgare om saker som de själva kan söka upp.

Det fanns en tid då man som debattör måste få sin debattartikel publicerad i någon stor tidning eller medverka i radio eller tv för bli hörd. Nu räcker det med att sätta upp en blogg och se till att tillräckligt många ser det man skriver för att ens synpunkter ska uppmärksammas.

Fortfarande finns det väldigt många som själva ännu inte har daglig tillgång till Internet men som på vissa sätt hjälps av den. Då syftar jag främst på de fattigare länderna i världen som ofta är föremål för olika insamlingar av pengar för välgörande ändamål och ofta via Internet. Webaid är ett exempel på detta.

Jag tror dock att forskning och källkritik alltid kommer att finnas. Forskningen eftersom det fortfarande råder vissa regler och bestämmelser för hur forskning bör utföras med teorier kring olika statistiska metoder för urval, bakgrund, omgivningens påverkan m m, samt metoder kring forskning som sådan. Exempelvis, hur bör man egentligen forska på huruvida passiv rökning är skadligt eller inte?

Källkritik är viktig eftersom Internet, precis som den verklighet som Internet existerar i, är fylld av personer och information som måste kunna ifrågasättas. Få saker är antingen svarta eller vita och detta avspeglas på Internet lika mycket som i den verkliga världen. Ett problem är kanske att folk har en tendens att lättare tro på något som står svart på vitt på en webbsida, hur tveksam den än kan verka, snarare än ett muntligt påstående från exempelvis en professor. Kanske är det dags att införa källkritik på ett relativt tidigt stadium i skolundervisningen?

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Internet, Informationsevolution, Informationsrevolution, Veckans tanke VI

Google har ända sedan starten av Gmail kompletterat tjänsten med diverse funktioner. Google Talk är ett exempel på det och nu även Google Buzz. Jag tror inte riktigt att Googles ambition är att konkurrera ut Facebook. I så fall hade de satsat större på det eller rent av köpt . . . → Läs mer: Veckans tanke V]]> Här kommer Veckans tanke V.

Google har ända sedan starten av Gmail kompletterat tjänsten med diverse funktioner. Google Talk är ett exempel på det och nu även Google Buzz. Jag tror inte riktigt att Googles ambition är att konkurrera ut Facebook. I så fall hade de satsat större på det eller rent av köpt tjänsten istället. Jag tror snarare att de försöker förbättra sina egna tjänster och möjligen att ge människor ett alternativ till Facebook och liknande tjänster, för man ska komma ihåg att alla faktiskt inte använder Facebook.

Vad gäller Facebooks satsning på e-post så tycker jag inte att den tjänsten kommer som någon större överraskningen egentligen. Den finns ju redan inbyggd i Facebook genom möjligheten att skicka privata meddelanden till varandra och jag betraktar bara en e-post-tjänst som en vidareutveckling av detta.

Jag tvivlar på att vare sig Facebook eller Google satsar särskilt stort på att försöka utmanövrera den andra parten. Jag tror att vi i så fall hade fått se betydligt större satsningar. Slutar det dock med att den ena manövrerar ut den andra så tror jag det kommer att krävas en försäljning av den ena parten för att det ska vara möjligt.

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Facebook, Facebook vs. Google,  Google Buzz, Veckans tanke V

Oj! Nu kommer vi in på en av mina hjärtefrågor, nämligen öppet vs. låst. Eller snarare öppet för konsumenten eller utelåst/innelåst konsument.

Detta är ett område som jag skulle kunna ägna timmar åt att diskutera men för att hålla det lite mer sakligt och konkret . . . → Läs mer: Veckans tanke IV]]> Äntligen är jag ikapp! Veckans tanke IV kommer här.

Oj! Nu kommer vi in på en av mina hjärtefrågor, nämligen öppet vs. låst. Eller snarare öppet för konsumenten eller utelåst/innelåst konsument.

Detta är ett område som jag skulle kunna ägna timmar åt att diskutera men för att hålla det lite mer sakligt och konkret ska jag försöka hålla mig kortfattad.

Personligen är jag en ivrig förespråkare av Open Source. Med tanke på hur informationsteknologin har växt i användning, flexibilitet och även pris (i den bemärkelse att fler har tillgång till teknologin eftersom den blivit så pass billig) så anser jag att den också ska vara tillgänglig för så många som möjligt.

Samtidigt ska man inte sticka under stol med att Android som sådant så klart efterfrågas mycket tack vare varumärket Google. Jag tror i alla fall att det är så, även om jag inte har några siffror på det. Man ska också komma ihåg att Google självt under många år har varit en kär förespråkare av Open Source, så Android är ju inget de hittat på bara för att följa med strömmen.

Open Source är på frammarsch runt om i världen och jag tror även att det kommer att vara nyckeln till utbildning i många av u-länderna, och kanske även här i västvärlden, eftersom myndigheter, kommuner, skolor och universitet inte är tvungna att lägga skrattretande summor på licenskostnader för licenser på mjukvara som förr eller senare måsta bytas ut då den inte längre är kompatibel med omvärlden.

Vad gäller säkerheten? Ja, naturligtvis är det så att ju fler som har tillgång till att bygga exempelvis applikationer till Android, ju större blir sannolikheten för dålig mjukvara. Men då ska man också ha i åtanke att om man exempelvis betraktar mängden virus och vilka operativsystem som är mest utsatta för dessa så är svaret på den frågan enkel: Windows. Varför är det då säkrare att ha WIndows Mobile i sin mobiltelefon än Android?

För att svara på frågan om jag skulle kunna tänka mig att ha en Android-mobil så är svaret är självklart. Tyvärr har jag blivit Mac-frälst vilket nog gör att jag kommer att välja iPhone som nästa mobiltelefon men det har även att göra med att de hjälpmedelsprogram som finns i iPhone (exempelvis förstoring) har fått väldigt bra omdömen av användare och förstoring är tyvärr nästan nödvändigt för mig ifall jag ska kunna använda en relativt avancerad mobiltelefon med en så pass högupplöst skärm.

Men Android är ju fortfarande under utveckling så när den dagen kommer när jag ska bestämma mig för en ny mobiltelefon, så kanske jag får omvärdera mitt val. :)

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Open Source, Veckans tanke IV

Min egen uppfattning om Web 2.0 är att det är ett begrepp som jag själv inte använder eller känner något behov av att använda. Jag upplever det främst som ett buzzword eller en trend, men jag förstår samtidigt vad man menar när man redogör för begreppet i filme

En förändring . . . → Läs mer: Veckans tanke III]]> Förra veckans Veckans tanke.

Min egen uppfattning om Web 2.0 är att det är ett begrepp som jag själv inte använder eller känner något behov av att använda. Jag upplever det främst som ett buzzword eller en trend, men jag förstår samtidigt vad man menar när man redogör för begreppet i filme

En förändring som jag själv tycker visar på en tydlig skillnad mellan webben ”nu” och ”då” (och med ”då” tänker jag på hur Internet såg ut och vad det användes till då allmänheten fick tillgång till det i början av 90-talet) är exempelvis hur personliga hemsidor förändrats från att vara en relativt statisk sida med rolig information, bilder och annat som kan tänkas höra hemma på en personlig hemsida, till en mer dynamisk webbplats med olika funktioner och framför allt – den löpande uppdateringen tack vare bloggfunktionen. För om man tänker efter: hur många personliga hemsidor känner man egentligen till som INTE har formen av en blogg? Själv kan jag i alla fall inte komma på en enda en. Det skulle möjligen vara webbplatser för kända personer, men dessa sätts ju främst upp i marknadsföringssyfte precis som för vilket företag eller varumärke som helst.

En annan sak som jag tycker kännetecknar Web 2.0 är behovet, eller snarare finessen, med inloggningsuppgifter på många webbplatser. Till en början var sådana främst nödvändiga ifall man skulle beställa produkter men nu ser man det nästan överallt: på tidningsajter (Idg.se), resesajter (Vasttrafik.se) och på sajter med samlad information om väder, nyheter, horoskop, citat, polls, tv-tablåer m.m (Superstart.se). Webbplatser skräddarsys allt mer efter besökarens speciella behov och önskemål.

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Veckans tanke III, Web 2.0

När jag ställde mig själv frågan vad jag använder sociala verktyg till så blev svaret nästan omgående; vad använder jag INTE sociala nätverk till? Så klart det finns en massa saker som inte går att göra via sociala verktyg; de . . . → Läs mer: Veckans tanke II]]> Även lite sen med denna tanke men detta är mina reflektioner kring social verktyg.

När jag ställde mig själv frågan vad jag använder sociala verktyg till så blev svaret nästan omgående; vad använder jag INTE sociala nätverk till? Så klart det finns en massa saker som inte går att göra via sociala verktyg; de mest nödvändiga i livet som att äta och sova, bara för att ta ett par primitiva exempel. Men om jag begränsar mig till de saker som är socialt relaterade, ja, då är det inte mycket där ett socialt verktyg inte kommer in.

Nästan hela min bekantskapskrets vistas numera om inte varje dag så relativt ofta på Facebook. Mobiltelefonen har nästan blivit överflödig när det handlar om att skaffa kontakt och att behålla den.

Så fort man är osäker på något, det kan röra sig om en diskussion, ett sällskapsspel, en frågesport på tv, så har Wikipedia, där människor hjälps åt att fylla på med nyttig information, blivit ett av de ord man tänker först. Även om informationen och vinklingen på Wikipedia emellanåt kan ifrågasättas, särskilt då det gäller politiskt laddade frågor som övervakningssamhället, klimatet eller köttkonsumtionen, är det ändå fullt möjligt att skaffa sig en uppfattning om vad något är eller hur det fungerar, vilket kan vara tillräckligt för att komma vidare i sällskapsspelet eller diskussionen.

Matlagning, som i sig ofta kan vara en social process, har även upphört att vara enkla recept på nätet. Nu ska det diskuteras, delas, tipsas och läras ut om mat i avancerade recept-communities.

I sammanhanget lärande har vi exemplena Disco och Marratech där ett av de huvudsakliga syftena är att föra samman studenter från olika delar av landet. Distansstudier har ju blivit allt vanligare de senaste åren och det finns nu betydligt fler utbildningar att välja på än vad det gjorde när jag började på högskolan första gången 2001. Jag tror att distansstudier kommer att utgöra en allt större del av den moderna utbildningsformen vilket sannolikt kan öka studenters förmåga att använda sociala nätverk och verktyg även utanför studierna.

Listan på exempel kan göras lång men det är i alla fall så här jag själv använder och ser på sociala verktyg.

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Sociala verktyg, Veckans tanke II

I egenskap av mobboffer i grundskolan, till stor del på grund av min medfödda synskada, har jag kommit att betrakta mobbing som en av mänsklighetens sämre sidor och som ett ett beteende som vi varken . . . → Läs mer: Veckans tanke I]]> Jag ligger lite efter med att kommentera på just denna tanke men här kommer i alla fall mina funderingar.

I egenskap av mobboffer i grundskolan, till stor del på grund av min medfödda synskada, har jag kommit att betrakta mobbing som en av mänsklighetens sämre sidor och som ett ett beteende som vi varken behöver lära oss och relativt sällan ställas till svars för.

På frågeställeställningen ifall mobbing kan förekomma på sociala nätverk är svaret självklart ja, eftersom människors beteenden, oavsett bra eller dåliga, inte försvinner på de sociala nätverken. Samtidigt tror jag dock inte att mobbingen på sociala nätverk är den egentligen källan, det vill säga att den skulle födas där, snarare vidareutvecklas och förvärras.

Jag är inte en person som tror på förbud eftersom jag inte tror att förbuden i sig ändrar människors uppfattning eller beteenden. Jag tror snarare att man hittar nya sätt för att åstadkomma samma sak så för mig är ett förbud snarare en lösning på ett symptom och inte på problemet i sig. Att förbjuda saker som anses vara dåliga kommer, enligt mig, i slutänden bara att generera andra halvbra alternativ. När det handlar om social networking på Internet anser jag istället att det är effektivare att förbättra de alternativ som redan finns, bland annat med hjälp av funktioner för att anmäla missbruk på olika sätt, samt att de som ansvarar för webbplatsen där de sociala nätverkandet sker, bör vara uppmärksamma på abuse-anmälningar och agera snabbare utifrån dem. I övrigt anser jag att även om det känns hopplöst och extremt långsiktigt, så bör hela samhället arbeta för att minska mobbing på olika plan: skolan, arbetslivet, politiken osv, snarare än att förbjuda saker.

Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Social networking, Veckans tanke I