Idag hade jag ett avtalat möte på banken där jag träffade en trevlig banktjänsteman som heter Anna. Hon verkar kompetent och duktig. Vi pratade lite om bolån och räknade lite på lånekalkyler på än så länge påhittade summor. Jag har själv räknat lite på Fastighetsbyråns hemsida men nu räknade vi på ett högre belopp (1 miljon) och då blev så klart månadsavgiften högre.

Jag fick också veta att jag nu inte kan få något lånelöfte eftersom banken kräver att man efter alla boendekostnader har en viss summa kvar att leva på och denna summa uppfyller jag inte just nu. Dessutom räknar inte banken med A’s inkomst i form av CSN-lån eftersom det bara är ett tillfälligt sätt att försörja sig på. Därför ligger hela boendekostnaden på mig, vilket ju egentligen inte stämmer med verkligenheten eftersom vi delar på boendekostnaderna. Jag kommer ju att stå på lånet själv och med min nuvarande inkomst så skulle det blir relativt tungt, menade hon. Jag förstår precis hur hon menar och vi har ju trots allt, efter diskussion med mamma och pappa, bestämt oss för att vänta tills efter årsskiftet eftersom jag kanske får fast anställning då…kanske. Annars får jag hitta något annat helt enkelt. Jag är inte så orolig för att bli arbetslös egentligen. Det ordnar sig, det gör det alltid på nåt sätt.

Så vad Anna-bankman tyckte var att jag skulle återkomma efter jul då jag förhoppningsvis har något mer fast och kanske även högre inkomst så får vi prata vidare då helt enkelt.

Utöver prat om lån gick vi även igenom mitt pensionssparande som jag hittills inte orkat göra så mycket åt. Nu är det iallafall fixat. Anna-bankman ska ringa mig om en vecka och höra ifall jag vill prova aktiv förvaltning av mitt PPM-sparande. Jag har dessutom börjat spara undan 200 kr varje månad till en pensionsfond. Det känns rätt så bra att ha fixat det för jag blir alltid så stressad av allt prat om pensionssparande och det orange kuvertet dimper alltid ner i dörrinkastet vid fel tidpunkt, då man minst av allt vill tänka på pensionssparande. Nu slipper jag tänka och oroas över det på ett bra tag.

Efter bankmötet gick jag på visning av lägenheten som jag dregglat lite över. Visste ju redan när jag gick dit att jag inte skulle lägga något bud men det skadar ju inte att se hur det går till samt att se lägenheten i verkliga livet. Mäklaren, som också hette Sandra, var jättetrevlig och berättade lite kort om hur det går till med budgivning och sånt. Det fanns emellertid en rätt stor nackdel med lägenheten och det var att det var ganska ont om garderober. Jag behöver minst lika mycket garderober som jag har nu… Helst mer. :)

Planen är nu fram till jul att kolla på fler lägenheter, gå på fler visningar och skaffa sig lite mer erfarenheter helt enkelt. Sen är det väl bara att hoppas att jobbsituationen löser sig.

Nu är bomben släppt. Jag berättade för morsan om lägenheten idag som jag spanat in. Hon höll på att storkna. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hon tycker nog att jag är galen, och om sanningen ska fram så kanske jag är det. Kanske ska jag lägga ner alltihop istället i väntan på något bättre. Vad det nu skulle vara egentligen? Vi lär inte få någon större hyresrätt under de närmaste två åren och allt som ligger mer centralt är antingen dyrare eller rena renoveringsobjekt.

Morsan skulle snacka med farsan ikväll men han lär nog reagera på ett liknande sätt som morsan gjorde…om inte mer…och värre. Jag skulle säkert mycket väl kunna köpa den där lägenheten utan mina föräldrars inblandning egentligen. Men dels har jag ett kapital i familjeföretaget som jag tänkt använda, vilket jag behöver mina föräldrars hjälp att få ut och dels vill jag att dom står bakom mitt beslut. Det känns bättre då. Det är ju faktiskt väldigt mycket pengar och ett väldigt viktigt beslut som följer med en i många år.

Jag har iallafall varit i kontakt med banken. Killen jag pratade med sa att det som dom ställer som krav för att bevilja lånelöfte är att man kan stå för minst 10% av priset själv, vilket jag, om man får lov att skryta lite, inte har några som helst problem med i det här fallet. Sen frågade han lite om min arbetssituation, A-kassa och sånt. Fick en tid hos hans kollega i nästa vecka, precis innan visningen av lägenheten faktiskt, för att diskutera vidare. Då hoppas jag även att jag vet hur mycket jag kan lägga ut själv.

Hur det än blir med den här saken så är det iallafall dags för middag nu.

Som om inte det förra blogginlägget innehållit en hel del saker som jag gärna vill ha… Sitter just nu och funderar på hur vi ska kunna lägga vantarna på den här lägenheten. Visst, den ligger i Kortedala och där har vi ju inte tänkt sluta våra dagar men den här lägenheten vet jag att jag skulle trivas i. Kanske är jag lite dum som lockas så mycket av en fräsch och modern lägenhet, men och? Man lever bara en gång och den där lägenheten är ett riktigt kap med tanke på priset! Jag ska söka lite folk på banken imorgon och försöka få till ett möte om diskussion kring lånelöfte ASAP. Tyvärr lär den där lägenheten gå rätt fort och vem vet, priset på den kanske stannar en bit över miljonen men det kan vara värt ett försök. Vi ska iallafall gå och titta på den, är det sagt.

Idag har det inte varit någon bra dag. Dagen började iofs rätt ok. Vi var och tittade på lägenheten som vi blivit erbjudna visning på. Dock så har vi kommit fram till att vi nog kommer att tacka nej till den. Den var helt ok visserligen men kanske lite mindre än vad vi vill ha. Nu har vi iofs inte börjat fundera på att skaffa barn eller hund eller så än så länge men den dag vi väl bestämmer oss för att göra det så vore det skönt om man slapp leta efter ny lägenhet på grund av det. Så operation Bostadsrätt gäller nog fortfarande om inget annat skulle dyka upp. Ska ringa Bostadsbolaget imorgon och lämna vårat besked. Hur det än blir med bostadsrätt så blir det iallafall inget förrän i höst.

Dagen har annars varit jobbig. Idag jobbade jag bara från ett till fem så jag har inte fått så mycket gjort. Arbetsdagen blev ju lite kortare p.g.a. lägenhetsvisning och läkarebesök nästan direkt efter. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet och just nu känns det som att min förmåga att planera och strukturera arbetet flugit sin kos. Min stressångest brukar inte hålla i sig särskilt länge annars men så som det känns nu så kommer den nog att hålla i sig tills att veckan är slut. Dock så kändes det mycket bättre när jag kom hem och snart ska jag gå och lägga mig och försöka vara någolunda pigg och utvilad imorgon så att jag får mer uträttat.

Helgen har jag än så länge inte bloggat om men det tänkte jag försöka göra imorgon.

Vi har nu sökt lägenhet sedan början av februari. För några veckor sedan gick det upp för mig, efter att jag pratat med folk, helt oberoende av varandra, som befunnit sig i precis samma situation som jag och A, att vi nog inte skulle få något erbjudande om en större lägenhet förrän om flera år. Då började vi fundera på bostadsrätt. Vi har inte kommit särskilt långt i den processen. Jag har hört mig för med mamma om hur mycket pengar jag har i pappas gamla företag (dock inte fått något svar ännu) och jag har försökt få tag på två personer på banken för att skaffa en bankman. Ingen av dom svarade just den dag jag ringde och sen dess har jag inte försökt.

Men så idag så damp det ner ett mail i inboxen med ämnesraden ”Erbjudande” och mailet kom från en person på Bostadsbolaget. Vi har alltså fått erbjudande om visning på en lägenhet som ligger på gatan mitt emot. Gatan heter Julianska gatan och är liksom en gata som går innanför Gregorianska gatan, dä vi bor nu och som går som i en stor cirkel med hus.

Egentligen hade vi nog velat bo lite mer centralt men då kommer vi att få vänta länge på det och under tiden trängas i den här lilla tvåan. Jag vill bara flytta en gång till inom Göteborg och sen vill jag faktiskt ut på landet. Det räcker med flyttar nu. Jag behöver båda mina händer för att räkna hur många gånger jag flyttat i mitt liv och så himla kul är det ju inte. Samtidigt vill man ju ha en lägenhet som man tycker om och som man kan trivas i fram tills att läget att köpa hus på landet infinner sig.

Hur som helst, Julianska gatan är en kedja höghus, något högre än det hus jag bodde i innan jag fick våran nuvarande lägenhet, med treor med inglasade balkonger. Jag gillar egentligen inte inglasade balkonger speciellt mycket men det kan jag leva med om jag tycker om lägenheten i övrigt. Vad som är lite speciellt med huset är att det är triangulärt, d.v.s så ser det ut som en triangel ovanifrån. Jag är lite nyfiken på hur planlösningen ser ut inne i lägenheten. Eftersom vi redan har en lägenhet med knasig och temligen opraktisk planlösning så vill man ju inte ha en som är värre. Samtidigt är det ju rätt trevligt med lite karaktär på lägenheten.

Sen hoppas jag också att köket är smartare uttänkt än det vi har nu. Vi har ju ett ganska stort kök, eller själva köksrummet är stort. Köksdelen i det är desto mindre och väldigt opraktiskt. Det är svårt att stå och laga mat där om man är två för man står i vägen för varandra hur man än står. Sen hoppas jag också på snyggare skåpsluckor men man kanske inte ska titta i stjärnorna efter för mycket för då blir man bara besviken. Imorgon ska jag ta kontakt med våran kvartersvärd och boka in tid för visning, förhoppningsvis på fredag.