|
|
Av Sandra, publicerat den 3 maj, 2010 kl. 2:39
Som jag berättade i mitt förra inlägg som i sin tur föranleddes av detta inlägg, behövde jag göra ett besök till Apple Store för att få ett utlåtande om touchpaden på min MacBook, som slutat fungera, så där var jag ju igår. Jag ville ju även höra efter ifall de behövde personal och hur man i så fall bär sig åt för att söka jobb där.
Jag hade tänkt mig en ganska liten butik med ett fåtal anställda, lite grann som MacForum i Göteborg även om butiken på Östra Hamngatan visserligen är rätt stor. Speciellt många som jobbar där är det då inte. Jag hade med andra ord inte så höga förhoppningar till att de skulle behöva ny och relativt orutinerad personal. När jag kom till Apple Store i Pacific Centre var mitt första intryck att antalet anställda i butiken var nästan lika många som antalet kunder och det var ganska många kunder där just då. Jag knallade in och fick direkt hjälp av en snäll kille som frågade vad jag hade för problem och bokade sedan in en tid åt mig med en tekniker som skulle kolla närmare på min MacBook. Jag fick en tid redan 20 minuter senare och killen frågade sedan om jag föredrog att vänta på plats i butiken eller om jag ville gå och ta en kopp kaffe medan jag väntade för i så fall visste han ett jättebra ställe, sa han.
Tyvärr hittade jag inte det superba kaffestället som Apple-killen tipsade om, eftersom jag glömde namnet på det typ 10 sekunder efter att jag lämnat Apple-butiken så jag tog första bästa och det var rätt ok. Jag insåg sedan att stället som han tipsade om nog var Caffe Artigiano.
När det var min tur att träffa en tekniker vid Genious-desken kom en kille fram och frågade om jag var jag och började med att presentera sig. Han var jättetrevlig och pekade ut var jag kunde sitta medan jag förklarade mitt problem. Jag fick sedan skriva på ett service-godkännande, en massa blaj om att Apple avsäger sig ansvar för förlorad data och liknande, under reparationen. Allt det vanliga med andra ord. Killen tog sedan min MacBook och gick in ett rum bakom butiken där han, enligt egen beskrivning, öppnade upp maskinen för att kolla ifall det skulle räcka med att skruva åt den lilla skruven som sitter under touchpaden och som reglerar motståndet. Efter en stund kom han tillbaka och sa att det tyvärr inte fungerat och det nog berodde på kaffet trots allt. Jag fick också ett kostnadsförslag på vad det skulle kosta att byta ut den och till min stora förvåning verkar det inte alls bli så dyrt som jag först trodde. Den dyraste delen av reparationen var att betala Apple att utföra den, eftersom det på grund av kaffet inte täcktes av garantin. $211 ska det tydligen kosta att byta ut touchpaden, vilket är ca 1 500 kr och vilket innebär att jag inte är hjälpt av min försäkring eftersom självrisken är på 1 500 kr. Precis som när jag råkade välta ut ett glas med julmust över min gamla IBM Thinkpad för en massa år sedan. Då var självrisken på 1000 kr och det kostade 900 kr att få tangentbordet utbytt. Typiskt!
Innan jag gick passade jag även på att fråga om den Apple Store som jag besökte nyanställde för tillfället och killen sa att de i princip alltid gör det och att jag skulle ansöka via Apple.com. Jag ägnade flera timmar igår med att skriva nytt CV och söka två platser på två olika Apple Stores i stan. Det hade varit så himla fräckt att få jobba för Apple och speciellt här där folk är så trevliga och hjälpsamma hela tiden. Jag blev så himla glad av allt trevligt bemötande på samtliga ställen jag var till i fredags. Folk har en väldig trevlig inställning till immigranter och frågar hela tiden varifrån man kommer och sånt. Mycket trevligt! Det får mig även att fundera en del kring hur vi beter oss mot folk i allmänhet och invandrare i synnerhet hemma i Sverige. Service är ju så vitt jag vet inte precis vad som kännetecknar Sverige, vilket är synd. Vi har nog en del att lära av Kanada och troligen en del andra länder vad gäller service.
Andra bloggar om: Apple, MacBook, Service
Av Sandra, publicerat den 29 mars, 2010 kl. 23:48
Bortsett från en hel del bloggande som varit relaterat till skolan har jag legat väldigt lågt med mitt bloggande den här våren. Det har inte precis varit medvetet, det har liksom bara blivit så. Men nu känns det som att det börjar bli dags att ändra på det för nu börjar det hända grejer.
Vad jag inte skrivit om tidigare är att jag i slutet på februari beställde flygbiljetter till Vancouver. I och med det fick jag även ett definitivt datum för resan. Det hade jag ju inte haft innan men den 16:e april, vilket är om knappt tre veckor, bär det av. Det känns helt overkligt. Jag tror inte att jag riktigt begripit det själv ännu. Jag gör så klart en del förberedelser, men jag har inte drabbats av någon allvarlig resfeber ännu. Kanske är det för att jag innerst inne är lite nervös…eller väldigt nervös, faktiskt. Jag åker ju på vinst och förlust. Hittar jag jobb eller någon slags sysselsättning att försörja mig på så kommer jag ju hem till Sverige igen i september som tidigast. Men om jag inte lyckas hitta något jobb kommer jag hem igen bra mycket tidigare än så. Jag hoppas så klart att allt ska gå bra och att det ska bli mitt livs äventyr och jag borde sluta oroa mig och ta det lite ”chill”. Men gosh…
En dålig sak som skett är att det första jag måste göra när jag kommer till Vancouver är att åka till Apple Store vid Pacific Center. Min Mac är lite ledsen, inte väldigt ledsen, men ledsen så att det räcker för att klickfunktionen i touchpaden nästan helt slutat att fungera. Alla som har en MacBook Pro från åtminstone förra året eller möjligen sena 2008 vet att touchpaden inte har några knappar, den är snarare en stor knapp i sig själv. Jag har löst detta genom att aktivera ”tap to click”-funktionen, d v s att klicka genom att trycka lätt på touchpaden. Liknar den funktion som även finns i Windows. Jag är inte helt förtjust i att behöva använda touchpaden på det sättet och att dra och släppa fungerar inte alls i nuläget och DET är irriterande.
Denna lilla defekt skulle lätt ha lätt ha gått på garantin om det inte hade varit för att A för några dagar sedan skrämde halvt ihjäl mig då jag, med en kopp kaffe i näven, var helt insjunken i en tv-serie och hade MacBooken ståendes på skrivbordet som vanligt. A petade mig i sidan och jag hoppade säkert en meter upp i luften OCH välte så klart ut en liten skvätt av kaffet över flera tangenter på min kära MacBook. Ingen större skada skedd just då, tangenterna och bakgrundsbelysningen fungerar fortfarande utan några som helst problem. Men om jag lämnar in MacBooken för service och reparation på en Apple Store och dem får se att det finns kaffe under tangenterna, vad ska dem inte tro att jag dragit för snyfthistoria då? De båda händelserna är helt skilda från varandra eftersom kaffeincidenten skedde EFTER att touchpaden började strula men det behöver ju inte spela någon roll vad jag säger. Om Apple kan avgöra att kaffet i teorin skulle ha kunnat påverka touchpadens funkationalitet så lär jag ju kunna glömma allt vad garanti heter.
Men jag tänker så här: touchpaden måste lagas och tangenterna som utsatts för kaffestänk skulle behöva rengöras undertill och jag kan ju ha riktig jävla tur att kaffet inte ens kommit i närheten av touchpaden under tangenterna så att Apple bestämmer sig för att det ena inte har med det andra att göra. Och om reparationen av touchpaden inte täckas av garantin så får jag väl betala reparationen och gilla läget. Datorn håller ju längre ifall jag väljer att laga den än om jag inte gör det och man kan ju alltid begära ett kostnadsförslag.
Deprimerande är det i vilket fall som helst, men vad göra? Shit happens. Min MacBook är lätt den bästa dator jag någonsin haft så det får det väl vara värt. Jävligt jobbigt att vara utan den under tiden den är inne för service bara. Hur ska jag överleva?
Andra bloggar om: Apple, MacBook Pro, Touch Pad, Vancouver
Av Sandra, publicerat den 2 februari, 2010 kl. 22:23
Sitter som bäst och skriver på mitt lärkontrakt. Jag är redan sen med min deadline och skäms lite över att jag inte börjat tidigare. Så typiskt mig. Kan dock inte låta bli att tänka att gårdagen blivit ett riktigt fiasko så hade lärkontraktet troligen varit uppe på bloggen under dagen.
Gårdagen var nämligen kantad av mer eller mindre onödiga och trista incidenter. Dagen började med att jag satte mig på tåget till en god vän i Skåne. Som det brukar bli hann jag inte äta frukost innan jag åkte hemifrån, inte heller köpa frukost innan tåget avgick så det sista och minst behagliga alternativet blev att äta på tåget. Mina erfarenheter av att äta SJ-mat har varit väldigt variernade…men sällan rört sig över bättre än ok. Igår var det dock extremt dåligt. En torrare och tråkigare ost- och skinkmacka har jag aldrig varit med om.
Nästa incident var när jag, efter en sunkig frukost a la SJ, slutligen plockade fram datorn för att få lite skoljobb gjort. Damen som satt innanför mig behövde komma ut så jag flyttade på mig själv och min dator men lät eladaptern sitta kvar i eluttaget. Då hon trängde sig förbi lyckades hon knuffa till adaptern som lossnade från eltaget. Jag tänkte inte så mycket på det just då…inte förrän jag skulle sätta tillbaka den och såg att det ena elstiftet böjts. Jag lyckades trots detta få in kontakten igen och datorn fick el men när jag senare försökte böja tillbaka stiftet så gick det av. Korkat att ens försöka!
När jag slutligen kom fram, efter flertalet telefonsamtal och lönlöst googlande efter återförsäljare av Apple-produkter i Kristianstad, upptäckte jag hur det Madeira vin som jag tagit med för att tillaga Mafalde, läckt ut i den medhavda påsen med ett par böcker och några filmer. Dagen var fulländad!
Och detta är även förklaringen till varför inget blev gjort med lärkontraktet igår. Kan nog tyckas som bortförklaringar så här i efterhand men allt är sant, ner till minsta stavelse. Nu har A skickat mig förlängningskabeln till Macen så nu har jag el så det räcker och blir över och kan jobba utan stress.
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Apple eladapter, Lärkontrakt
Av Sandra, publicerat den 19 november, 2009 kl. 0:19
….är något som jag är väldigt bra på. Tanken var att jag ikväll skulle ha träffat och druckit lite öl med två forna kollegor från Stockholm men ödet ville annorlunda eftersom cheferna tydligen planerat in någon sorts aktivitet som höll dem sysselsatta ikväll. Synd, tycker jag, som inte fick någon öl men det får bli någon annan dag.
Jag har nu ägnat de senaste dagarna hemma innanför dessa arma väggar. Börjar bli lite trött på det men har i alla fall fått lite gjort. Jag har kommit igång ganska bra med en hemsida, en tidning, som jag ska hjälpa en bekant att sätta ihop med hjälp av WordPress. Utöver det har jag också klurat en del kring hur jag ska kunna installera Ubuntu eller Fedora på min andra dator, det har ju inte gått så bra med de senaste försöken men nu har jag i alla fall kommit på ett sätt som kanske gör att jag kommer runt problemet som varit innan med att Linux-kärnan inte känt av några installationsfiler på skivan när installationen väl ska köra igång. Lösningen: att skapa en Live-USB istället för en Live-CD och installera från den istället. Mer om det en annan dag.
Ikväll har jag också börjat nysta lite i mina Kanada-planer igen. Det går en tid mellan varje litet ryck och om jag nu ska åka i typ mars så är det nog dags att sätta fart. Jag har nu registrerat mig på hemsidan Vancouver Homestay Search, en mötesplats för studenter som vill hitta någonstans att bo och värdfamiljer som har rum att hyra ut. Nu ska jag ju visserligen inte till Kanada för att studera, även om jag kommer att göra även det på distans mot Högskolan Väst, men jag hoppas att det går bra ändå. Jag har skrivit en presentation, angett att jag vill stanna från mars till september (till att börja med), att jag kan tänka mig att betala ca 500 CAD i hyra samt att jag inte önskar få maten inräknad i priset då jag hellre lagar min egen mat och betalar lite mindre i hyra.
Jag räknar inte riktigt med att erbjudandena ska hagla in utan lär nog få kontakta värdfamiljerna själv och leta efter någon familj som kan passa. Efter att ha tittat på en del bilder är det bara att konstatera att bostadsstandarden varierar väldigt mycket mellan familjerna. Men det är ju inte standarden som är huvudsaken, huvudsaken är ju att hamna hos en trevlig familj.
Nåja, nu är det dags för lite nattamat i form av plättar. :)
Andra bloggar om: Kanada, Linux, Ubuntu
Av Sandra, publicerat den 15 november, 2009 kl. 11:43
Nu är det söndag och jag är tillbaka på FSCONS på Lindholmen. Dagen verkade börja med att den första workshopen som jag ville gå på, ”HOWTO Get Free Software in Schools”, nästan blev inställd eftersom den ansvarige personen inte verkade dyka upp. En kvart senare efter att workshoppen skulle börja kom han dock inspringandes och muttrade något om att man inte ska åka kollektivt i Göteborg på en söndagförmiddag, vilket jag bara kan hålla med om.
Workshopen är bra och viktig eftersom väldigt mycket pengar skulle sparas i skolan ifall man valde öppen mjukvara istället för att betala flera tusentals kronor för dyra programvarulicenser. Jag tycker dock att det kanske är lite mycket fokus på nätverk än så länge, men tydligen är det oerhört viktigt med ett välbyggt nätverk på en skola för att få allt att flyta på bra och jag ska erkänna att jag inte hade en aning om att det var så pass viktigt.
Andra bloggar om: FSCONS, Öppen mjukvara
Av Sandra, publicerat den 14 november, 2009 kl. 15:49
Eftersom jag sovit knappt två timmar i natt så börjar jag bli ganska seg så här dags på dagen. Den föreläsning som jag nu lyssnar på heter Building Societies: Learning lessions från the Internet men jag hade nog tänkt att dra mig härifrån ganska snart. Jag märker att det börjar bli svårt att koncentrera sig på innehållet i föreläsningen och hur jag mer än gärna blundar och försvinner bort. Det ska bli så skönt att gå å lägga sig ikväll…
Imorgon blir det FSCONS igen i några timmar och jag ska försöka att lägga upp några bilder från eventett senare idag, ifall några av bilderna blivit tillräckligt bra för att kunna publiceras. Det är inte precis bästa möjliga ljusförhållanden här inne på IT-Universitetet och ute är det ganska mörkt och väldigt grått.
Andra bloggar om: FSCONS
Av Sandra, publicerat den 22 september, 2009 kl. 22:17
Det är trevligt när grejer som man beställt ena dagen finns för avhämtning redan dagen efter. Det gillar vi!
Den nya routern är nu hemma, installerad och konfigurerad. Den funkar kanon och var riktigt lätt att köra igång också. Allt gick som på räls! Vad som även gick på räls var att få igång IPREDIA på den gamla routern. Att sätta upp ett öppet WLAN i sig är ju inte komplicerat men vad jag trodde skulle bli krångligt var att konfigurera den nya routern på rätt sätt så att den gamla skulle hitta ut på Internet. Men det gjorde den, helt utan att jag behövde göra nånting förutom att dra en kabel från den nya till den gamla routern. Allt bara funkade! Jag älskar när saker bara funkar!
A har även har fått igång sin ena dator igen som stått avstängd i några veckor på grund av trasigt nätaggregat. Så idag har vi haft något av nörddag, kan man säga. Fixat och donat med datorer och prylar. :)
Imorgon är det onsdag igen vilket betyder träning för mig. Ska se till att försöka komma upp innan tolv (ja, jag vet, det är sent) så att jag hinner hem och plugga lite innan middag och sånt. Efter middagen brukar man bli så slö ett tag, precis som jag är nu. Nu har vi precis avnjutit en massa spagetti och köttfärssås och jag är så mätt att jag knappt kan röra mig…
Det för övrigt riktigt skönt att vara igång med träningen igen. I lördags var det ganska tungt men redan igår kändes det lite lättare faktiskt. Nu ska jag vara duktig och försöka gå dit måndag, onsdag, fredag och söndag. Det är fyra av sju dagar i veckan.
Andra bloggar om: IPREDIA, Mätthet, Router, Träning, WLAN
Av Sandra, publicerat den 21 september, 2009 kl. 16:03
Nu är routern (samt ett nytt elaggregat och mer minne till A’s) dator beställda och paketet är redan på väg till hämtbutiken på Kruthusgatan i Göteborg så imrgon bär det av att hämta allting.
Det blev den lite dyrare routern trots allt, alltså Linksys WRT160NL Wireless-N Linux-routern. Det kändes som att den var det bästa valet eftersom den ska vara både snabbare och ha fler funktioner, så det blir nog bra.
Nu ska jag ge mig iväg till gymmet så att jag kommer hem någon gång och kan börja med nästa inlämningsuppgift. Satt i några timmar med en uppgift igår som gick ut på att analysera ett publikt interaktivt gränssnitt. Jag var helt slut när jag var färdig och hade lämnat in uppgiften men det kändes väldigt bra så jag hoppas lärare blir nöjd och att jag tänkte rätt när jag skrev rapporten.
Nu: träna, träna, träna!
Andra bloggar om: Linksys, Komplett.se, Router, Träning
Av Sandra, publicerat den 21 september, 2009 kl. 12:41
Jag fick ärva en router som mina föräldrar använt hemma men som de inte behövde eftersom de skaffat en som var bättre. Det var en 3Com Office Connect Wireless 11G Cable/DSL Router som det egentligen inte var några fel på…förutom att signalstyrkan för WLAN inte var tillräckligt stark så att den kunde täcka hela huset, samt att routern startade om så fort man överförde stora mängder data över WLAN:et. För mig dög den dock bra, i min lilla lägenhet. Jag använde mig främst av kabel mellan dator och router så att WLAN:et var lite halvkass gjorde inte så mycket. Inte då i alla fall.
 Bilden är tagen från 3com.se. Klicka på bilden för att komma till bildkälla. Nu har jag använt den där routern i typ 3-4 år och när A flyttade in så fungerade den fortfarande rätt ok. Inte jättebra men ok. Den har haft sina perioder då den, oavsett om WLAN:et användes eller inte, hela tiden bootar om och tappar anslutningen till Internet. Nu har det beteendet bokstavligen accelererat och WLAN:et går överhuvuftaget inte att använda utan att routern bootar om. Det är irriterande eftersom A ibland sitter och jobbar inne i sovrummet för att få vara lite ifred, vi har ju våra skrivbord i samma rum. Nätet går då ner hela tiden och går i princip inte att använda.
Förutom problemet med WLAN:et har vår befintliga router usel through put, alltså den mängd data som kan gå igenom den är relativt låg i förhållande till den bandbredd vi har (100/10 Mbit). Så nu har vi tröttnat och ska idag beställa en ny router från Komplett.se. Den gamla routern kommer vi dock att ha kvar, den ska få tjäna som IPREDIA-router, tänkte vi. Det är knappast troligt att folk kommer att kunna fildela via den då den troligen kommer att boota om när någon försöker hämta hem något. Om det skulle visa sig att det överhuvudtaget inte går att surfa på den som IPREDIA-router så åker den ut. Jag har väldigt kort stubin med saker som inte fungerar. Och även om det hade varit roligt att kunna förse folk med öppet nät via IPREDIA så är det ingen mening med det med en trasig router.
Den router vi tänkt investera i härnäst är en Linksys Wireless-G Bredbandsrouter 54. De bredbandsrouters som finns att köpa idag har man kommit lite längre med än den gamla routern från 3Com från tidigt 2000-tal som vi gnetat på så länge med nu. En fördel med Linksys-routern är att man kan avinstallera originalfirmware från den och lägga in den specialbyggda Linux-distributionen DD-WRT istället som gör det möjligt att använda fler funktioner än vad originalfirmware:n möjliggör.
 Bilden är tagen från Komplett.se. Klicka på bilden för att komma till bildkälla. Altnerativt kanske det blir Linksys Wireless-N Linux istället. Den ska vara snabbare vilket gillas men den kostar också nästan dubbelt så mycket. En väldigt smart egenskap som den har är dock att den har en USB-port där man kan koppla in en extern hårddisk som då blir lätt att dela över nätverket.
 Bilden är tagen från Komplett.se. Klicka på bilden för att komma till bildkälla. Vi får se vilken det blir. Värre än vad det är nu kan det knappast bli i alla fall.
Andra bloggar om: Bredband, IPREDIA, Komplett.se, Linksys, Router, Wireless, WLAN
Av Sandra, publicerat den 10 september, 2009 kl. 22:55
Idag har jag nog haft en av de mest meningslösa dagarna på länge. Det enda nyttiga jag har fått gjort idag är att tvätta. Kul dag? Nej, inte direkt.
Jag gick upp rätt sent, struntade i att äta frukost med en gång utan satt och såsade framför datorn istället. Sen fick jag för mig att installera Ubuntu på den stationära datorn som i nuläget har ett ganska slött och välanvänt Windows XP som jag ser fram emot att slippa. Dock gick inte installationen av Ubuntu så bra. Det brukar gå som på räls, det har det iallafall gjort när jag installerat det tidigare, men inte idag. Fick upp samma irriterande felmeddelande gång på gång. Egentligen var det inget felmeddelande men installationen började aldrig utan jag hamnade istället vid en kommandoprompt i ett program kallat BusyBox.
Så jag har ägnat dagen åt att försöka komma runt detta problem, utan någon som helst framgång. Nu har gett upp för dagen och för hela helgen till och med eftersom vi ska iväg till A’s föräldrar i helgen och äta hemmafiskade kräftor. Det, ni! :)
På grund av allt strul idag så blev det inte någon middag förrän nu och nu är klockan snart 11. Innan jag får gå och lägga mig måste jag göra iordning packningen inför morgondagen så att det inte blir för stressigt till tåget. Det är lika bra att planera lite när man är så långsam som jag. ;)
Nu blir det kycklinggryta med massa vitlök i. God natt!
Andra bloggar om: Installationsfel, Ominstallation, Ubuntu
|
|
