|
|
Av Sandra, publicerat den 28 maj, 2010 kl. 6:00
I förra veckan hände en del saker som jag tänkte berätta om. I torsdags fyllde Michelles äldsta dotter 11 år så då var vi. Michelle, döttrarna E och A, Michelles mamma och flickornas pappa och jag (medbjuden på Es begäran), på restaurangen The Cactus Club och åt middag. Vi hade trevligt och E som fyllde år verkade väldigt nöjd med kvällen och det kändes väldigt roligt att bli medbjuden på födelsedagsfirandet :) Jag tog några ganska bra bilder som jag tänkte skicka över till Michelle senare.
Stället vi var på påminde ganska mycket om Jensens Büfhus vad gällde maten men inredningen var ganska annorlunda och det var ganska trevligt. Det enda jag egentligen saknade var lite grönsaker till mina Chicken Tenders som serverades med pommes frites. Jag har faktiskt inte ätit pommes sen jag kom till Kanada överhuvudtaget så jag tyckte att jag var värd det :) Efter middagen på The Cactus Club åkte vi hem och åt tårta. Death by Chocolate hette tårtan, eftersom den var helt och hållet gjord i choklad. Det var riktigt got med lite tårta, jag var nog väldigt sugen på det utan att ens ha tänkt på det.
Av mig fick E ett sätt med 50 nya touchpennor samt ett anteckningsblock. Hon blev jätteglad och började rita med en gång vilket slutade med att jag fick två jättefina teckningar av både E och A. Jag har börjat sätta upp alla teckningar som jag fått på en av väggarna i mitt rum. Har redan flera stycken där och ska fota dem någon dag och lägga upp här, tänkte jag.
I fredags kväll åkte jag och Michelle runt och tittade lite i Stanley Park. Det var väldigt fint med solnedgången som lyste över stan och bergen och vi såg en racoon, alltså en tvättbjörn, som kom riktigt nära. Trist nog höll det på att bli mörkt när vi var där så det var svårt att ta några bilder på själva parken. De flesta jag tog var ut mot vattnet där det fortfarande var relativt ljust så jag ska absolut åka dit och fota mer en annan gång. Inte minst när T kommer hit i juli.
När mörkret hade lagt sig över Stanley Park åkte vi hem till Coquitlam igen och gick och tåg ett par öl på puben Woodys (som tydligen ägs av Hells Angels). Där såg vi även ett band som hette One & A Half, ett cover-band som spelade en del kända låtar, men de var inte jättebra och enligt Michelle är hennes kompis Mike’s band Skeleton Crew betydligt bättre men de har jag inte sett ännu så det är upp till bevis.
I lördags skulle vi ha gått på födelsedagsfest hos en kompis till Mike, som själv var bortrest från stan för att spela med ett annat band, men vi var båda ganska bakis i lördags så det blev tyvärr inget av det.
Här kommer några bilder från den senaste veckan.
Andra bloggar om: Cover-band, Födelsedagskalas, Stanley Park, Woodys
Av Sandra, publicerat den 10 april, 2010 kl. 23:52
Idag är det söndag. Om fem dagar är det fredag och då börjar uppfyllandet av en dröm. Jag börjar bli lite stressad inför alla saker som jag vill hinna med innan jag åker. Jag ska börja packa imorgon i veckan som kommer ska jag fixa försäkring, ringa ett par samtal och förhoppningsvis hinna hem till mor och far en vända till för att träffa min bror och hans sambo som nu är i New York och som jag inte hann träffa när jag var hemma senast.
Igår hade jag en farväl-fest här hemma som blev väldigt lyckad, tyckte jag själv i alla fall. En massa underbara människor var här och det var väldigt trevligt, så trevligt att den sista gästen gick kvart över sex imorse. :) Jag och A gick och la oss några timmar och gick sedan upp och förberedde nästa besök; A’s föräldrar som idag varit här på middag. Det blev italienska köttbullar med färsk pasta och saffrans- och apelsinglass till efterrätt.
Nu är vi båda sjukt trötta och ska strax krypa ner i sängen.
God natt :)
Andra bloggar om: Kanada, Nedräkning
Av Sandra, publicerat den 20 juli, 2009 kl. 19:06
Något som är näst intill idiotsäkert när jag varit ute och rest och ofta sovit dåligt i samband med resan, är att jag blir förkyld direkt efter hemkomsten. Precis så har det även blivit nu efter seglingen.
Jag kände i fredags hur det började göra ont i halsen vilket visserligen var ganska störande men jag åkte ändå på fest hos J i Mölnlycke i lördags kväll. Det varjag, J, J’s bror R, R’s kompis M och J’s kompis S. Vi grillade, drack lite grogg och snackade och avslutade kvällen på The Golden Days som hade Happy Hour med billig öl och billiga drinkar (bokstavligen då drinkarna kändes utspädda och det enda öl som ingick i Happy Hour var Budweiser). J och M skulle vidare men jag åkte hem då jag började må lite halvkass. Jag har fortfarande sjöben efter fem dagar på havet så det ständiga gungandet i kombination med alkohol kändes inte som någon bra kombination.
Igår och idag har jag mest tagit det lugnt. Åkte till J’s arbetsplats på US Väst’s kansli i Frölunda och hämtade de öl som jag lämnade kvar i Mölnlycke i lördags eftersom det hade blivit krångligt att få med dem in på restaurangen. Vi fikade lite och åkte sen in till stan där jag tog en vagn hem. Nu är jag helt utmattad, näsan rinner, ögonen rinner och golvet gungar. A föreslog att vi skulle äta fajitas ikväll så han och hans kompis lär få gå och handla för det orkar inte jag. :)
Andra bloggar om: Förkylning, Grillning, The Golden Days, US Väst
Av Sandra, publicerat den 6 juli, 2009 kl. 16:40
Det är nu måndag och de första semesterdagarna har varit händelserika men slutat på lite överdramatiska sätt, emellanåt. I fredags åkte jag och Å till Slottskogen och satt och myste med lite pastasallad, jordgubbar, skumpa och cider. Vi gick sedan vidare till The Rover där vi avrundade kvällen med ett par öl. När jag sedan satte mig på vagnen för att åka hem kände jag hur skumpan började stig mig åt huvudet. Stundvis trodde jag inte att jag skulle klara att hålla mig vaken innan jag skulle gå av. Men jag stod ut, gick av, gick hem, drack vatten och hade ett samtal med den vita porslinsfotöljen. Skumpa är farliga saker.
I lördags åkte vi ut till Brännö med skärgårdsfärjan. Det är verkligen helt bedårande vackert i skärgården. Vi hittade en liten sandstrand på Brännös västra sida och spenderade några timmar med att bada och sola och titta på måsarna. Hur skönt som helst! Vi insåg sen att vi skulle missa den färja vi hade tänkt ta tillbaka så vi gick till Brännö Wärdshus och provade det lokala ölet Brännöl medan vi väntade på nästa färja. Detta var sannerligen inte mitt sista besök i skärgården under sommaren. Nu har jag fått mersmak och vill ha mer av öar, båtar, måsar, sol och hav!
Igår ringde J, som jag träffat via mitt engagemang i Unga Synskadade. Hon undrade om jag inte var sugen på att hänga med in till stan och titta på bandet Tempus, där en gemensam bekant till oss, spelar. Tyvärr missade vi Tempus men hann se lite av bandet Sencelled som spelade precis efter och som just nu är ute på turné. Jag känner dock att jag måste lyssna lite mer på dom för att kunna göra mig en rättvis uppfattning om vad jag tycker. Jag har svårt att fastna för musik som jag bara lyssnat till en gång.
Efter spelningen gick jag och J och shoppade lite. J hade iofs redan shoppat lite men eftersom det var rea på H&M så hittade hon så klart mer grejer som hon gillade. Jag köpte bara såna där låga strumpur som är sköna att ha i små tunna sommarskor. Behöver dock handla lite mer underkläder så det blir nog en sväng till in till stan i veckan innan det är dags att ge sig ut och segla på söndag. När vi lämnat H&M gick vi och tog en öl på Källarkrogen på Kungsportsplatsen och bestämde att vi skulle åka hem till var och en och äta lite och sen hänga med M (trummis i Tempus) ut till Askims camping där de båda banden bodde under sin vistelse i Göteborg. Det blev en jättemysig kväll med lite öl, mycket skratt och musik och trevligt umgänge. Både Tempus och Sencelled visade sig bestå av ett härligt gäng jättetrevliga killar, och två tjejer. Jag och J fick till och med ett par singlar med oss hem. Det var Sencelleds nya singlar ”The One Night Stand” och en samlingssingel med fem låtar. Ska sätta mig och rippa dom så fort jag orkar.
När jag väl kom hem från Askim började konstiga saker hända. A var hos en kompis i Linnéstan så jag var helt ensam hemma. Jag satte mig framför datorn en stund innan jag la mig och tittade på ett avsnitt av Nip/Tuck. När jag hade tittat i ca 20 minuter började jag känna mig ordentligt trött men envis som jag är ville jag i alla fall avsluta avsnittet och tittade vidare. Mitt i en scen då en kvinna fick en ansiktslyftning började jag plötsligt må illa och fick yrsel. Jag stängde av VLC och insåg att jag var på väg att svimma. Sen blev allt svart och när jag vaknade hade jag märkligt nog inte trillat av stolen utan satt kvar och hängde över ena armstödet med huvudet på våran Brother mulfifunktions-skrivare! Jag mådde illa men vågade inte resa mig upp utan kröp in till badrummet där jag spydde upp allt jag ätit de senaste timmarna. Sen satt jag på badrumsgolvet och skakade en stund. Jag försökte dricka lite vatten, kräktes lite mer och försökte dricka mer vatten. När slutligen vågade resa mig upp var jag helt matt men inte svimfärdig. Jag borstade tänderna och tog med mig en städhink in till sovrummet ifall jag skulle vakna och inte hinna springa till badrummet.
Som tur var behövde jag inte använda hinken under natten utan somnade som en klubbad säl. Jag vaknade när A kom hem med första morgonvagnen och somnade sen om igen och sov till 10 då min chef ringde och behövde fråga om något. Sen ringde jag J och sa att jag inte vågade ta mig in till stan. Vi hade bestämt att vi skulle göra ett försök till att få se Tempus men jag vågade inte chansa. J ska dessutom till Hultsfred på tisdag och vad det än var som jag råkade ut för i natt så ville jag inte riskera att smitta någon.
Så det blidde inget Tempus för mig idag heller. Har inte gjort mycket idag. Mest hållit mig i stillhet, ätit frukost och bokat tvättid. Känner mig lite svag och matt så någon resa till gymmet blir det inte heller.
Om det här bara är början på semestern, hur ska den då sluta?
Andra bloggar om: Askims camping, Svimning, Sancelled, Tempus, Torgturne
Av Sandra, publicerat den 29 april, 2009 kl. 23:19
Nu har jag, A och hans kompis M stått i köket i ett antal timmar och förberett morgondagens grillmeny. Det tar sin tid att fixa med god mat men roligt är det, även om jag är trött som ett as just nu och har vansinnigt ont i ryggen efter att ha stått så länge.
Detta är vad som står på menyn:
* Grillad fläskfilé med kryddig hemmagjord marinad
* Grillad kycklingfilé med en annan kryddig hemmagjord marinad
* Potatissallad med soltorkade tomater, rödlök, roccola och vinegrätt
* Hemmagjord tzatsiki
* Gott öl (för mig blir det nog Brooklyn lager eller Sam Adams Boston Ale)
* Någon god skaldjursröra som vi ännu inte köpt
* Något tillhörande bröd, typ baguette som vi heller inte köpt ännu
* Lite physalis-frukter till efterrätt eftersom alla antagligen kommer att vara för mätta för något annat
Efter grillning och några öl och trevligt umgänge kommer sällskapet att flytta på sig till lämplig plats för att beskåda Chalmerskortegen. Kameran ska så klart med så egentligen finns det inte så mycket mer att säga än att bilder kommer upp på typ fredag eller så, samt att jag hoppas att meterologerna som lovat kanonväder imorgon verkligen håller vad de lovat. ;)
Andra bloggar om: Chalmerskortegen, Grillning, Kanonväder, Mat, Valborg
Av Sandra, publicerat den 21 februari, 2009 kl. 22:42
Jag har precis kommit hem från en inflyttningsfest. Det var ett par kompisar till A som hade festen och även de bor i Kortedala så det var rätt nära hem. Eftersom jag har känt mig väldigt trött, seg, asocial och allmänt bortkopplad från verkligheten de två senaste veckorna så orkade jag inte stanna kvar på festen. Jag kände mig rätt tråkig som gick men jag kände mig inte som något vidare bra sällskap heller, varken för A eller för någon annan.
När jag väl gick hem kändes vägen oändlig. Det hade snöat sen innan 15-tiden idag, alltså i flera timmar och så här mycket brukar det inte lägga sig i den här stan innan det smälter bort. Jag kan iallafall inte minnas att det gjort det under tiden jag bott här. Men nu har snövädret verkligen fått upp farten så det ska bli intressant att se hur det ser ut ute imorgon. Kanske lika bra att inte gå ut överhuvudtaget men å andra sidan så skulle jag vilja gå och fotografera de vackra istapparna som hänger längs berget vid Runstavsgatans hållplats. Jag tycker sånt är väldigt vintrigt och vackert och jag skulle gärna använda en sådan bild i headern. Har försökt fota motivet både igår och i torsdags, men inte fått någon tillräckligt bra bild.
Men när jag har lyckats fånga det istappsmotivet så vill jag ha vår! Jag är så trött på kylan och mörkret och snön och allt det blöta! Jag vill ha sol, värme, tusselago och knoppar i trädkronorna! Nu, nu, nu!
Andra bloggar om: Kortedala, Snö, Vinter, Vår
Av Sandra, publicerat den 15 juni, 2008 kl. 11:39
Så där ja. Nu är studentfirandet över för denna gången. Det var, som jag tidigare skrivit, A’s lillasyster H som tog studenten i fredags. Vi åkte upp i torsdags kväll i sällskap med A’s kusiner och moster.
Fredagen spenderades dels i Skara utanför Katedralskolan och sedan vidare till Botaniska Trädgården där de nyblivna studenterna lekte av sig glädjeyran. Vet inte hur många studenter det var men det kändes som flera 100. Mycket vitt, mycket svart och många mössor.
På eftermiddagen begav sig sällskapet till familjens hem där det bjöds på härlig sommarbuffé och presentöppning för H. Hon fick mycket fint. Av oss fick en bok om digital systemfotografering eftersom hon önskat sig en digital systemkamera, vilket hon visserligen inte fick, dock ett gediget bidrag så det blir nog ett inköp rätt så snart skulle jag tro.
På lördagen var det bal och innan jag och A åkte hem följde vi med till Skara och tittade på när studenterna strosade från Botaniska trädgården till Skara Stadshotell där balen hölls. H hade låtit sy upp en jättefin klänning i viktoriansk stil. Den bestod av en korsett, ett släp, en kjol och en underkjol. Jag vet inte om hon skulle misstycka ifall jag la upp en bild här men jag väntar lite med det ifall det inte skulle vara poppis. Isåfall kompletterar jag med en bild senare. Jag har i vilket fall som helst inte orkat tanka över bilderna från digitalkameran än.
Apropå digitalkamera så börjar även jag bli sugen på en digial systemkamera. Det har jag iofs varit rätt länge. Min kamera funkar bra och så men den är rätt långsam, vilket gör att man ibland missar ett riktigt bra fototillfälle. När en bild tagits ”processar” kameran ganska långsamt och då kan man inte ta en ny bild förrän den är klar. Dessutom är den långsam vid fokuseringen. På grund av detta misslyckades jag helt med att ta en bild på H och hennes kavaljer, hennes kompis I och hennes kavaljer då dom promenerade från Botan till Stats. Det är väldigt synd. Med en systemkamera kan man mycket lättare knäppa kort efter kort efter kort och kan också ställa in autofokus så att man slipper bekymra sig för att behöva vänta på det.
Vi pratade lite om digitala systemkameror nu i helgen. Tydligen ska Canon EOS 450D vara bäst, vilket väl säkert beror på vem man frågar, men jag är lite sugen på en Olympus E-520 också. Min morfar använde alltid Olympus och jag fick en gammal Olympus analog systemkamera av honom för många år sedan. Dessutom vet jag genom mitt jobb att Olympus gör mycket bra grejer. Så jag har nog lite affection till Olympus. ;)
A är också lite sugen på att spara ihop till en digital systemkamera, vilket är roligt. Kanske börjar vi samla ihop till en sån när vi köpt espressobryggaren som vi nu samlat ihop till en tredjedel av. :)
Av Sandra, publicerat den 12 oktober, 2006 kl. 9:11
I helgen gick den årliga studentfesten i Skövde av stapeln – Bonnaphesten. Jag hade inte så höga förväntningar inför årets Bonna-sittning eftersom förra årets sittning inte alls levde upp till förväntningarna, mycket tack vare ett flertal studenter från Ronneby som levde rövare till den milda grad att dom efter drygt halva sittningen fick sig en utskällning av toastmastrarna och därmed lämnade sittningen. Så jag gick till året sittning tillsammans med A och försökte ha ett öppet sinne inför hela tillställningen. Tyvärr blev sittningen inge vidare bra detta år heller, dock ej tack vare Ronnebystudenterna som i år blivit portade från sittningen, men redan från sittningens början kändes det som om det var något som saknades. Det där riktiga ”röjet” infann sig aldrig och det var inte förrän under sittningens sista timme som saker och ting började ta sig. Jycklen och sångerna fick mer ”fart” och det mesta blev liksom lite roligare. Men på det hela taget så var det en rätt rörig och odisciplinerad sittning…tyvärr.
Runt halv tolv gjorde så till slut Mora Träsk entré på scenen och det lyfte verkligen upp stämningen. Nästan kårhusets alla gäster samlades sittandes på golvet i stora salen, ståendes längs väggarna eller uppe vid balkongen på andra våningen. Det är ingen överdrift att säga att Mora Träsk drar folk. I alla fall då det handlar om barn…och studenter. :)
Söndagen blev precis som den har varit de senaste veckorna. Mysig och vansinnigt ineffektiv, precis som en söndag ska vara efter en fest. Drog mig motvilligt till stationen vid kvart i nio men tågresan tillbaka till Götet höll på att bli ett riktigt äventyr. En kort stund efter att tåget stannat i Alingsås som sista uppehåll innan Göteborg, förlorade tåget sin strömförsörjning och stannade mitt ute i skogen någonstans i Floda-trakten. Ett större elfel på centralen i Göteborg var orsaken och tågpersonalen upplyste resenärerna om att tåget med all sannolikhet kunde bli ståendes längst spåret tills problemet var löst. För att spara ström upplystes vi också om att dom tänkte släcka ner hela tåget.
Jag är inte särskilt mörkrädd men att sitta i en becksvart tågvagn på ett totalt strömlöst tåg mitt ute i bushen tillsammans med ca 100 främmande människor lät inte jätteinspirerande. Klockan var dessutom rätt mycket så det var kolsvart ute dessutom. Lyckligtvis blev det aldrig så illa. Det kom ganska snart en liten puls med ström som tog oss ända till Partille (!) där tåget åter stannade. Den här gången fick vi dock veta att inget skulle kunna göras förrän tidigast vid 23-snåret. Klockan var då kvart över tio på kvällen och jag ville nästan skrika av frustration och trötthet. Det gick en stund men ingen ny information, eller ström, ville infinna sig. Till slut ropade tågpersonalen ut i högtalarna att de resenärer som ville gå av tåget och ta sig in till stan på egen hand skulle bli avsläppta. Då tog jag chansen och följde lämmeltåget av människor till bussterminalen i köpcentrumet Allum. Där hade man så klart inte hunnit sätta in extra bussar så de få bussar som skulle till Centralstationen, Nils Ericson-terminalen eller Heden fylldes på nolltid. Jag brukar inte vara den mest tursamma av personer men jag lyckades till och med norpa åt mig en sittplats i en buss till Centralstationen som blev smockfull på bara några minuter. Det krävs flera bussar för att svälja ett helt SJ-tåg, minsann.
Jag satt och glodde stint ut genom bussfönstret under bussfärden och drömde mig hem till min säng. Jag vaknade dock till när jag fick syn på sexans spårvagn med destinationen Kortedala. Vart var jag egentligen? Sen började jag känna igen mig. Bussen närmade sig SKF. Gud, så skönt! Jag behövde inte ens åka in till stan! Lyckan var total! Jag slängde mig på stoppknappen och trängde mig ut genom den ännu smockfulla bussen. Hoppade på första bästa spårvagn som kom. Allt som allt kom jag bara hem ca en timme för sent.
Ibland undrar jag om SJ, spårverket och Connex tävlar om vem av dom som kan suga mest och hårdast. Med helgens bravader färskt i minnet vandrade jag in på Nils Ericson-terminalen, knappt 6 timmar efter min hemkomst kvällen innan, med siktet inställt på att ta 6:20-direktbussen till Borås. Vi var väl ca 30 pers som stod och väntade på nämnda buss och när klockan var 6:30 var det bara att inse att någon direktbuss till Borås inte skulle infinna sig som den skulle. Den andra bussen till Borås, som tar vägen förbi Bollebygd, hade för längesedan blivit full och åkt. Efter att ha pendlat mellan Borås och Göteborg i snart 8 månader har jag inte så mycket till övers för Connex. Det händer allt för ofta att dom felkalkylerar antalet resenärer och därmed kör med smockfulla bussar ute på motorvägen R40. Dom vet om att det reser mycket folk mellan Borås och GBG men sätter inte in de resurser som krävs för att ombesörja problemet. Kass, säger jag!
Av Sandra, publicerat den 5 september, 2006 kl. 12:04
Nu har jag varit så där lat igen och inte orkat skriva nåt på nästan två veckor. Fy på mig. Tänkte bara skriva och berätta att jag fortfarande lever och att min älskade Dell Inspiron (!) återvände till mig igår efter en och en halv veckas frånvaro med anledning av byte av ryggrad och hjärna… Alltså, moderkort och CPU. ;)
I övrigt har det inte väl inte hänt så värst mycket…eller jo. Lite grann faktiskt. Men jag återkommer till det vid senare tillfälle. Ikväll…kanske.
En kort redogörelse av helgen lyder som så att jag och M1 tog oss till Majorna i lördagskväll för att gå på 30-årskalas med 70-talstema. Det var mycket trevligt och det blev alldeles för många Screwdrivers för lilla mig. Jag mådde inte bra i söndags, ska jag erkänna. Usch och fy! ”Jag ska aldrig dricka alkohol mera!” Ja, det har vi ju hört förr! ;)
I söndags var jag och M1 en sväng till ÖB och Willys och storhandlade. Det behövdes. Jag hade nästan ingenting hemma i matväg och har länge levt i avsaknad av en mopp. Så nu ska här städas golv så fort målningen av bokhyllan är klar… Eller vänta nu! Vem försöker jag lura egentligen? Jag? Moppa golv? Tveksamt! :)
*jobba dårå*
Av Sandra, publicerat den 3 juli, 2006 kl. 9:39
Min före detta inneboende, som vi för enkelhetens skull kan kalla M1 i fortsättningen, flyttade för ett tag sedan in som inneboende hos ett par tjejer F och L i en rätt stor lägenhet i Gamlestan. I lördags var det inflyttningsfest och en rejäl fest blev det. Någon kläckte den utmärkta idén att säga åt alla att ta med sig sina överblivna spritslattar som aldrig går åt annars. Alla slattar som folk fick med sig blev till världens spritbuffé. Där fanns allt man kunde tänka sig och rejält med tillbehör fanns det också. Jag bidrag med en liten skvätt tequila vilket jag tydligen inte var den enda som gjorde för tequila fanns det rätt gott om.
Ibland är det rätt taskigt att ha en normal dygnsrytm. Iaf när det erbjuds sprit i näst intill ohälsosamma mängder. Jag pallade bara med två öl, en rätt stark grogg och en liten fånig tequila-shot. Hade jag druckit mer så hade jag med all sannolikhet däckat på någon soffa någonstans och stulit någons sovplats. Nu blev det lyckligtvis inte så. Jag pimplade vatten efter tequilan och roade mig därefter åt alla andra som var alldeles upp över öronen onyktra.
Eftersom det var en del långväga gäster från Skövde och värdflickorna omöjligen kunde erbjuda sovplats till alla dessa människor, erbjöd jag mig att förutom åt min dejt för kvällen (ja, hör och häpna!), M2, även fixa sovplats åt A. Jag fick alltså med mig två rejält överförfriskade Skövdegossar hem på söndagmorgonen. Plankade på spårvagnen gjorde vi oxå. Eller inte jag, men de övriga. ;) Med oss fick vi även M3, en gammal polare till M2 från Karlskoga som bosatt sig i Götet och dom båda stog och hickade ikapp på vagnen. Dagen efter kunde varken M2 eller A ens minnas att vi överhuvudtaget åkt spårvagn eller ens hur vi kom hem så det kanske var tur att jag själv var såpass städad att vi trots allt kom hem till rätt hus och till rätt lägenhet.
Söndagen blev ganska slapp. Jag låg ute en stund på balkongen och solade, A glodde på TV och M2 sov som ett barn. När alla till slut duschat och fräschat upp sig blev det skräpmat och sen följde jag med pojkarna in till stan för att vinka av dom vid tåget. Det var riktigt varmt och som vanligt när det är så varmt så fanns det ingen som helst luft på vagnen. Nästan alla fönster var öppna men inte blev det nåt tvärdrag för det.
Söndagkvällen tillbringade jag i köket med att göra en rejäl pastasallad så nu blir det pastasallad morgon, middag och kväll den här veckan.
Åter på jobbet önskar jag att det fortfarande vore söndag…
|
|
