Vi hängde i J’s mammas lägenhet i Olskroken i ett antal timmar med plockmat och annat tilltugg, presenter och SingStar. Runt elvatiden drog vi ut på stan och till Nefertiti bakom Pedagogen. Jag har inget emot själva stället men tycker att musiken där är lite enformig. De kör hårt på temakvällar och det brukar ofta bli musik med avsaknad av texter, vilket jag tycker är lite trist att dansa till. Hur som helst så blev det i alla fall en del röj på dansgolvet, vilket är något som jag får betala lite för nu i efterhand med irriterade knän. Jag har inte stått på ett dansgolv på flera månader på grund av inflammationen men jag ville ge det ett försök eftersom jag saknat att dansa väldigt mycket.

Efter stängning, och en hel del strul utanför Nef med folk som drog iväg åt olika håll, drog vi till McD för lite nattamat. McD-restaurangen på Kungsgatan är nog stans långsammaste ställe. Det kändes som att vi stod där i säkert en timme och väntade på vår tur. Annat är det på McD-restaurangen i Nordstan ut mot Brunnsparken, där går det undan! Vanligtvis undviker jag helst McD och mat i samma kategori, av kvalitets-, hälso- och moralrelaterade orsaker, men på småtimmarna är det inte mycket annat som är öppet.

Väl klara på McD drog bara jag och J vidare hem till E på efterfest, de andra drog hem. Tanken var att jag och J skulle sova hos E eftersom J bor hos sin mamma och hon ville därför inte bröta hem vid femtiden på morgonen. E hade också varit med till Nef med oss andra men passade på att smita när vi kommit ut eftersom hon inte ville med till McD, utan gav sig ut och raggade cigg istället. Väl hemma hos E insåg vi att festen tydligen var långt ifrån slut. Hon hade fått med sig fem pers från Nef hem till sig så det var bara att sätta sig och vara social i några timmer till. Just då var jag mest glad över att slippa stå eller gå i mina nya skor som klämde åt ganska rejält så det var skönt att få sitta en stund.

Fram till sju hade ingen av gästerna visat några tecken på att bryta upp festandet men då började folk till slut att dra sig mot spårvagnen och eftersom alla gick förutom jag, J, E och en av hennes nyfunna vänner, så tyckte jag och J att det kändes lite dumt att stanna vi också. Vi drog därför in till centralen och åt lite frukost och hängde lite fram till nio då jag tog första tåget hem. Det blev med andra ord ingen sömn alls natten till igår så nu ligger jag säkert nio timmar efter…igen. Gick och la mig vid 8 igår och det var otroligt skönt. Jag somnade ifrån lampan i fönstret och podcasten på radion så vid fem vaknade jag av tystnaden och ljuset från lampan. Ikväll blir det också en tidig kväll.

Andra bloggar om: Göteborg, Nefertiti

I vanlig ordning har jag inte heller bloggat på någon vecka, och det trots att jag har WordPress i iPhonen och allt. Jag har försökt vänja mig vid att vara tillbaka i detta kalla land, där någon precis som förra året bestämt sig för att importera vinter á la Sibirien. Det är grymt kallt! Usch! Ge mig vår!

Jag lovade för någon vecka sedan att berätta om vad som hände helgen för en och en halv vecka sedan, alltså bara några dagar innan jag klev på planet och åkte hem. Jag hade haft min iPhone i EN vecka när den så snöpligt och plötsligt och under något underliga omständigheter blev stulen en kväll på Woody’s. Vi var ett litet gäng på 6 personer som var och röjde en sista gång tillsammans innan min hemfärd. Vi turades om att hålla ett öga på våra grejer, alltså jackor och handväskor som låg i en hög på ett bord och vi gick aldrig alla därifrån samtidigt.

Precis innan stängningsdags då jag skulle gå och betala min tap i baren upptäckte jag att iPhonen, som jag noggrant stoppat i ett innerfack med dragkedja i handväskan, var borta. Jag vände så klart ut och in på väskan men luren var väck. PANIK, ÅNGEST och FÖRTVIVLAN! Jag berättade för bartendrarna vad som hänt och reaktionen var minst sagt förvånade miner och hakor i golvet. De lovade att hålla utkik och en av dem lovade till och med att personligen (!) köra hem den till mig ifall den skulle hittas men de försökte också trösta mig med att det ju trots allt bara är en telefon…vilket ju är sant…men ändå!

Ganska nere och deppig gick jag med de andra hem igen. Dagen efter, som var en söndag, var ju min avskedsmiddag på The Keg, som jag ska berätta om i ett annat inlägg och det kändes ju lite så där men jag bestämde mig för att inte låta en så trist sak som att bli bestulen få förstöra hela kvällen. Det gick faktiskt ganska bra. En av de som var med på middagen, Dave, tipsade om att jag skulle gå till Woody’s, puben där vi var på lördagskvällen, och be att få tala med managern eller ägaren. Han trodde sig nämligen veta att puben borde ha kameraövervakning och att man isåfall skulle kunna se vem som grävde i min väska och stal telefonen, vilket isåfall skulle leda till en polisanmälan.

Sagt och gjort, på måndagen eftermiddag åkte jag och Michelle, som hade en del ärenden att uträtta, tillbaka till Woody’s. Där visade det sig att personalen hittat en iPhone inne på toaletten så sent som SAMMA förmiddag. Jag fick därför förklara vad jag hade för bild som bakgrundsbild på min iPhone och förklara att det fanns bilder i telefonen som jag tagit på mig själv och de andra som var med på lördagskvällen, bland annat Michelle. Den iPhone dem hittat var MIN! Snacka om lättnad och lycka!

Eftersom jag så oväntat fick tillbaka iPhonen så behövde jag inte prata med ägaren och än mindre titta på några övervakningsband men jag är fortfarande vansinnigt nyfiken på vad som hände den där kvällen och vem som tog telefonen, för att sedan bege sig till Woody’s och lägga den på ett ställe där den snabbt skulle hittas. Det kändes nästan som att någon jag känner ville driva med mig. Jättekul…inte.

Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam över att jag fick iPhonen tillbaka. Ibland har man mer tur än vad man förtjänar tydligen, för jag skulle ju aldrig ha lämnat min handväska utom synhåll egentligen. Folk har sagt till mig att jag själv måste ha lämnat kvar telefonen på toaletten men det kan jag intyga med mitt liv att jag inte gjorde. Två veckor innan denna underliga incident tappade nämligen min kompis Kathia sin iPhone i toaletten på samma pub! Med det i färskt minnet tänkte jag aldrig ens tanken att ta med mig telefonen till toaletten. Dessutom är Woody’s en pub som har öppet varenda dag och den hade hittats redan på lördagskvällen om jag själv hade glömt kvar den.

Andra bloggar om: iPhone, Stöld, Woody’s

Vad som är väldigt underbart är i alla fall att jag fortfarande träffar nya människor hela tiden. Jag vet inte om det är för att jag är ute så mycket mer här än hemma eller om det bara tillhör ödets nyck att finna så flera nya vänner den sista tiden jag är här. En av dessa nya bekantskaper är Dave som jobbar inom kanadensisk filmindustri (!). FIlm är något som jag kan ägna hur mycket tid som helst att prata om, och glo på inte minst, och Dave bjöd med mig att hänga med till New Westminster i söndags för att titta på när några av stuntscenerna för filmen This Means War spelades in. Även om man inte såg så mycket, eftersom vi inte fick stå särskilt nära själva inspelningsplatsen, så var det helt klart en upplevelse att få se alla engagerade människor och hur minutiöst de planerade varenda tagning. Vi var där i nästan två timmar och under den tiden hade totalt 4 tagningar gjorts så det tar sannerligen tid att preppa inför varje tagning. Vi fick i alla fall höra lite pang pang och hur se hur bilar körde fort och tvärnitade och hade sig. En av de första sakerna jag såg när vi kom till inspelningsplatsen var en kvaddad bil som låg upp och ner, strategiskt utplacerad på en parkeringsplats. :P

Regissören för filmen var McG som också regisserade Terminator Salvation, Charlies Angels 1 & 2 och en hel radda tv-serier och Dave pekade ut honom bland alla människor på inspelningsplatsen. Han är ingen jag precis känner igen, även om jag gillar Terminator Salvation och Dave berättade att han tydligen har ett extremt hett temperament. Det är alltså inte en person man knallar upp till och säger ”Hej, jag är ett fan!” :)

Det blev inte heller några bilder tagna från inspelningen, jag hade kameran med mig men vågade faktiskt inte prångla upp den i risk för att reta upp fel personer. Sen fanns det inte så mycket att ta kort på egentligen eftersom vi stod en bit bort från all action.

På lördagen var vi ute ett helt gäng på 10 personer och röjde järnet på Woody’s. Det var helt sjukt roligt. Bandet som hade spelat där på fredagskvällen hade ställt in (!) aå scenen var helt tom. Det tog inte speciellt lång tid innan folk kom på att den var väldigt rolig att dansa på så nu vet även jag hur Woody’s ser ut uppifrån scenen. :)

Hade tänkt börja packa lite idag men har ännu inte fått något gjort. Börjar få ont i halsen vilket är väldigt störande. Om det är något jag inte vill så är det att spendera de två sista veckorna här med att vara förkyld. :(

Andra bloggar om: Film, Filminspelning, McG, Terminator Salvation, This Means War, Woody’s Pub Coquitlam

Stället vi var på påminde ganska mycket om Jensens Büfhus vad gällde maten men inredningen var ganska annorlunda och det var ganska trevligt. Det enda jag egentligen saknade var lite grönsaker till mina Chicken Tenders som serverades med pommes frites. Jag har faktiskt inte ätit pommes sen jag kom till Kanada överhuvudtaget så jag tyckte att jag var värd det :) Efter middagen på The Cactus Club åkte vi hem och åt tårta. Death by Chocolate hette tårtan, eftersom den var helt och hållet gjord i choklad. Det var riktigt got med lite tårta, jag var nog väldigt sugen på det utan att ens ha tänkt på det.

Av mig fick E ett sätt med 50 nya touchpennor samt ett anteckningsblock. Hon blev jätteglad och började rita med en gång vilket slutade med att jag fick två jättefina teckningar av både E och A. Jag har börjat sätta upp alla teckningar som jag fått på en av väggarna i mitt rum. Har redan flera stycken där och ska fota dem någon dag och lägga upp här, tänkte jag.

I fredags kväll åkte jag och Michelle runt och tittade lite i Stanley Park. Det var väldigt fint med solnedgången som lyste över stan och bergen och vi såg en racoon, alltså en tvättbjörn, som kom riktigt nära. Trist nog höll det på att bli mörkt när vi var där så det var svårt att ta några bilder på själva parken. De flesta jag tog var ut mot vattnet där det fortfarande var relativt ljust så jag ska absolut åka dit och fota mer en annan gång. Inte minst när T kommer hit i juli.

När mörkret hade lagt sig över Stanley Park åkte vi hem till Coquitlam igen och gick och tåg ett par öl på puben Woodys (som tydligen ägs av Hells Angels). Där såg vi även ett band som hette One & A Half, ett cover-band som spelade en del kända låtar, men de var inte jättebra och enligt Michelle är hennes kompis Mike’s band Skeleton Crew betydligt bättre men de har jag inte sett ännu så det är upp till bevis.

I lördags skulle vi ha gått på födelsedagsfest hos en kompis till Mike, som själv var bortrest från stan för att spela med ett annat band, men vi var båda ganska bakis i lördags så det blev tyvärr inget av det.

Här kommer några bilder från den senaste veckan.

Andra bloggar om: Cover-band, Födelsedagskalas, Stanley Park, Woodys

Igår hade jag en farväl-fest här hemma som blev väldigt lyckad, tyckte jag själv i alla fall. En massa underbara människor var här och det var väldigt trevligt, så trevligt att den sista gästen gick kvart över sex imorse. :) Jag och A gick och la oss några timmar och gick sedan upp och förberedde nästa besök; A’s föräldrar som idag varit här på middag. Det blev italienska köttbullar med färsk pasta och saffrans- och apelsinglass till efterrätt.

Nu är vi båda sjukt trötta och ska strax krypa ner i sängen.

God natt :)

Andra bloggar om: Kanada, Nedräkning

Jag kände i fredags hur det började göra ont i halsen vilket visserligen var ganska störande men jag åkte ändå på fest hos J i Mölnlycke i lördags kväll. Det varjag, J, J’s bror R, R’s kompis M och J’s kompis S. Vi grillade, drack lite grogg och snackade och avslutade kvällen på The Golden Days som hade Happy Hour med billig öl och billiga drinkar (bokstavligen då drinkarna kändes utspädda och det enda öl som ingick i Happy Hour var Budweiser). J och M skulle vidare men jag åkte hem då jag började må lite halvkass. Jag har fortfarande sjöben efter fem dagar på havet så det ständiga gungandet i kombination med alkohol kändes inte som någon bra kombination.

Igår och idag har jag mest tagit det lugnt. Åkte till J’s arbetsplats på US Väst’s kansli i Frölunda och hämtade de öl som jag lämnade kvar i Mölnlycke i lördags eftersom det hade blivit krångligt att få med dem in på restaurangen. Vi fikade lite och åkte sen in till stan där jag tog en vagn hem. Nu är jag helt utmattad, näsan rinner, ögonen rinner och golvet gungar. A föreslog att vi skulle äta fajitas ikväll så han och hans kompis lär få gå och handla för det orkar inte jag. :)

Andra bloggar om: Förkylning, Grillning, The Golden Days, US Väst

I lördags åkte vi ut till Brännö med skärgårdsfärjan. Det är verkligen helt bedårande vackert i skärgården. Vi hittade en liten sandstrand på Brännös västra sida och spenderade några timmar med att bada och sola och titta på måsarna. Hur skönt som helst! Vi insåg sen att vi skulle missa den färja vi hade tänkt ta tillbaka så vi gick till Brännö Wärdshus och provade det lokala ölet Brännöl medan vi väntade på nästa färja. Detta var sannerligen inte mitt sista besök i skärgården under sommaren. Nu har jag fått mersmak och vill ha mer av öar, båtar, måsar, sol och hav!

Igår ringde J, som jag träffat via mitt engagemang i Unga Synskadade. Hon undrade om jag inte var sugen på att hänga med in till stan och titta på bandet Tempus, där en gemensam bekant till oss, spelar. Tyvärr missade vi Tempus men hann se lite av bandet Sencelled som spelade precis efter och som just nu är ute på turné. Jag känner dock att jag måste lyssna lite mer på dom för att kunna göra mig en rättvis uppfattning om vad jag tycker. Jag har svårt att fastna för musik som jag bara lyssnat till en gång.

Efter spelningen gick jag och J och shoppade lite. J hade iofs redan shoppat lite men eftersom det var rea på H&M så hittade hon så klart mer grejer som hon gillade. Jag köpte bara såna där låga strumpur som är sköna att ha i små tunna sommarskor. Behöver dock handla lite mer underkläder så det blir nog en sväng till in till stan i veckan innan det är dags att ge sig ut och segla på söndag. När vi lämnat H&M gick vi och tog en öl på Källarkrogen på Kungsportsplatsen och bestämde att vi skulle åka hem till var och en och äta lite och sen hänga med M (trummis i Tempus) ut till Askims camping där de båda banden bodde under sin vistelse i Göteborg. Det blev en jättemysig kväll med lite öl, mycket skratt och musik och trevligt umgänge. Både Tempus och Sencelled visade sig bestå av ett härligt gäng jättetrevliga killar, och två tjejer. Jag och J fick till och med ett par singlar med oss hem. Det var Sencelleds nya singlar ”The One Night Stand” och en samlingssingel med fem låtar. Ska sätta mig och rippa dom så fort jag orkar.

När jag väl kom hem från Askim började konstiga saker hända. A var hos en kompis i Linnéstan så jag var helt ensam hemma. Jag satte mig framför datorn en stund innan jag la mig och tittade på ett avsnitt av Nip/Tuck. När jag hade tittat i ca 20 minuter började jag känna mig ordentligt trött men envis som jag är ville jag i alla fall avsluta avsnittet och tittade vidare. Mitt i en scen då en kvinna fick en ansiktslyftning började jag plötsligt må illa och fick yrsel. Jag stängde av VLC och insåg att jag var på väg att svimma. Sen blev allt svart och när jag vaknade hade jag märkligt nog inte trillat av stolen utan satt kvar och hängde över ena armstödet med huvudet på våran Brother mulfifunktions-skrivare! Jag mådde illa men vågade inte resa mig upp utan kröp in till badrummet där jag spydde upp allt jag ätit de senaste timmarna. Sen satt jag på badrumsgolvet och skakade en stund. Jag försökte dricka lite vatten, kräktes lite mer och försökte dricka mer vatten. När slutligen vågade resa mig upp var jag helt matt men inte svimfärdig. Jag borstade tänderna och tog med mig en städhink in till sovrummet ifall jag skulle vakna och inte hinna springa till badrummet.

Som tur var behövde jag inte använda hinken under natten utan somnade som en klubbad säl. Jag vaknade när A kom hem med första morgonvagnen och somnade sen om igen och sov till 10 då min chef ringde och behövde fråga om något. Sen ringde jag J och sa att jag inte vågade ta mig in till stan. Vi hade bestämt att vi skulle göra ett försök till att få se Tempus men jag vågade inte chansa. J ska dessutom till Hultsfred på tisdag och vad det än var som jag råkade ut för i natt så ville jag inte riskera att smitta någon.

Så det blidde inget Tempus för mig idag heller. Har inte gjort mycket idag. Mest hållit mig i stillhet, ätit frukost och bokat tvättid. Känner mig lite svag och matt så någon resa till gymmet blir det inte heller.

Om det här bara är början på semestern, hur ska den då sluta?

Andra bloggar om: Askims camping, Svimning, Sancelled, Tempus, Torgturne

Detta är vad som står på menyn:

* Grillad fläskfilé med kryddig hemmagjord marinad
* Grillad kycklingfilé med en annan kryddig hemmagjord marinad
* Potatissallad med soltorkade tomater, rödlök, roccola och vinegrätt
* Hemmagjord tzatsiki
* Gott öl (för mig blir det nog Brooklyn lager eller Sam Adams Boston Ale)
* Någon god skaldjursröra som vi ännu inte köpt
* Något tillhörande bröd, typ baguette som vi heller inte köpt ännu
* Lite physalis-frukter till efterrätt eftersom alla antagligen kommer att vara för mätta för något annat

Efter grillning och några öl och trevligt umgänge kommer sällskapet att flytta på sig till lämplig plats för att beskåda Chalmerskortegen. Kameran ska så klart med så egentligen finns det inte så mycket mer att säga än att bilder kommer upp på typ fredag eller så, samt att jag hoppas att meterologerna som lovat kanonväder imorgon verkligen håller vad de lovat. ;)

Andra bloggar om: Chalmerskortegen, Grillning, Kanonväder, Mat, Valborg

När jag väl gick hem kändes vägen oändlig. Det hade snöat sen innan 15-tiden idag, alltså i flera timmar och så här mycket brukar det inte lägga sig i den här stan innan det smälter bort. Jag kan iallafall inte minnas att det gjort det under tiden jag bott här. Men nu har snövädret verkligen fått upp farten så det ska bli intressant att se hur det ser ut ute imorgon. Kanske lika bra att inte gå ut överhuvudtaget men å andra sidan så skulle jag vilja gå och fotografera de vackra istapparna som hänger längs berget vid Runstavsgatans hållplats. Jag tycker sånt är väldigt vintrigt och vackert och jag skulle gärna använda en sådan bild i headern. Har försökt fota motivet både igår och i torsdags, men inte fått någon tillräckligt bra bild.

Men när jag har lyckats fånga det istappsmotivet så vill jag ha vår! Jag är så trött på kylan och mörkret och snön och allt det blöta! Jag vill ha sol, värme, tusselago och knoppar i trädkronorna! Nu, nu, nu!

Andra bloggar om: Kortedala, Snö, Vinter, Vår

Fredagen spenderades dels i Skara utanför Katedralskolan och sedan vidare till Botaniska Trädgården där de nyblivna studenterna lekte av sig glädjeyran. Vet inte hur många studenter det var men det kändes som flera 100. Mycket vitt, mycket svart och många mössor.

På eftermiddagen begav sig sällskapet till familjens hem där det bjöds på härlig sommarbuffé och presentöppning för H. Hon fick mycket fint. Av oss fick en bok om digital systemfotografering eftersom hon önskat sig en digital systemkamera, vilket hon visserligen inte fick, dock ett gediget bidrag så det blir nog ett inköp rätt så snart skulle jag tro.

På lördagen var det bal och innan jag och A åkte hem följde vi med till Skara och tittade på när studenterna strosade från Botaniska trädgården till Skara Stadshotell där balen hölls. H hade låtit sy upp en jättefin klänning i viktoriansk stil. Den bestod av en korsett, ett släp, en kjol och en underkjol. Jag vet inte om hon skulle misstycka ifall jag la upp en bild här men jag väntar lite med det ifall det inte skulle vara poppis. Isåfall kompletterar jag med en bild senare. Jag har i vilket fall som helst inte orkat tanka över bilderna från digitalkameran än.

Apropå digitalkamera så börjar även jag bli sugen på en digial systemkamera. Det har jag iofs varit rätt länge. Min kamera funkar bra och så men den är rätt långsam, vilket gör att man ibland missar ett riktigt bra fototillfälle. När en bild tagits ”processar” kameran ganska långsamt och då kan man inte ta en ny bild förrän den är klar. Dessutom är den långsam vid fokuseringen. På grund av detta misslyckades jag helt med att ta en bild på H och hennes kavaljer, hennes kompis I och hennes kavaljer då dom promenerade från Botan till Stats. Det är väldigt synd. Med en systemkamera kan man mycket lättare knäppa kort efter kort efter kort och kan också ställa in autofokus så att man slipper bekymra sig för att behöva vänta på det.

Vi pratade lite om digitala systemkameror nu i helgen. Tydligen ska Canon EOS 450D vara bäst, vilket väl säkert beror på vem man frågar, men jag är lite sugen på en Olympus E-520 också. Min morfar använde alltid Olympus och jag fick en gammal Olympus analog systemkamera av honom för många år sedan. Dessutom vet jag genom mitt jobb att Olympus gör mycket bra grejer. Så jag har nog lite affection till Olympus. ;)

A är också lite sugen på att spara ihop till en digital systemkamera, vilket är roligt. Kanske börjar vi samla ihop till en sån när vi köpt espressobryggaren som vi nu samlat ihop till en tredjedel av. :)