|
|
Av Sandra, publicerat den 7 mars, 2010 kl. 21:13
Nu hamnar egentligen saker och ting i tankeboken i viss o-ordning. Nätverksperspektivet var egentligen den första av kursens tre huvudsakliga delar och tjänsteperspektivet den andra delen. Duggan i nätverks-delen var i början på februari. Jag deltog inte på den då eftersom jag var på väg hem från Skåne den dagen och i det snökaos som rådde då. Jag gjorde istället omduggan när tillfället för denna var i torsdags.
Duggan var den avslutande delen av nätverksperspektivet och hölls gruppvis där varje grupp delade på ett dokument i Google Docs. Vi skulle där tillsammans arbeta fram bra och korrekta svar på duggans 7 frågor om datornätverk, hårdvara och teknik.
Att samarbeta kring något som närmast kan jämföras med en tenta var helt nytt för mig. Jag är inte helt obekant med mycket inom datornätverk och spontant kändes det som att man ville skriva färdigt svaren så fort som möjligt. Det som var lite förvirrande var att det plötsligt dök upp text ovanför eller nedanför det man själv skrivit och att den texten ofta var snarlik med den man själv skrivit. Samtliga i gruppen skulle skriva någonting som svar på varje fråga men svaren skulle samtidigt vara sammanfogade och konkreta, d v s inga svar som återkom flera gånger i texten. Det vi skrev skulle också refereras till litteratur som vi använde. Det kan vara svårt med kunskaper som man haft under en lång tid, exempelvis hur brandväggar och routrar fungerar. Det är visserligen kunskap som jag läst mig till för längesedan men förståelsen av den kunskapen är ju nu mera min egen.
Vi fick slutligen till bra svar och snygga inflikade referenser i texten, men det var knappt. En minut i fyra (duggan höll på mellan ett och fyra) satt jag och formaterade text som en galning. Vi skrev ju i lite olika textstorlek och jag hade dessutom färgkodat min text för att lättare kunna urskilja den från de andras. Men vi blev färdiga och godkända. :)
Det område som jag inte haft särskilt mycket kunskap om tidigare var bland annat TCP/IP och skillnaderna mellan TCP och UDP. Detta fick jag betydligt mer förståelse för under kursen, samt bra repetition på Internets historia och de olika generationsskiftena inom mobil kommunikation.
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Dugga, Nätverksperspektivet, Tankebok
Av Sandra, publicerat den 7 mars, 2010 kl. 20:34
Tjänsteperspektivet i kursen Digitala distributinsformer har snart nått sitt slut den sista delen tar snart vid – att skriva en essä.
Under tjänsteperspektivet har jag lärt mig en del kring nya tjänster som jag inte kände till innan kursen. Tjänster för delade bokmärken är en av dem. Det är visserligen inte en tjänst som jag själv haft med i min tjänstekedja, utan som jag lärt mig om via kursmaterialet. Jag har inte heller kommit igång med att testa tjänsten själv men tror mig kunna ha nytta av den för att lättare synkronisera bokmärken mellan mina båda datorer.
Utöver detta har jag ju även lärt mig, via min egen tjänstekedja, hur man skapar sin egen wiki och hur den är uppbyggt med hjälp av MySQL och PHP. Jag har också ökat mina kunskaper om VPN. Även om jag känt till och använt tjänsten tidigare har jag inte tänkt särskilt mycket på hur den fungerar eller hur den är uppbyggd.
Eftersom jag har varit dålig på att följa kursens deadlines så är jag ännu inte helt färdig med allt som ska skrivas i bloggen och wikin om VPN, eller använt VPN för att blogga. Det jag har kvar att skriva är sammanlagt en post i bloggen om wikis, två artiklar i wikin om VPN eller ämnen som kan relateras till VPN, samt tre poster i bloggen via VPN, eller hur jag nu ska bära mig åt för att blogga via VPN. Vissa frågetecken kvarstår fortfarande gällande det. Utöver detta, som minst sagt är en hel del, måste jag också skriva en kommentar på minst en post på vardera tjänst A och tjänst B (i mitt fall wiki resp. VPN) skrivna av mina kurskamrater. Dessa kommentarer och att färdigställa två tankeboksposter till i bloggen är mitt mål denna kväll.
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Tankebok, Tjänsteperspektivet
Av Sandra, publicerat den 7 mars, 2010 kl. 20:15
Det gick inte upp för mig förrän en bra bit in i kursen Digitala Distributionsformer att en tankebok ingick som ett kursmoment. Nu så här i efterhand inser jag ju att det främst berodde på ouppmärksamhet då jag läste kursguiden, men även viss förvirring kring det som också ingick som ett kursmoment, nämligen veckans tanke. Veckans tanke snappade jag upp relativt snabbt och de ”tankar” man fokuserat på har varit intressanta och roliga att diskutera kring. Dock tycker jag att man på något av momenten borde kommit fram till ett bättre namn för att minska eventuell förvirring och hålla i sär de båda momenten.
Men kanske är det bara jag som tyckt att dessa båda kursmoment kunnat blandats ihop?
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Tankebok, Veckans tanke
Av Sandra, publicerat den 7 mars, 2010 kl. 20:06
Som med mycket annat i kursen Digitala distributionsformer, har det tagit tid för mig att komma till skott. Periodvis är min självdisciplin usel och jag ägnar för mycket tid åt saker som för tillfället är helt irrelevanta. Momentet tankebok i kursen har blivit speciellt lidande, fram tills nu. Syftet med tankeboken är, enligt kursguiden, att man som student ska reflektera kring sitt eget lärande löpande under kursens gång.
Den första delen av tankeboken tänkte jag tillägna det lärkontrakt som jag utformade i början av kursen eftersom det var en av kursens första moment. Även om jag inte skrev någon tankebok då så minns jag ju fortfarande hur jag resonerade kring lärkontraktet och de svårigheter jag hade med att formulera en tjänstekedja som fungerade.
Jag har i några års tid varit mycket intresserad av Internet som ett politiskt verktyg, ett sätt för människor att nå frihet till information och ett sätt att skapa debatt. Jag ville få in detta i min tjänstekedja på något sätt men var osäker på hur. Konceptet nätneutralitet går att tillämpa på en del olika sätt, men hur utifrån en specifik tjänst? Wikis är för mig inte bara ett fritt och öppet uppslagsverk. Det är också ett ställningstagande som säger att vi inte står i beroendeställning till etablerade och kommersiella uppslagsverk som Nordstedts, Bonnier eller Nationalencyklypedin. Vi kan med enkla medel skapa vår egen kunskapsdatabas.
Så långt var tjänstekedjan tydlig. Enligt kursguiden skulle den, oavsett vilka andra tjänster jag valde, börja med blogg vilket dittills innebar att jag skulle blogga om wikis. Men vad skulle jag fylla min wiki med?
Friheten att använda tjänster som exempelvis Wikipedia eller Facebook är väldigt beroende av var någonstans i världen man försöker nå dem. Bor man exempelvis i Kina är det inte möjligt såvida man inte väljer att kringgå den gigantiska kinesiska brandväggen som systematiskt reglerar vad kineserna kan göra på Internet. Och ett sätt att kringgå nätcensur är ju VPN. VPN kan också användas för att dölja sin identitet, eller rättare sagt den identitet som man som Internet-användare riskerar att lämna efter sig i form av IP-nummer som kan spåras tillbaka till en specifik användare hos en specifik Internet-leverantör, information som i fel händer kan innebära en katastrof för exempelvis journalister i diktaturer.
Nu började det bli lite knepigt. Att skriva om VPN på en wiki var i sig inga problem men hur bloggar man med en tjänst som är tänkt att inte ens synas? Med VPN använder jag Internet precis som vanligt och så länge ingen får för sig att spåra upp mig är det ingen som ens ser att jag bloggar, Facebook:ar, Twittrar, mailar osv, med VPN?
Tjänstekedjan ser ut så här:
Blogg -> Wiki -> VPN -> Blogg
vilket innebär att jag ska blogga om wikis, skriva om VPN på wikin och använda VPN för att blogga. Jag har fortfarande inte riktigt löst det sista steget men börjar inse att det tråkigt nog kommer att bli att blogga om hur mitt IP-nummer ändras från det IP-nummer som jag erhåller via min ISP till ett IP-nummer som jag erhåller via en VPN-tjänst.
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Lärkontraktet, Tankebok, Tjänstekedjan
Av Sandra, publicerat den 19 januari, 2010 kl. 14:54
Den första uppgiften i kursen digitala distributionsformer var att skapa sig en blogg. Den uppgiften är ju redan avklarad, sen länge. Nästa uppgift blir att skriva ett lärkontrakt, riktat till mig själv, där jag ska specificera vad jag vill lära mig under kursens gång. Det låter nog en smula luddigt och jag är inte riktigt säker på hur kontraktet ska se ut än men eftersom kursen är byggd på att studenten tar ansvar för sitt eget lärande (så är det visserligen ofta när det gäller kurser på högskolan) är det bra att ha ett mål att sträva efter, utöver kursplanen. Lärkontraktet finns för att mina mål ska vara tydliga både för mig själv och för lärarna på kursen.
Lärkontraktet ska också utformas utifrån ett temaområde som man finner intressant och som sträcker sig inom ramarna för kursen (nätverk, tjänster och användare). Det finns väldigt mycket som intresserar mig när det gäller IT och Internet så det blir svårt att välja ETT intressant område men jag skulle tro att jag kommer att hamna någonstans i närheten av antingen tillgänglighet eller nätneutralitet/informationsfrihet. Eller kanske en kombination?
Så där ja, nu har jag i alla fall börjat fundera lite på det här med lärkontrakt.
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Lärkontrakt
Av Sandra, publicerat den 18 juni, 2009 kl. 19:49
Jag läste precis ett pressmeddelande på Piratpartiets hemsida att partiet ställer sig mycket kritiskt till regeringens kommande förslag till lag om ett register över kvinnor som utfört abort. Naturligtvis gläder det mig att PP ställer sig kritiskt till ett lagförslag som detta, eftersom det är helt enligt partiets linje att ställa sig kritiskt till onödiga register av människor utifrån väldigt känsliga uppgifter, men det är dessutom bra ur ett jämlikhetsperspektiv att PP uppmärksammar ett lagförslag av denna typ eftersom majoriteten av medlemmarna i partiet är män.
Så vad är det då som gör att jag är emot ett register över kvinnor som gjort abort? Tanken på att hamna i ett speciellt register för att man fattat ett viktigt, men troligen också ett helt korrekt beslut efter de förutsättnngar som rått, skulle jag själv uppleva som något av ett straff. Att göra en abort är inget man kan vara stolt över men inte heller något man ska behöva skämmas för. Det ska vara en rättighet att bestämma över sin egen kropp. Det utgår jag ifrån att de flesta är överens om.
Så vad vill man då egentligen med ett abortregister? I insändaren i DN skriver Anders Milton att ett abortregister skulle bidra till forskning kring abortförekomst i kombination med andra sjukdomar, missbildningar på foster samt kulturella och socioekonomiska skillnader. Det är möjligt att det kan vara så. Det framgår inte heller exakt vilka uppgifter som skulle lagras i det register som Milton föreslår. Jag undrar dock, om regisret bara ska användas i forskningssammanhang, vad spelar då de berörda individernas identitet för roll?
Jag anser inte att Anders Milton har helt fel i sin insändare för jag håller med om att unga ska få preventinmedel till lågt pris. Det ska framför allt vara lätt för ungdomar att skaffa preventinmedel. Men om man bortser från de fördelar med ett abortregister som Anders Milton påpekar i sin insändare, vilka de nu skulle vara rent konkret, tycker jag mig se en del risker. Att register läcker vet vi redan. Även om aborter är socialt accepterade i Sverige så finns det grupper även här som anser annorlunda i frågan. Vad skulle inte kunna hända de personer som fanns i ett abortregister om det hamnade i fel händer? Jag kanske verkar lite smått paranoid, det är ju trots allt inte USA vi lever i, men jag anser att register inte ska sättas upp om det inte finns en väldigt god orsak till att de ska finnas.
Jag är visserligen en stor påhejare av forskning men jag tror att man kan forska kring orsakerna kring aborter på andra sätt. Jag tror inte heller att ett abortregister är rätt väg att gå ifall man vill minska antalet aborter i Sverige. Beslutet att göra en abort ligger trots allt hos i individen, inte på samhållet som helhet. Naturligtvis påverkar de yttre omständigheterna ett abortbeslut men låt oss då ändra på samhället istället och göra det lättare för unga att vara föräldrar!
Andra bloggar om: Abort, Piratpartiet, Register, Registerläckage
Av Sandra, publicerat den 16 april, 2009 kl. 16:23
Nu har jag återigen legat på latsidan med att blogga om de politiska frågor som intresserar mig mest nämligen personlig integritet, fildelning och övervakningssamhället.
Om sanningen ska fram, vilket den nog ska, så har jag faktiskt varit lite osäker på mitt eget ställningstagande kring vissa frågor de senaste veckorna, speciellt när det gäller fildelningsfrågan. Jag förespråkar fildelning, alltså själva fenomenet. Jag tycker att det ska vara lagligt att digitalt dela med sig av kultur till sina vänner. Samtidigt är jag inte så säker på att jag stöder fri fildelning i den omfattning som fenomenet i sig har nått. Jag är ju egentligen av uppfattningen att folk som skapat något ska kunna leva på det de gör. Jag tror inte heller på att upphovsrätten ska avskaffas, däremot att den bör omformas för att bättre passa in i det samhälle vi lever i. Men då uppstår frågan: hur ska upphovsrätten se ut så att både producenter och konsumenter blir nöjda?
Jag tror inte att det enkla svaret på den frågan skulle vara att fildelning i privat syfte bara borde vara lagligt. Även om jag tror att fildelning i väldigt många fall är gynnsamt för utövare av kultur, så undrar jag samtidigt hur kulturvärlden kommer att påverkas av 20 års illegal fildelning ifall den breder ut sig på samma sätt som den gjort hittills. Jag vill gärna tro att kulturvärlden skulle blomstra och frodas men jag är inte så säker på att det skulle bli så. Vad jag däremot är relativt säker på är att fildelningen gjort att fler människor konsumerar mer kultur, vare sig de betalar för den eller inte. Och det är något som vi måste ta till vara. Det ska vara lätt, prisvärt och ofarligt att konsumera kultur. Med ”lätt” menar jag att konsumtionen inte ska behöva påverkas av faktorer som kopieringsskydd som gör att konsumenter inte kan avnjuta något de köpt på ett sätt som passar dem. Med ”prisvärt” anser jag att priser på biljetter, skivor, filmer, programvaror med mera först och främst måste anpassas till den del av världen där de ska säljas. Som producent av olika typer av underhållning kanske man inte kan förvänta sig att konsumenter ska betala samma pris för underhållning i Afrika och Asien som vi gör här i västvärlden. I alla fall inte om man vill sälja så mycket som möjligt. Tar man till sig att det är förhåller sig så, kanske även försäljningen av illegalt piratkopierad underhållning kan minska med rätt prissättning på original, i förhållande till ett lands ekonomi.
Och ”ofarligt”, vad menar jag med det? Jo, att man som konsument inte ska behöva bekrakta rättighetshavare som en privatpolis. Som konsument ska man inte tvingas att konsumera och man ska som konsument inte behöva vara orolig för att kanske bli stämd, bortkopplad från Internet eller till och med satt i fängelse av dem vars försörjning och, i väldigt många fall, extravaganta livstil man faktiskt bidrar till. Med ”ofarligt” menar jag så klart också att de nedladdningstjänster som än så länge finns, och de som förhoppningsvis kommer att finnas, inte ska vara mer riskfyllda att använda än att handla i vilken etablerad butik som helst som tillämpar kortbetalning (eller vad det nu kan röra sig om för typ av betalning).
Vad jag tycker är mest sorgligt med hela fildelningsdebatten är att det fokuseras alldeles för mycket på fildelningen i sig och även för mycket på nuet. Upphovsrättslobbyn ser bara det de har framför sig; en ung generation som tagit distributionen av underhållning till en för lobbyn okontrollerbar form. Lobbyn, som utgår ifrån att folk följer lagar hur dumma de än kan verka, rusar framåt i full fart, med regering, riksdag och EU som uppbackning, och driver igenom lag efter lag efter lag efter lag (datalagringslagen, FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA) för att förbjuda bort ett helt beteende och för att i största möjliga mån kunna kontrollera vad konsumenterna har för sig. Det sorgliga i detta är att dessa lagar egentligen bara är tillfälliga åtgärder, inga långsiktiga lösningar. Man ser bara till nuet, inte till hur man vill att samhället ska se ut i framtiden.
För om vi frågar oss; ur ett större perspektiv, är verkligen upphovsrätten så mycket viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet? När blev den det? Och varför är den det? Och varför är upphovsrätten i sig själv så omöjlig att ändra och utveckla?
Och är rädslan för terrorism verkligen så påtaglig hos oss att ALLA måste övervakas ALLTID? Vad är friheten egentligen värd om vi inte vågar leva utan ständig övervakning?
Hur jag än vänder och vrider på argument, fakta, moral, funderingar och till och med mig själv, så kommer jag hela tiden fram till samma svar på båda frågorna. Nej. Upphovsrätten kan inte vara viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet eller rättssäkerhet. Innebörden av dessa begrepp är det pris vi betalar för att få upphovsrätten ska kunna vara kvar i exakt den form som den har nu. Världen förändras och utvecklas, men upphovsrätten består. Är upphovsrätten verkligen helt optimal så som den är nu? Och vad ska vi egentligen ha upphovsrätten till om de andra begreppen inte finns?
Och nej, rädslan är inte påtaglig. Vi vet att terrorismen finns, vi vet namnen på många av de som utfört terrordåd, vi vet att träningsläger existerar och vi vet att vapen existerar. Men är vi verkligen så rädda? För mig personligen är rädslan för terrorism bara en illusion. Det kan bero på att jag själv aldrig upplevt ett terrordåd men jag kan ändå snabbt räkna upp fem saker som skrämmer mig mer eftersom det är saker som finns sker i vardagen men som ändå inte hindrar mig från att gå utanför dörren varje dag: bilolyckor, cancer, matförgiftning, flygplanskrascher, skidolyckor…
Hur högt man än värderar upphovsrätten så tror inte jag att någon innerst inne vill ha den typ av samhälle som håller på att växa fram. Har upphovsrätten blivit det moderna samhällets absolut viktigaste rättighet? Eller är den redan det?
Andra bloggar om: ACTA, Internet, IPRED, Personlig integritet, Upphovsrätt, Övervakningssamhället
Av Sandra, publicerat den 14 april, 2009 kl. 18:41
Sitter och smaskar på frukstsalladen som jag gjorde igår. Tänk vad frukstsallad och vispgrädde är gott! Och tänk vad nyttigt det hade varit om jag låtit bli grädden? :) Nu gör ju inte grädden frukten mindre onyttig i sig men målet som helhet blir ju inte alls särskilt nyttigt när man blandar in vispgrädden i ekvationen.
Nu ska jag snart sätta mig och koda lite PHP och sen blir det pytt-i-panna av en del av resterna från i söndags. Det övriga blir förrätt.
Andra bloggar om: Frukt, Fruktsallad, Vispgrädde
Av Sandra, publicerat den 25 januari, 2009 kl. 13:32
Jag läste precis på Rick Falkvinges blogg ett väldigt bra inlägg om Internet som dubbelkommunikativt verktyg. I inlägget berättar Rick även om svenska IFPI som nu vill göra som sin danska motsvarighet och få till en blockering av The Pirate Bay hos svenska Internetleverantörer. IFPI tycker alltså inte att det räcker med IPRED, nu vill dom försöka kontrollera vad hela svenska folket gör på Internet genom att se till att ingen längre kommer åt The Pirate Bay.
Problemet med detta är ju så klart inte bara att man genom en blockering i svenska DNS:er skulle hindra folk från att använda sig av The Pirate Bay, utan att det faktiskt innebär ren och skär Internet-censur. När IFPI inser att det inte räcker med IPRED och att blockera The Pirate Bay för att stoppa fildelningen, vad kommer dom att föreslå då? Blockering av siter som sourceforge.net eftersom man kan ladda hem programmet DC++ därifrån? Eller kanske förbjuda hela bittorrent- eller FTP-protokollet? Detta handlar inte om att blockera en enda site. Detta är bara början på ett Internet som styrs av upphovsrättsidustrin!
Jag tänker inte säga ”Detta kommer inte att hända i Sverige” för jag tror inte på något sådant påstående längre. Inte med en regering och riksdag som troligen kommer att rösta igenom lagar som gör IFPI och liknande organisationer till helig privatpolis för upphovsrättsindustrin. En sådan regering och riksdag kan mycket väl komma att även censurera Internet om IFPI och APB skulle ligga på tillräckligt hårt. Dock hoppas jag att våra svenska Internetleverantörer inte kommer att göra det allt för lätt för dom. Min och A’s ISP Bahnhof påstår sig i alla fall sätta stort värde på personlig integritet och är inte en vän av Internet-censur eller Internet-övervakning á la FRA. Jag hoppas verkligen att dom står fast vid det. För även om det finns tjänster som RELAKKS så är det sorgligt att det ens finns en efterfrågan på dom. Det ska inte behövas.
Andra bloggar om: Fildelning, FRA, IFPI, Integritet, Internet, The Pirate Bay
Av Sandra, publicerat den 23 januari, 2009 kl. 20:17
Peter Sunde med sin blogg Copy me happy har idag uppmärksammat att åtalarsidan, i rättegången mot The Pirate Bay som börjar den 16:e februari, inte har kallat ett enda tekniskt kunnigt vittne till rättegången. Man har inte ens kallat några vittnen inom expertisen av internationell immaterialrätt. Peter Sunde reflekterar över att åtalarsidans vittneslista främst verkar bestå av personer som blivit kränkta av fidelnigen via The Pirate Bay. Jag gör som Peter Sunde och konstaterar att detta är väldigt intressant. Man undrar ifall det verkligen är så att åklagarsidan tänker försöka vinna målet genom att påverka domaren känslomässigt med ilska och snyfthistorier eller om dom helt enkelt är rädda för att teknisk expertis inte gynner deras sida av åtalet?
Peter Sunde skriver också att försvarets, d v s han själv och de övriga på TPB som åtalats, inte är helt klara med sin lista med vittnen ännu, men att man koncentrerar sig mycket på teknisk och juridisk expertis för att reda ut tekniska begrepp och få korrekta tolkningar av de lagar som anropas under rättegången.
Jag ser fram emot rättegången då jag tycker att det hela kommer att bli mycket intressant. Det kommer säkerligen att bli en riktig cirkus i massmedia. Samtidigt känner jag också lite med de åtalade, då dom verkligen har hela etablessemanget emot sig. Ja, Pirate Bay har tjänat pengar på annonsintäkter och ja, det förekommer fildelning av mycket upphovsrättsskyddat material via TPB, men de annonspengarna är pengar som upphovssrättsindustrin med den rätta typen av ansträngningar och investeringar själva kunde ha tjänat via lagliga fildelningstjänster. Men det har man valt att inte göra. Man har valt att bortse från hur många idéer och möjligheter som helst som kunnat konkurrerat med den illegala fildelningen.
Efter dryga 10 år av fildelning ser vi fortfarande ett fåtal fungerande och lagliga nerladdningstjänster, inte alls så många och så bra som det borde finnas efter så många år. Jag ställer mig frågan nästan varje dag: varför ska det ta sån tid för er upphovsrättsinnehavare att börja leva i nuet?
Andra bloggar om: Fildelning, Rättegång, The Pirate Bay
|
|
