Gårdagen spenderades här hemma, som planerat, med trevligt sällskap, mycket god mat och god dryck. Vi trodde inte, eller jag trodde i alla fall inte, att det lilla vi hade köpt på Feskerbröderna skulle räcka särskilt långt. Men vi blev alla proppmätta och kylen är fortfarande full med mat. Det är skönt för det innebär att vi inte behöver laga mat de närmaste dagarna.

Klockan är redan kvart i två och jag ska snart fixa kaffe. A är nog lite bakis. Det blev en del alkohol igår i form av öl, vin och drinkar. Någon efterrätt blev det aldrig så det blir fruktsallad och vispad grädde här ikväll istället. Det var längesedan så det ska bli gott.

Idag hade vi ju tänkt oss att åka till Slottskogen. Jag vill fota lite där och äta vårens första kulglass. Men vädret i Göteborg idag har en del att önska. Det är mulet och varmt och även om det är ljust ute så känns det inte riktigt som det perfekta vårvädret för parkvistelse och glass. Kanske stannar hemma och tar det lugnt och ägnar mig åt lite programmering i PHP istället. På det området finns det gott om arbete med inlämningsuppgifterna. Två av fem har jag lämnat in men det är ju fortfarande tre kvar och de sista tre kräver en del arbete.

Dags att fixa kaffe!

Andra bloggar om: Glass, Mat och dryck, Påskfirande, Slottskogen, Vårväder

Idag har det inte hänt mycket förutom att vi återigen vaknade upp i ett vinterland. Vintern verkar vägra att släppa sina klor om oss, så fort man tror att våren är på väg på allvar så trillar det ner en massa snö som blir till slask och som dödar alla ens vårkänslor. Det är lite svårt att tänka sig att vi går över till sommartid på söndag, eller hur?

Igår kändes det verkligen vårigt i stan. I Kungsparken och Vasaparken hade det börjat titta upp en massa blommor i gräset, eller så var de ditplacerade, och det var verkligen jättefint! Jag blev så sugen på att ge mig ut och fota. Men så blev det kallare till kvällen och så började det snöa och resten vet vi alla. Snön blev till vatten som rann bort och nu regnar det. Så meningslöst! Men vädret har väl inte alltid någon mening?

Nu ska jag krypa ner i sängen och njuta av det är helg. God natt!

Andra bloggar om: Göteborg, Sommartid, Vårsnö, Vinter

Nåja, fick en del ok bilder i alla fall. Fick också möjlighet att testa teleobjektivet lite mer. Det har inte funnits så stort behov av det när man fotat inomhus, vilket är vad jag gjort mest hittills.

Här kommer ett gäng bilder. Vissa av motiven har nog blivit fotade tusentals gånger förut och troligen på intressantare sätt än vad jag lyckats med, så vänta er inget extravagant. Varning för kyrkor, förresten. ;)

Andra bloggar om: Bilder, Fotografering, Göteborg i bilder

Så hur gick det nu då med demonstrationen? Jo då. Inte lika stor som den 18:e juni men helt ok. Vi blev runt 600 pers tydligen och GP har inte rapporterat någonting. Skit-GP. Lite otur för oss att det hölls en demonstration mot Israels invasion av Gaza bara en timme efter att demonstrationen mot övervakningssamhället slutade. Den drog mer folk så det var väl intressantare för GP att rapportera. Jag hoppas bara att ”våran” demonstration syns någonstans i mediabruset.

Demonstrationen började som sagt på Gustav Adolfs torg. Som vanligt så var det lite trögt i början, inte jättemycket folk men tåget nådde sin höjdpunkt under den övre delen av Avenyn då fler hade hakat på tåget och folket med megafonterna hade fått ganska bra fart på skaran i tåget. Det är alltid lika roligt när folk som inte tänkt delta ändå rycks med och följer med i demonstrationen. Det är också roligt att se att dom som deltar är människor från alla åldersklasser och sociala sammanhang. Framför oss gick exempelvis två välklädda damer i åldern 40+ och det är väldigt roligt att även dom insett att politikerna har fel. Det är alltså inte bara ungdomsgenerationen. Bra jobbat!

Här nedan följer några bilder från demonstrationen. Jag har inte orkat namnge dom så ingående men dom ligger i ordningsföljd. Nanmen på talarna är inte kompletta men det kommer så fort jag hittar åt dom. Om något namn är fel, kommentera gärna så ändrar jag snarast.

Edit 2009.01.14 @ 10:51: Använd gärna bilderna, jag tänker inte stämma någon. ;) Ha dock gärna lite överseende med den varierande och lite halvkassa bildkvaliteten.

Andra bloggar om: Demonstration, Fildelning, FRA, Integritet, Internet, Media, Politik, Upphovsrätt

På eftermiddagen ska jag ut till en kund på Telia för att bland annat leverera ett tangentbord. Där ska jag vara så fort som möjligt efter besöket på SC eftersom min kund slutar jobba vid två. Hej och hå och åka kors och tvärs över hela stan! Resten av veckan blir nog rätt lugn vad gäller jobb i alla fall. På fredag ska vi inventera och hur mycket jag ska jobba i nästa vecka vet jag inte ännu men det lär avhandlas på mötet i eftermiddag.

Syncentralen i denna stad ligger ute i Högsbo vid Högsbo sjukhus. Jag utgick ifrån att det skulle gå bussar dit,  åtminstone från Marklandsgatan. Ack, så jag bedrog mig. Hållplatsen Högsbo sjukhus finns visserligen i Västtrafiks tabelldatabas men i verkligheten är den bortplockad. Det går alltså inga bussar till Högsbo sjukhus överhuvudtaget! Närmaste hållplats verkar vara Lantmilsgatan dit det går både bussar och spårvagnar och ok, det ser inte särskilt långt ut på kartan men i en stad som är så pass stor att det behövs minst fyra sjukhus, borde man väl kunna vänta sig att det i alla fall ska gå bussar till samtliga sjukhus? Tydligen är det för mycket begärt av kollektivtrafiken i en storstad i Västsverige. Och dom undrar varför folk kör bil…

Vi begav oss, efter visst gnissel och gnassel, in till stan runt halv tolv i lördags. A hade varit ute på fredagen och kommit hem rätt så sent så han var inte riktigt så sugen på att bege sig ut på gator och torg och skrika sig hes. Det krävdes en hel del lock och pock för att överhuvudtaget få upp honom. Men iväg kom vi och med varsin cappuchino och ost- och skink-macka i nävarna slöt vi upp med dom andra på Gustaf Adolfs torg. Det hade samlats en ganska stor skara människor där och fler trillade in minut för minut.

Jag är väldigt glad att jag gick och jag hade väldigt roligt. Det var en lyckad demonstration: mycket folk, mediauppmärksamhet, bra tal och framför allt: inget härjande, inget muckande med polisen och inget gatstenskastande. Hade det blivit en sån typ av demonstration så hade vi dragit direkt. Det är inte vad den här debatten behöver…

Som väntat var det ganska mycket folk i Slottsskogen men det gjorde inte så mycket. Man strövar ju runt och tittar på djuren och man behöver ju faktiskt inte vara där det är som mest folk. Det finns plats så att det räcker. Överallt i gräset satt det folk och grillade eller bara myste i solen. Vi hade redan lite koll på vad vi ville se så gick inte runt och tittade på precis allting. Senast jag var i Slottsskogen var för två år sedan. Då var jag där med M1, N och S. Det var skoj och väldigt flummigt. :) Lite lugnare och mysigare nu bara med A.

Först blev det sälarna, sen pingvinerna som precis fått komma ut till sin ute-strand. Sedan gick vi upp till Barnens Zoo och tittade på killingarna. Dom hade inte växt så mycket som jag var rädd för. Det var längesen min mamma hade getter och även om det inte var så längesen jag läste i GP att det fötts killingar i Slottsskogen så var jag lite rädd för att dom kanske skulle hunnit passera tok-söt-stadiet men det hade dom inte.

Till sist vandrade vi upp till Djurparken och såg hjortar, ankdam, en hage utan gottlandsruss och en hage med gottlandsruss, svandamm och till slut älgarna och de två nyfödda älgkalvarna. Bara en dag gamla var dom.

Här nedan är några bilder från dagens fotosession. ;)

De två sista bilderna är väl lite roliga? :)

När vi var mätta på att titta på djur styrde vi kosan mot glasskiosken och vandrade sedan, med varsin glasstrut i näven, ner till Linnéplatsen och tog första bästa sexa hem. Slumrade till på vagnen hem. Det var skönt. Man blir lite trött av att strosa omkring även om man tar det lugnt. Dags att fundera på vad man ska äta ikväll…

Runt halv tolv gjorde så till slut Mora Träsk entré på scenen och det lyfte verkligen upp stämningen. Nästan kårhusets alla gäster samlades sittandes på golvet i stora salen, ståendes längs väggarna eller uppe vid balkongen på andra våningen. Det är ingen överdrift att säga att Mora Träsk drar folk. I alla fall då det handlar om barn…och studenter. :)

Söndagen blev precis som den har varit de senaste veckorna. Mysig och vansinnigt ineffektiv, precis som en söndag ska vara efter en fest. Drog mig motvilligt till stationen vid kvart i nio men tågresan tillbaka till Götet höll på att bli ett riktigt äventyr. En kort stund efter att tåget stannat i Alingsås som sista uppehåll innan Göteborg, förlorade tåget sin strömförsörjning och stannade mitt ute i skogen någonstans i Floda-trakten. Ett större elfel på centralen i Göteborg var orsaken och tågpersonalen upplyste resenärerna om att tåget med all sannolikhet kunde bli ståendes längst spåret tills problemet var löst. För att spara ström upplystes vi också om att dom tänkte släcka ner hela tåget.

Jag är inte särskilt mörkrädd men att sitta i en becksvart tågvagn på ett totalt strömlöst tåg mitt ute i bushen tillsammans med ca 100 främmande människor lät inte jätteinspirerande. Klockan var dessutom rätt mycket så det var kolsvart ute dessutom. Lyckligtvis blev det aldrig så illa. Det kom ganska snart en liten puls med ström som tog oss ända till Partille (!) där tåget åter stannade. Den här gången fick vi dock veta att inget skulle kunna göras förrän tidigast vid 23-snåret. Klockan var då kvart över tio på kvällen och jag ville nästan skrika av frustration och trötthet. Det gick en stund men ingen ny information, eller ström, ville infinna sig. Till slut ropade tågpersonalen ut i högtalarna att de resenärer som ville gå av tåget och ta sig in till stan på egen hand skulle bli avsläppta. Då tog jag chansen och följde lämmeltåget av människor till bussterminalen i köpcentrumet Allum. Där hade man så klart inte hunnit sätta in extra bussar så de få bussar som skulle till Centralstationen, Nils Ericson-terminalen eller Heden fylldes på nolltid. Jag brukar inte vara den mest tursamma av personer men jag lyckades till och med norpa åt mig en sittplats i en buss till Centralstationen som blev smockfull på bara några minuter. Det krävs flera bussar för att svälja ett helt SJ-tåg, minsann.

Jag satt och glodde stint ut genom bussfönstret under bussfärden och drömde mig hem till min säng. Jag vaknade dock till när jag fick syn på sexans spårvagn med destinationen Kortedala. Vart var jag egentligen? Sen började jag känna igen mig. Bussen närmade sig SKF. Gud, så skönt! Jag behövde inte ens åka in till stan! Lyckan var total! Jag slängde mig på stoppknappen och trängde mig ut genom den ännu smockfulla bussen. Hoppade på första bästa spårvagn som kom. Allt som allt kom jag bara hem ca en timme för sent.

Ibland undrar jag om SJ, spårverket och Connex tävlar om vem av dom som kan suga mest och hårdast. Med helgens bravader färskt i minnet vandrade jag in på Nils Ericson-terminalen, knappt 6 timmar efter min hemkomst kvällen innan, med siktet inställt på att ta 6:20-direktbussen till Borås. Vi var väl ca 30 pers som stod och väntade på nämnda buss och när klockan var 6:30 var det bara att inse att någon direktbuss till Borås inte skulle infinna sig som den skulle. Den andra bussen till Borås, som tar vägen förbi Bollebygd, hade för längesedan blivit full och åkt. Efter att ha pendlat mellan Borås och Göteborg i snart 8 månader har jag inte så mycket till övers för Connex. Det händer allt för ofta att dom felkalkylerar antalet resenärer och därmed kör med smockfulla bussar ute på motorvägen R40. Dom vet om att det reser mycket folk mellan Borås och GBG men sätter inte in de resurser som krävs för att ombesörja problemet. Kass, säger jag!

Helgen har varit väldigt lugn. Eller tja.. inte jättedramatisk iaf. Drog upp med M1 till Karlskoga (igen) i fredags. Planen var, och blev även, att dra upp till Karlskoga någorlunda snabbt på fredagen för att slippa komma fram mitt i natten. Sedan ta sig upp i någon vettig tid på lördagen, åka till M1′s lilla farmor, packa stor lastkärra och tillsammans med M1′s trevliga pappa dra ner till Göteborg igen och konka upp alla grejer till M1′s nya lägenhet på Sjusovaregatan, 10 minuters gångväg från min egen gata Adventsvägen.

Kort förklarat, helgen blev en flytthelg. Men det var en mycket trevlig sådan. Det flöt på bra och det var inte så jobbigt att konka möbler, lådor och kassar som jag var rädd för. Hade sen några veckor tillbaka lovat hjälpa till med flytten men betedde mig riktigt klantigt åt i torsdags då jag var ute på Hissingen och red, för första gången på ett år. Ridningen i sig gick bra men satan i gatan vad jobbigt det var. Har fortfarande träningsvärk överallt, inklusive rumpan. :)

Hur som helst, på vägen tillbaka till busshållplatsen hände det. Klockan var runt 21 och det var bäcksvart ute. Det har tydligen hunnit bli det vid den tiden på dygnet. :( Jag gick och fipplade med mobiltelefonen och plötsligt försvann vägen under mina fötter. Jag hade kommit för nära vägkanten och hade absolut inte sett att det utanför vägen var ett mindre stup rakt ner i diket. Jag tog emot mig med högerhanden och råkade nog vrida ringfingret lite för mycket uppåt. Det gjorde ont som satan och fingret svullnade upp och blev mycket färgglatt. Lila, blått och rött omvartannat. Jag tänkte att nu var det nog kört med Karlskoga för min del. Konka möbler med ett sånt finger kändes som en omöjlighet och jag bävade inför att behöva ringa till M1 och säga att jag klantat mig och stukat fingret.

Det var dock lite bättre på fredagen och min kollega B som är sjukgymnast slängde ett öga på fingret och konstaterade att det iaf inte var brutet för då hade det varit näst intill outhärdligt. Så jag bestämde mig för att hänga med till Karlskoga iaf och på lördagen var blåmärkena nästan borta. På lördagkvällen tänkte jag knappt ens på att fingret var svullet så det verkar som om flytten bidrog med en del rehabilitering.

Jag hade väntat mig att den där stukningen skulle vara i flera veckor men som det känns nu så lär jag nog åka ut till Hissingen och rida på torsdag igen. Hästen jag hade senast, Ester, var jättetrög men säker så jag lär inte behöva sitta och hålla igen så mycket iaf. Bara att få den hästen i trav var otroligt jobbigt för benen, därav träningsvärken.

Igår drog jag ut till Kållered en sväng för att köpa ett par halvchaps att ha ovanför ridjeansen som gärna vill dra upp sig lite. Jag hann också att springa runt ett varv genom hela IKEA-varuhuset för att leta efter mera svart lasyr till bokhyllan. Det är konstigt, färgen går åt och försvinner snabbare än den sammanlagda ytan av hylan som fortfarande är omålad. Jag är väl inte så sparsam med färgen, kan tänkas…

Senast jag skrev beklagade jag mig över den förkylning som jag då hade ådragit mig. Den gav sig iofs efter några dagar men veckan efter (alltså förra veckan) insjuknade jag, efter flera timmar av konstant illamående, i något som påminde om vinterkräksjukan fast med extra svimningsfeatures. På grund av illamåendet var jag helt oförmögen att äta på hela eftermiddagen och kvällen. Sedan började jag spy men eftersom jag i princip hade noll energi i kroppen så följdes kräkningarna av att jag svimmade på badrumsgolvet. Detta fortsatte jag sedan med under kvällen och natten. Jag spydde, svimmade, spydde, svimmade, spydde… Jag hann allt som allt svimma fem gånger innan jag äntligen slutade spy och kunde försöka sova.. även om jag sov allt annat än bra. Jag vågade inte gå till badrummet själv utan kröp dit på alla fyra under noggrann övervakning av mamma. Dagen efter (torsdag) hade jag feber och ledvärk i hela kroppen och det var jobbigt att röra minsta lilla muskel. TIll och med att ligga i sängen gjorde ont. Det var inte förrän på fredagen som jag började känna mig som människa igen. Vinterkräksjukan kom nästan som beställning från Satan med tanke på att jag skulle flytta helgen efter. Tursamt nog så slapp någon annan i min familj bli sjuk så flytten blev iaf av som planerat.

Så nu mera kan jag äntligen titulera mig som stolt Göteborgare vilket känns oerhört bra! Min nya lägenhet är så stor och fin och jag ser fram emot att få undan alla kartonger och kassar och få börja inreda lite fint. Men för det behövs pengar…vilket jag inte har riktigt än. Jag var på intervju på en liten ICA Nära-butik på Majorna i tisdags där jag sökt jobb för att ha hand om postservicen. Under intervjun blev det dock tydligt att dom gärna vill ha någon som kan stanna i ca två år och i nuläget vet jag inte om jag vill det. Jag har så mycket jag vill göra och två år är en ganska lång tid på ett jobb inom en bransch som man från början inte tänkt arbeta inom. Jag vill in på ”min” bransch och isf är nog det ”jobb” jag har nu mer värt på lång sikt. I nästa vecka ska ett gäng chefer inom Handikappförvatlningen träffas och diskutera kring de pengar som gått att söka från VG-regionen och hur det ska fördelas och efter det hoppas jag få veta något konkret om hur det blir med projektanställningen…något som jag väntat på besked om i en månads tid nu.

Nu har jag lyckats skriva ett ganska långt inlägg utan att slarva bort det så nu ska jag skynda mig att publicera det också innan Murphy ser till att något jävligt händer.