|
|
Av Sandra, publicerat den 18 februari, 2010 kl. 23:47
Det är så typiskt. När man väl kommit igång riktigt bra med träning och kanske inte riktigt lika bra med skolan, men hänger ändå med även om saker och ting kanske inte riktigt blir gjorda när de borde…då slår virusarna till och man förvandlas till en lat och ynklig person som inte orkar ta sig ann någonting förutom att sova bort halva dagarna, tycka synd om sig själv och sitta på häcken i flera dagar.
Jag blev sjuk i lördags, eller snarare kanske i fredags natt. Fick halsont och jag hoppades att det inte skulle utvecklas till något mer än så. Det har ju trots allt hänt mer en än gång att man haft ont i halsen och förberett sig på att bli sjuk och då det sedan visat sig att nej, den här gången blev det inget.
Men sådan tur hade jag inte en den här gången och om sanningen ska fram så blev det väl inte så farligt egentligen. Ihärdig huvudvärk, halsont och ledvärk räckte dock för att jag skulle tappa allt vad motivation heter och bara slappa i flera dagar. PATETISKT!
Nu försöker jag gräva mig upp ur det hål som jag grävt ner mig själv mig i och lyfta på den stora sten av skolarbete som legat tung över hålet. Usch! Nåja, jag är god väg i alla fall…eller åtminstone på någon slags väg. Har idag byggt mig en wiki på den webbserver där även denna blogg hostas och som jag ska fylla med matnyttig information om VPN (Virtual Private Network) och som jag senare ska använda för att skriva slutrapporten i kursen Digitala Distributionsformer. Wikin innehåller inte så mycket ännu, ingenting faktiskt. Men det kommer! Imorgon ska jag försöka vara en duktig flicka och blogga lite om wikis innan det är dags att ge sig av till Skövde och Varnhem för att fira A’s mamma som firar sin femtioårsdag den här helgen.
Och nästa vecka, då jävlar ska det bokas flygbiljetter till Kanada, bara så ni vet!
Andra bloggar om: Digitala distributionsformer, Förkylning, Wiki
Av Sandra, publicerat den 11 november, 2009 kl. 19:02
Usch! Jag är en dålig människa! Än en gång har träningen helt kommit av sig och jag är så kass på att ta upp den igen! Vad är det för fel på mig?
Veckan innan Cypern hade jag inte tid och ro att gå och träna. Efter resan hade jag så sjukt mycket att göra att jag inte hann då heller och att gå och träna innan slutrapporten i projektkursen var klar blev inte heller aktuellt. Men nu, nu när två kurser är avklarade borde jag ju kunna ta mig i kragen och då de futtiga metrarna till gymmet men icke!
Det hela hänger även ihop med att fortfarande inte vänt dygnet rätt. jag går upp vid 12 och går och lägger mig vid 3 på natten. Dåligt! Måste fixa!
Nytt försök med träningen på fredag.
Andra bloggar om: Dygnsrytm, Träning
Av Sandra, publicerat den 26 september, 2009 kl. 19:20
Här sitter man nu och känner hur bihålorna börjar täppas igen. Jättehärligt…verkligen… Skallen värker men jag har i alla fall inte feber ännu. Det är alltid något att glädja sig över. Så länge man är feberfri känns allt inte så jobbigt.
Det blir inget firande idag av mitt och A’s treårsjubileum. Jag tyckte det var lite synd att spendera en massa pengar på fin mat utan att knappt känna vad den smakar så vi går nog ut och äter någon gång senare i veckan istället. Vi ska snart knata bort till affären och förse oss med lite lördagsgott som tröst. Jag ska köpa chips och göra en dunderstark tzatsiki och skrämma slag på alla små virusar.
Andra bloggar om: Förkylning, Snuva, Tzatsiki
Av Sandra, publicerat den 25 september, 2009 kl. 19:11
Det är så typiskt när man kommit igång med träningen och allt känns så bra. Igår var det bara att inse faktum…halsont. Så typiskt! Det halsonda har idag utvecklat sig till smått snorande och huvudvärk. Men på sätt och vis är jag tacksam för om det här viruset, eller vad det nu är, kommit bara två veckor senare så hade det varit elände och misär. Då hade det bara varit några dagar kvar till Cypern-resan och en förkylning just då hade varit så fel! Så det är nu eller inte alls som gäller för virusarna.
Det är bara att härda ut och se glad ut. Det är nog snart överspelat. Någon flunsa är det nog inte tal om då jag varken hostar eller har feber vilket tydligen ska vara två av de tydligaste symptomen. Lite typiskt bara när jag och A skulle fira vår treårsdag lite mer i helgen med bio och restaurang men vem vet, jag kanske inte blir så väldans sjuk att de sakerna blir helt omöjliga.
Nu ska jag äta lite kaka och tröst mig själv lite. Har idag varit duktig och suttit i flera timmar med Microsoft Project och försökt fixa en bra projektplan för projektet i sytemeringskursen. Jag har också skapat ett skal till själva rapporten för projektplanen så jag känner mig i alla fall lite duktig.
Andra bloggar om: Förkylning, Halsont, Huvudvärk, Snuva, Projektplan
Av Sandra, publicerat den 2 september, 2009 kl. 18:22
Nu är det visserligen redan onsdag. Jag har varit lite lat med bloggandet igen. En ny vecka har tagit sin början och imorgon börjar den redan lida mot sitt slut.
Veckan började med ett möte på Manpower i måndags med information om inventeringsjobbet som var igår. Vi fick instruktioner om hur jobbet skulle utföras, arbetskläder och anställningsavtal. Dock så kraschade Manpowers server så några av oss, bl a jag själv, fick skriva på kontrakt på tisdagen istället. Vi var ca 40 personer, alla studenter, som tillsammans skulle utföra inventering på ICA Maxi i Angered. De utför inventering två gånger per år och då räcker inte deras egen personal till för att hinna med inventering av tusentals produkter inom rimlig tid. Maxi har ju öppet varje dag och ganska länge så det var ju inte så konstigt att de behövde extra arbetskraft.
Det var inte heller så farligt att gå upp kvart i fyra i tisdags, även om jag hellre hade legat kvar i sängen. Men man är ju ändå lite peppad och motiverad när man ska iväg på ett nytt jobb som man inte provat innan, även om inventering kanske inte låter så roligt.
På det hela taget så var det en ganska trevlig arbetsdag. Den första hyllan jag arbetade av var müsli och mjöl. I början var det lite trevande men man arbetade upp en bra hastighet ganska fort. Runt halvnio var hyllan klar och jag fick gå och äta frukost. ICA bjöd hela personalen och där fanns gott om smårgåsvirke för att bygga sig rejäla mackor. Riktigt trevligt! Sedan var bara att ge sig ut och fortsätta med inventeringen och då hamnade jag vid chipsen.
När allt inventeringsjobb var klart plockade vi lite varor tills att klockan blev tolv. Då var det dags för alla Manpower-anställda att sluta. Jag passade på att handla lite innan jag gick eftersom det fanns nybakat bröd på hyllorna. :)
Nu sitter jag och gör mig hemmastadd i de olika system för näbaserade konfereenser som ska användas i webbmaster-utbildningen. Jag har ännu inte fått den kurslitteratur som jag beställt via Bokus. Jag lär mig aldrig att man måste ha framförhållning när det gäller Bokus för så särskilt snabba är dom inte…tyvärr. Väntar också på leverans av min MacBook Pro. Leveransdatumet har flyttats fram en dag från den 10:e till den 9:e september. Me like! Hoppas den flyttas fram lite till. ;)
Imorgon är dags för nästa lilla utmaning. Då ska jag och en psykolog som heter Charlotta en sväng till Jönköpings syncentral. Charlotta ska berätta lite om en undersökning som riksorganisationen Unga Synskadade låtit göra om synskadade ungdomars självkänsla och psykosociala situation. Jag har redan varit med på en föreläsning som var i Vänersborg förra våren och det är sannerligen svårt att klämma in sina erfarenheter i ett 15 minuter långt framförande. Det finns rätt mycket man vill säga till personer som varje dag möter föräldrar till barn med synnedsättning och som inte riktigt vet hur de ska hantera det.
Nu börjar det kännas som att lite te skulle vara gott. En bulle också kanske.
Andra bloggar om: Manpower, Psykosociologi, Självkänsla, Unga Synskadade
Av Sandra, publicerat den 20 juli, 2009 kl. 19:06
Något som är näst intill idiotsäkert när jag varit ute och rest och ofta sovit dåligt i samband med resan, är att jag blir förkyld direkt efter hemkomsten. Precis så har det även blivit nu efter seglingen.
Jag kände i fredags hur det började göra ont i halsen vilket visserligen var ganska störande men jag åkte ändå på fest hos J i Mölnlycke i lördags kväll. Det varjag, J, J’s bror R, R’s kompis M och J’s kompis S. Vi grillade, drack lite grogg och snackade och avslutade kvällen på The Golden Days som hade Happy Hour med billig öl och billiga drinkar (bokstavligen då drinkarna kändes utspädda och det enda öl som ingick i Happy Hour var Budweiser). J och M skulle vidare men jag åkte hem då jag började må lite halvkass. Jag har fortfarande sjöben efter fem dagar på havet så det ständiga gungandet i kombination med alkohol kändes inte som någon bra kombination.
Igår och idag har jag mest tagit det lugnt. Åkte till J’s arbetsplats på US Väst’s kansli i Frölunda och hämtade de öl som jag lämnade kvar i Mölnlycke i lördags eftersom det hade blivit krångligt att få med dem in på restaurangen. Vi fikade lite och åkte sen in till stan där jag tog en vagn hem. Nu är jag helt utmattad, näsan rinner, ögonen rinner och golvet gungar. A föreslog att vi skulle äta fajitas ikväll så han och hans kompis lär få gå och handla för det orkar inte jag. :)
Andra bloggar om: Förkylning, Grillning, The Golden Days, US Väst
Av Sandra, publicerat den 6 juli, 2009 kl. 16:40
Det är nu måndag och de första semesterdagarna har varit händelserika men slutat på lite överdramatiska sätt, emellanåt. I fredags åkte jag och Å till Slottskogen och satt och myste med lite pastasallad, jordgubbar, skumpa och cider. Vi gick sedan vidare till The Rover där vi avrundade kvällen med ett par öl. När jag sedan satte mig på vagnen för att åka hem kände jag hur skumpan började stig mig åt huvudet. Stundvis trodde jag inte att jag skulle klara att hålla mig vaken innan jag skulle gå av. Men jag stod ut, gick av, gick hem, drack vatten och hade ett samtal med den vita porslinsfotöljen. Skumpa är farliga saker.
I lördags åkte vi ut till Brännö med skärgårdsfärjan. Det är verkligen helt bedårande vackert i skärgården. Vi hittade en liten sandstrand på Brännös västra sida och spenderade några timmar med att bada och sola och titta på måsarna. Hur skönt som helst! Vi insåg sen att vi skulle missa den färja vi hade tänkt ta tillbaka så vi gick till Brännö Wärdshus och provade det lokala ölet Brännöl medan vi väntade på nästa färja. Detta var sannerligen inte mitt sista besök i skärgården under sommaren. Nu har jag fått mersmak och vill ha mer av öar, båtar, måsar, sol och hav!
Igår ringde J, som jag träffat via mitt engagemang i Unga Synskadade. Hon undrade om jag inte var sugen på att hänga med in till stan och titta på bandet Tempus, där en gemensam bekant till oss, spelar. Tyvärr missade vi Tempus men hann se lite av bandet Sencelled som spelade precis efter och som just nu är ute på turné. Jag känner dock att jag måste lyssna lite mer på dom för att kunna göra mig en rättvis uppfattning om vad jag tycker. Jag har svårt att fastna för musik som jag bara lyssnat till en gång.
Efter spelningen gick jag och J och shoppade lite. J hade iofs redan shoppat lite men eftersom det var rea på H&M så hittade hon så klart mer grejer som hon gillade. Jag köpte bara såna där låga strumpur som är sköna att ha i små tunna sommarskor. Behöver dock handla lite mer underkläder så det blir nog en sväng till in till stan i veckan innan det är dags att ge sig ut och segla på söndag. När vi lämnat H&M gick vi och tog en öl på Källarkrogen på Kungsportsplatsen och bestämde att vi skulle åka hem till var och en och äta lite och sen hänga med M (trummis i Tempus) ut till Askims camping där de båda banden bodde under sin vistelse i Göteborg. Det blev en jättemysig kväll med lite öl, mycket skratt och musik och trevligt umgänge. Både Tempus och Sencelled visade sig bestå av ett härligt gäng jättetrevliga killar, och två tjejer. Jag och J fick till och med ett par singlar med oss hem. Det var Sencelleds nya singlar ”The One Night Stand” och en samlingssingel med fem låtar. Ska sätta mig och rippa dom så fort jag orkar.
När jag väl kom hem från Askim började konstiga saker hända. A var hos en kompis i Linnéstan så jag var helt ensam hemma. Jag satte mig framför datorn en stund innan jag la mig och tittade på ett avsnitt av Nip/Tuck. När jag hade tittat i ca 20 minuter började jag känna mig ordentligt trött men envis som jag är ville jag i alla fall avsluta avsnittet och tittade vidare. Mitt i en scen då en kvinna fick en ansiktslyftning började jag plötsligt må illa och fick yrsel. Jag stängde av VLC och insåg att jag var på väg att svimma. Sen blev allt svart och när jag vaknade hade jag märkligt nog inte trillat av stolen utan satt kvar och hängde över ena armstödet med huvudet på våran Brother mulfifunktions-skrivare! Jag mådde illa men vågade inte resa mig upp utan kröp in till badrummet där jag spydde upp allt jag ätit de senaste timmarna. Sen satt jag på badrumsgolvet och skakade en stund. Jag försökte dricka lite vatten, kräktes lite mer och försökte dricka mer vatten. När slutligen vågade resa mig upp var jag helt matt men inte svimfärdig. Jag borstade tänderna och tog med mig en städhink in till sovrummet ifall jag skulle vakna och inte hinna springa till badrummet.
Som tur var behövde jag inte använda hinken under natten utan somnade som en klubbad säl. Jag vaknade när A kom hem med första morgonvagnen och somnade sen om igen och sov till 10 då min chef ringde och behövde fråga om något. Sen ringde jag J och sa att jag inte vågade ta mig in till stan. Vi hade bestämt att vi skulle göra ett försök till att få se Tempus men jag vågade inte chansa. J ska dessutom till Hultsfred på tisdag och vad det än var som jag råkade ut för i natt så ville jag inte riskera att smitta någon.
Så det blidde inget Tempus för mig idag heller. Har inte gjort mycket idag. Mest hållit mig i stillhet, ätit frukost och bokat tvättid. Känner mig lite svag och matt så någon resa till gymmet blir det inte heller.
Om det här bara är början på semestern, hur ska den då sluta?
Andra bloggar om: Askims camping, Svimning, Sancelled, Tempus, Torgturne
Av Sandra, publicerat den 2 juli, 2009 kl. 23:24
Det är ungefär hur jag känner mig nu…för att inte tala om hur jag kände mig efter middagen ikväll. A och hans kompis M fick för sig att fixa tacos hemma hos M. Jag visade nog inte så tydligt hur mycket jag uppskattade det men jag ska tala om det för A när han kommer hem.
Hur som helst så var jag helt död efter middagen. Vi spelade Drakspelet och jag har aldrig känt mig så trögfattad i hela mitt liv. Jag är inte så mycket för sällskapsspel även då jag har huvudet påskruvat ordentligt men ikväll orkade jag inte ens försöka förstå vad spelet gick ut på. M’s flickvän försökte förklara för mig och jag hörde vad hon sa men orkade inte förstå. Det är tur att jag bara har en dag kvar till semestern nu…
Imorgon fredag är alltså min sista normala arbetsdag på ett tag. Jag går på fyra veckors semester, kommer tillbaka för att avsluta några ärenden i augusti och sen vet jag inget mer om hur det blir. Men jag är inte så oroad. Det ska nog ordna sig. Men i tur och ordning. Nu – sömn.
Andra bloggar om: Drakspelet, Semester, Tacos, Trötthet
Av Sandra, publicerat den 18 juni, 2009 kl. 19:49
Jag läste precis ett pressmeddelande på Piratpartiets hemsida att partiet ställer sig mycket kritiskt till regeringens kommande förslag till lag om ett register över kvinnor som utfört abort. Naturligtvis gläder det mig att PP ställer sig kritiskt till ett lagförslag som detta, eftersom det är helt enligt partiets linje att ställa sig kritiskt till onödiga register av människor utifrån väldigt känsliga uppgifter, men det är dessutom bra ur ett jämlikhetsperspektiv att PP uppmärksammar ett lagförslag av denna typ eftersom majoriteten av medlemmarna i partiet är män.
Så vad är det då som gör att jag är emot ett register över kvinnor som gjort abort? Tanken på att hamna i ett speciellt register för att man fattat ett viktigt, men troligen också ett helt korrekt beslut efter de förutsättnngar som rått, skulle jag själv uppleva som något av ett straff. Att göra en abort är inget man kan vara stolt över men inte heller något man ska behöva skämmas för. Det ska vara en rättighet att bestämma över sin egen kropp. Det utgår jag ifrån att de flesta är överens om.
Så vad vill man då egentligen med ett abortregister? I insändaren i DN skriver Anders Milton att ett abortregister skulle bidra till forskning kring abortförekomst i kombination med andra sjukdomar, missbildningar på foster samt kulturella och socioekonomiska skillnader. Det är möjligt att det kan vara så. Det framgår inte heller exakt vilka uppgifter som skulle lagras i det register som Milton föreslår. Jag undrar dock, om regisret bara ska användas i forskningssammanhang, vad spelar då de berörda individernas identitet för roll?
Jag anser inte att Anders Milton har helt fel i sin insändare för jag håller med om att unga ska få preventinmedel till lågt pris. Det ska framför allt vara lätt för ungdomar att skaffa preventinmedel. Men om man bortser från de fördelar med ett abortregister som Anders Milton påpekar i sin insändare, vilka de nu skulle vara rent konkret, tycker jag mig se en del risker. Att register läcker vet vi redan. Även om aborter är socialt accepterade i Sverige så finns det grupper även här som anser annorlunda i frågan. Vad skulle inte kunna hända de personer som fanns i ett abortregister om det hamnade i fel händer? Jag kanske verkar lite smått paranoid, det är ju trots allt inte USA vi lever i, men jag anser att register inte ska sättas upp om det inte finns en väldigt god orsak till att de ska finnas.
Jag är visserligen en stor påhejare av forskning men jag tror att man kan forska kring orsakerna kring aborter på andra sätt. Jag tror inte heller att ett abortregister är rätt väg att gå ifall man vill minska antalet aborter i Sverige. Beslutet att göra en abort ligger trots allt hos i individen, inte på samhållet som helhet. Naturligtvis påverkar de yttre omständigheterna ett abortbeslut men låt oss då ändra på samhället istället och göra det lättare för unga att vara föräldrar!
Andra bloggar om: Abort, Piratpartiet, Register, Registerläckage
Av Sandra, publicerat den 15 juni, 2009 kl. 21:56
De hemgjorda köttbullarna står i ugnen. Jag är fortfarande trött efter lördagens äventyr (som jag för övrigt inte berättat om ännu men snart ska göra) och har en elak blåsa i munnen som hela tiden påminner om sin existens.
Dagen har gåttk som i ett töcken. Jag utförde arbetsuppgifterna mer eller mindre monotomt utan att använda hjärnan särskilt mycket. När lunchen kom var jag visserligen hungrig men maten smakade ingenting. Eftersom vi hade en kund på besök som fyllde år bjöd vi på lite fikabröd och inte ens det var gott och det är verkligen inte likt mig att inte uppskatta bullar!
Det vore lite halvkatastrof ifall jag gick och blev sjuk just nu. Nästa vecka hade passat bättre. Imorgon har jag lovat att fixa fika till ett seminarie vi ska ha på kvällen och på torsdag blir det någon form av avtackningslunch för mig eftersom jag blivit uppsagd och alla snart sticker iväg på semester. Jag har ju inte skrivit något om det på bloggen tidigare men den 15:e maj blev jag uppsagd, dock inte helt och hållet. Vi har lite för mycket personal just nu och min tjänst, som egentligen inte är någon riktig tjänst utan snarare ett vikariat för en person som för längesedan återvänt till jobbet efter barnledighet, kommer att göras om till en timanställning på förhoppningsvis 20 timmar per vecka. Jag kommer att vara på kontoret ett par förmiddagar i veckan för att sköta administrationen och i övrigt kommer jag att ha utbildning inbokat så att det troligen fyller 20 timmar. På sätt och vis passar det mig rätt bra just nu eftersom jag ju ska plugga vidare till Webmaster i höst, vilket jag ser fram emot otroligt mycket.
Nu börjar det lukta riktigt gott från ugnen. Snart är det matdags…och klockan är snart 22. Hoppas det blir godare att äta nu än vid lunchen…
Andra bloggar om: Hemlagade köttbullar, Nattamat, Uppsägning
|
|
