|
|
Av Sandra, publicerat den 5 december, 2009 kl. 17:35
Den 13-17 december kommer ett seminarium under namnet ”God Jul, önskar Storebror” att hållas på Folkets Hus i Göteborg. Temat kommer att vara övervakningssamhållet och föreläsningar om bl a ACTA, Stockholmsprogrammet, IPRED, datalagringsdirektivet och FRA-lagen finns med i programmet. Som arrangörer står Annika Beijbom (FP), Piratpartiet och Vänsterpartiet. Föreläsare är Anna Troberg, Mikael Nilsson, Christopher Kullenberg, Eva-Britt Svensson och Niklas Starow.
Jag kommer så klart att vara där men har redan upptäckt att jag kommer att missa en del av föredragen, bland annat Mikael Nilssons om FRA men det är inte så mycket att göra åt. Troligen kommer jag även att missa föredraget om Stockholmsprogrammet söndagen den 13:e också eftersom jag är i Trollhättan hela helgen men det är så det är ibland. Roliga och intressanta saker har ofta en benägenhet att krocka.
Hur som helst så rekommenderar jag alla, som vill veta mer om några av de lagar som redan stiftats inom det här området samt de lagar som är på gång, att bege sig till Folkets Hus i Göteborg vecka 51.
Edit 2009.12.12 @ 00:26: Jag var inte så uppmärksam när jag skrev detta inlägg så det smög sig så klart in lite fel. Platsen för seminariet är på Folkets Hus ENDAST på söndag kväll, resten av veckan hålls det vid torg 2 på It-Universtitet på Lindholmen, och inget annat.
Andra bloggar om: God Jul önskar Storebror, Piratpartiet, Seminarium, Övervakningssamhället
Av Sandra, publicerat den 22 september, 2009 kl. 22:17
Det är trevligt när grejer som man beställt ena dagen finns för avhämtning redan dagen efter. Det gillar vi!
Den nya routern är nu hemma, installerad och konfigurerad. Den funkar kanon och var riktigt lätt att köra igång också. Allt gick som på räls! Vad som även gick på räls var att få igång IPREDIA på den gamla routern. Att sätta upp ett öppet WLAN i sig är ju inte komplicerat men vad jag trodde skulle bli krångligt var att konfigurera den nya routern på rätt sätt så att den gamla skulle hitta ut på Internet. Men det gjorde den, helt utan att jag behövde göra nånting förutom att dra en kabel från den nya till den gamla routern. Allt bara funkade! Jag älskar när saker bara funkar!
A har även har fått igång sin ena dator igen som stått avstängd i några veckor på grund av trasigt nätaggregat. Så idag har vi haft något av nörddag, kan man säga. Fixat och donat med datorer och prylar. :)
Imorgon är det onsdag igen vilket betyder träning för mig. Ska se till att försöka komma upp innan tolv (ja, jag vet, det är sent) så att jag hinner hem och plugga lite innan middag och sånt. Efter middagen brukar man bli så slö ett tag, precis som jag är nu. Nu har vi precis avnjutit en massa spagetti och köttfärssås och jag är så mätt att jag knappt kan röra mig…
Det för övrigt riktigt skönt att vara igång med träningen igen. I lördags var det ganska tungt men redan igår kändes det lite lättare faktiskt. Nu ska jag vara duktig och försöka gå dit måndag, onsdag, fredag och söndag. Det är fyra av sju dagar i veckan.
Andra bloggar om: IPREDIA, Mätthet, Router, Träning, WLAN
Av Sandra, publicerat den 21 september, 2009 kl. 12:41
Jag fick ärva en router som mina föräldrar använt hemma men som de inte behövde eftersom de skaffat en som var bättre. Det var en 3Com Office Connect Wireless 11G Cable/DSL Router som det egentligen inte var några fel på…förutom att signalstyrkan för WLAN inte var tillräckligt stark så att den kunde täcka hela huset, samt att routern startade om så fort man överförde stora mängder data över WLAN:et. För mig dög den dock bra, i min lilla lägenhet. Jag använde mig främst av kabel mellan dator och router så att WLAN:et var lite halvkass gjorde inte så mycket. Inte då i alla fall.
 Bilden är tagen från 3com.se. Klicka på bilden för att komma till bildkälla. Nu har jag använt den där routern i typ 3-4 år och när A flyttade in så fungerade den fortfarande rätt ok. Inte jättebra men ok. Den har haft sina perioder då den, oavsett om WLAN:et användes eller inte, hela tiden bootar om och tappar anslutningen till Internet. Nu har det beteendet bokstavligen accelererat och WLAN:et går överhuvuftaget inte att använda utan att routern bootar om. Det är irriterande eftersom A ibland sitter och jobbar inne i sovrummet för att få vara lite ifred, vi har ju våra skrivbord i samma rum. Nätet går då ner hela tiden och går i princip inte att använda.
Förutom problemet med WLAN:et har vår befintliga router usel through put, alltså den mängd data som kan gå igenom den är relativt låg i förhållande till den bandbredd vi har (100/10 Mbit). Så nu har vi tröttnat och ska idag beställa en ny router från Komplett.se. Den gamla routern kommer vi dock att ha kvar, den ska få tjäna som IPREDIA-router, tänkte vi. Det är knappast troligt att folk kommer att kunna fildela via den då den troligen kommer att boota om när någon försöker hämta hem något. Om det skulle visa sig att det överhuvudtaget inte går att surfa på den som IPREDIA-router så åker den ut. Jag har väldigt kort stubin med saker som inte fungerar. Och även om det hade varit roligt att kunna förse folk med öppet nät via IPREDIA så är det ingen mening med det med en trasig router.
Den router vi tänkt investera i härnäst är en Linksys Wireless-G Bredbandsrouter 54. De bredbandsrouters som finns att köpa idag har man kommit lite längre med än den gamla routern från 3Com från tidigt 2000-tal som vi gnetat på så länge med nu. En fördel med Linksys-routern är att man kan avinstallera originalfirmware från den och lägga in den specialbyggda Linux-distributionen DD-WRT istället som gör det möjligt att använda fler funktioner än vad originalfirmware:n möjliggör.
 Bilden är tagen från Komplett.se. Klicka på bilden för att komma till bildkälla. Altnerativt kanske det blir Linksys Wireless-N Linux istället. Den ska vara snabbare vilket gillas men den kostar också nästan dubbelt så mycket. En väldigt smart egenskap som den har är dock att den har en USB-port där man kan koppla in en extern hårddisk som då blir lätt att dela över nätverket.
 Bilden är tagen från Komplett.se. Klicka på bilden för att komma till bildkälla. Vi får se vilken det blir. Värre än vad det är nu kan det knappast bli i alla fall.
Andra bloggar om: Bredband, IPREDIA, Komplett.se, Linksys, Router, Wireless, WLAN
Av Sandra, publicerat den 25 juni, 2009 kl. 22:21
Förvånad är jag inte…men likväl besviken. Jag hade inte vågat hoppas på att hovrätten skulle komma till någon annan slutsats än att Tomas Norström, domaren i The Pirate Bay-målet, inte skulle anses jävig i ärendet. För det var precis vad som skedde idag. Jag hade faktiskt helt missat att detta skulle avgöras i hovrätten idag. Lika bra det, kanske. Som det blev nu så slapp man ju i alla fall att ha några som helst förhoppningar om att vårt ruttna rättsväsende skulle komma fram till något vettigt.
Men det är inte bara hovrätten som idag klampat rejält i klaveret. Även tingsrätten har bidragit med sin totala inkompetens när det gäller IT-relaterade ärenden. Solna tingsrätt beslutade nämligen idag att tvinga Internet-leverantören ePhone att lämna ut personuppgifter om ägaren till en FTP-server som upphovsrättslobbyn anser har spridit upphovsrättsligt skyddat material till allmänheten. Detta var visserligen inte oväntat, IPRED-lagen har ju trots allt gått igenom, men det anmärkningsvärda ligger egentligen inte i själva domen utan snarare i att tingsrätten, trots alla tveksamheter kring hur Antipiratbyrån och Förläggareföreningen fått information om det material som man påstår spridits till allmänheten, ändå har beslutat att gå på målsägarens linje och bifallit dennes begäran om att få ut personuppgifter från ISP:n ePhone. Tingsrätten verkar med andra ord helt ha bortsett ifrån att ett brott med största sannolikhet kan ha begåtts för att få denna information.
För varje dom som faller i ärenden som på något sätt relaterar till upphovsrätt, Internet, integritet och fildelning, förlorar jag mer och mer respekt och förtroende för det svenska rättsväsendet. Man bevisar gång på gång att man inte förstår sig på fenomenet och begreppet Internet och den rätta kompetensen saknas helt i både rättsväsendet och politiken.
Just nu känner jag mest en enorm matthet och förtvivlan inför framtiden för den svenska rättssäkerheten…och inte minst för Internets överlevnad. Dock verkar det som att de båda domarna i tingsrätten och hovrätten har väckt starka reaktioner på bland annat den webbaserade tidningen Newsmill. Förutom de två länkar jag redan tagit med till SvD har även Rick Falkvinge och Opassande skrivit väldigt bra om dagens händelser. Jag har också noterat att Ola Norberg, VD AllTele, Amelia Andersdotter och Mattias Bjärnemalm från Piratpartiet samt Centerns Ungdomsförbunds styrelse på ett eller annat sätt reagerat på dagens domar.
Nu har jag åter igen gjort det som jag egentligen vet att man inte borde göra. Jag har bloggat när jag varit upprörd. Det gör att man ibland uttrycker sig starkare än vad man brukar göra och kanske inte bryr sig så mycket om vad folk tycker om det som man skrivit. Men om sanningen ska fram så är jag arg och upprörd. Det är så mycket i samhället som går åt spikrakt fel håll och det enda jag som enskild individ egentligen kan göra är att engagera mig i de frågor som jag brinner för och hoppas att det ska göra någon skillnad. Dagar som denna känns det minst sagt hopplöst.
Andra bloggar om: Förläggareföreningen, IPRED, Rättssäkerhet, Solna Tingsrätt, Tomas Norström
Av Sandra, publicerat den 14 juni, 2009 kl. 22:41
Läste precis en artikel på IDG.se om att Henrik Pontén, jurist på Svenska Antipiratbyrån (APB), fått nog av att bli hotad och hånad av fildelningsförespråkare. Pontén anser också att fildelningsdebatten är snedvriden och osaklig och att det är piraternas och fildelningsförespråkarnas fel att det förhåller sig på det sättet.
Jag har full förståelse för hur Henrik Pontén känner inför de hot som han har fått. Att hota sina motståndare är aldrig någonsin rätt. Det är dessutom ett problem som alla som betraktar sig som pirater eller fildelningsförespråkare, och som vill föra en seriös och saklig politisk debatt i frågan, måste tampas med eftersom allmämheten tenderar att generalisera och dömma oss alla utifrån en liten grupp extrema och korkade personer.
Med det sagt anser jag dock att Pontén framstår som något av en hycklare när han talar om att föra en seriös och saklig debatt och att bemöta sina motståndare med respekt. Henrik Pontén borde tänka efter en gång till innan han lägger skulden för den allt mer infekterade debatten mellan upphovsrättsinnehavare och fildelningsförespråkare på den senare sidan. För trots att denna sida tyvärr har en oseriös grupp anhängare till last, som inte klarar av att bete sig som folk utan tror att man kan åstadkomma konstruktivt resultat med hot och personangrepp, så är APB och Henrik Pontén långt ifrån oskyldiga till att debatten har blivit som den har blivit.
APB, med Pontén i spetsen, har i flera års tid ägnat sig åt bekämpning av illegal fildelning och piratkopiering. Men vad Pontén och hans kollegor på APB verkar tro är att ändamålen helgar medlen och att det inte spelar någon roll ifall dem i egenskap av representanter för upphovsmännen själva bryter mot lagen för att jaga och stämma fildelare. Detta är en av orsakerna till att det är svårt att hysa sympatier för Henrik Pontén som den offentliga person han har blivit och den karriär han har gjort sig på att vara APB’s frontfigur. Jag försvarar inte hoten som riktats mot Pontén och hans familj – absolut inte – men jag tycker att han själv borde göra mer för att hålla debatten renare och snyggare än vad den är och i synnerhet när det gäller de metoder som han använder sig av för att bekämpa upphovsrättsbrott.
De metoder jag syftar på är bland annat hur APB fick till ett tillslag mot ISP:n Bahnhof 2005. APB hävdade då att Bahnhof bidrog till att sprida upphovsrättsligt skyddat material eftersom sådant material skulle finnas på ISP:n servrar. Dock fann Bahnhof att APB själva sett till att materialet lagts på servrarna, vilket gjorde att hela ärendet reddas ut i en uppgörelse där båda parterna drog tillbaka sina respektive polisanmälningar.
Det som skedde i samband med att IPRED-lagen trädde i kraft den 1:e april i år, var att APB och Svenska Förläggareföreningen redan första dagen då den nya lagen börjat gälla, ansökte om tillstånd hos tingsrätten att få begära ut personuppgifter om ägaren av en FTP-server som man ansåg användes för att sprida ett stort antal ljudböcker till allmänheten. Det tog inte många dagar innan datasäkerhetsexperten André Rickardsson anklagade APB för dataintrång då det visat sig att den FTP-server, som APB menar på innehåller upphovsrättsligt skyddade ljudböcker, inte var en server som vem som helst kunnat logga in på. Användarnamn och lösenord krävdes vilket gör att det material som legat på servern inte varit tillgängligt för allmänheten. Men det riktigt intressanta är hur APB ens vetat vad som funnits på servern utan att själva ha loggat på in den. Hur de än skaffat sig inloggningsuppgifter är det knappast troligt att ägaren av servern själv skulle ha försett APB med sådana uppgifter. Om APB istället anlitat en person för att skaffa inloggningsuppgifter, eller fått inloggningsuppgifter från en befintlig användare, är det likväl tal om dataintrång.
I en artikel på IDG.se 6:e april anklagade Henrik Pontén André Rickardsson för förtal men Pontén ville samtidigt inte kommentera hur man tillskansat sig information om vad som funnits på den aktuella servern eller överhuvudtaget redogöra för vilka metoder man använder sig av på APB för att samla bevis mot en part. Vilka metoder APB än använder sig av så är de tydligen för kontroversiella för att byrån frivilligt ska redogöra för dem. På ett sätt kan man förstå det eftersom det säkert skulle bidra till att folk använde den kunskapen till att ta sig runt dessa metoder. Men i domstol är det inte för mycket begärt att APB redogör för de bevis de skaffat sig och hur de skaffat sig dem.
Vad som kommer att hända i ärendet APB och Svenska Förläggareföreningen mot vem som än står som ägare till FTP-servern, ska bli intressant att höra och det kommer säkert att bli en spännande rättegång. Kanske inte i nivå med rättegången mot The Pirate Bay, men säkerligen en cirkus i mindre proportion. Hur den rättegången än går måste Pontén och hans APB-kollegor förstå att brottsbekämpning genom lagbrott aldrig kommer att lösa några problem. Det kommer bara att orsaka ett allt mer havererat rättssystem, för att inte tala om APB’s eget anseende gentemot sina uppdragsgivare. Hade jag varit upphovsman av något ansenligt verk hade jag personligen aldrig befattat mig med en organisation som Svenska Antipiratbyrån.
Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Fildelning, Förläggareföreningen, Henrik Pontén, Pirater, Piratkopiering, Upphovsrättsbrott
Av Sandra, publicerat den 16 april, 2009 kl. 18:52
…händer en del saker som kan vara av intresse för den som engagerar sig i fildelningspolitiken och övervakningssamhället. Imorgon är det den 17:e april och också dagen då de åtalade i Pirate Bay-målet får sina domar.
Egentligen är inte tingsrättens domslut särskilt intressant, då sista ordet är långt ifrån sagt. Den ena parten kommer med största sannolikhet att överklaga, oavsett domslut och denna rättegång kommer inte att vara över imorgon. Pirate Bay har kallat till digital presskonferens imorgon kl. 13. Adressen för konfererensen kommer att publiceras på Pirate Bays webbplats några minuter innan ett. De åtalade kommer under konferensen att delge besökarna domen samt sina egna tankar och reflektioner kring den.
Via Piratpartiets nyhetsbrev har jag noterat att det på lördag är en temadag med föreläsningar och diskussioner på Chalmers. Temadagen kommer att fokuseras på övervakningssamhället och agressiv upphovsrätt så för alla som tycker det ena eller det andra eller inte bestämt sig, kan gå dit och lyssna. Inträdet är gratis och det kommer enligt Piratpartiets Kalle Wedin att vara skyltat från Chalmers tvärgata så att även de som inte är hemma på Chalmersområdet ska kunna hitta till rätt ställe. Jag skulle gå vilse där på mindre än fem minuter…och då har jag ändå varit där ett tiotal gånger…vilket i och för sig är långt ifrån tillräckligt.
Mer exakt är platsen för föreläsningarna sal HB1 på Hörsalsvägen. Föreläsningarna sätter igång vid 11:30 och slutar ca 17:45.
Nedan följer lördagens program:
11:30 – 12:15 Övervakningssamhället
Johan Söderberg
Om hur informationssamhället och övervakningssamhället växer fram, varför och hur de interagerar, samt hur de påverkar oss människor. Kontroll och spontan ordning i ett digitalt samhälle.
12:30 – 13:00 Myndigheterna som övervakar oss
Christopher Kullenberg
Om metoder att övervaka människor, vilka myndigheter som utför övervakningen, de övervakningslagar som redan har stiftats samt de som kan komma att stiftas inom en snar framtid. Vad görs med den information som samlas in? Samt, inte minst, aktivism mot övervakning.
13:15 – 14:00 Upphovsrättsindustrin
Christian Engström
Om upphovsrätt och de lagar som redan har och kan komma att stiftas för att förhindra intrång i immaterialrätt. IPRED1 som nyligen trädde i kraft, IPRED2 som hotar med fängelsestraff för fildelning och de hemliga ACTA-förhandlingarna. Vad har upphovsrätten för plats i ett informationssamhälle?
14:00 – 15:00 Lunchpause
15:00 – 15:45 Vad är på gång i riksdagen och EU?
Erik Josefsson
FRA och IPRED är inte de enda kontroversiella lagarna på det här området. Vad innebär förslag som IPRED 2, ACTA och Telekompaketet? Vad händer med dem i EU, hur påverkas Sverige och hur agerar egentligen våra politiker? En dagsfärsk rapport direkt från korridorerna i Bryssel.
16:00 – 16:45 ”Men hur ska de få betalt då?”
Christian Engström och Mikael von Knorring
Hur ska artister, filmskapare, författare m.fl. kunna försörja sig när deras verk sprids allt mer på Internet. Vad finns det för alternativ till att sälja kultur som vilka varor som helst? Vem ska få betalt och hur mycket? Vem ska betala? Och behöver ekonomisk ersättning verkligen kopplas ihop med spridningen av verket?
17:00 – 17:45 Debatt inför EU-parlamentsvalet
Vad vill partierna och deras kandidater göra i EU-parlamentet inom områdena övervakning, fildelning och upphovsrätt? Och vad har de gjort hittills?
Samtliga riksdagspartier samt Piratpartiet är inbjudna till debatten.
Andra bloggar om: Fildelning, Integritet, Internet, The Pirate Bay, Upphovsrätt, Piratpartiet, Övervakning, Övervakningssamhället
Av Sandra, publicerat den 16 april, 2009 kl. 16:23
Nu har jag återigen legat på latsidan med att blogga om de politiska frågor som intresserar mig mest nämligen personlig integritet, fildelning och övervakningssamhället.
Om sanningen ska fram, vilket den nog ska, så har jag faktiskt varit lite osäker på mitt eget ställningstagande kring vissa frågor de senaste veckorna, speciellt när det gäller fildelningsfrågan. Jag förespråkar fildelning, alltså själva fenomenet. Jag tycker att det ska vara lagligt att digitalt dela med sig av kultur till sina vänner. Samtidigt är jag inte så säker på att jag stöder fri fildelning i den omfattning som fenomenet i sig har nått. Jag är ju egentligen av uppfattningen att folk som skapat något ska kunna leva på det de gör. Jag tror inte heller på att upphovsrätten ska avskaffas, däremot att den bör omformas för att bättre passa in i det samhälle vi lever i. Men då uppstår frågan: hur ska upphovsrätten se ut så att både producenter och konsumenter blir nöjda?
Jag tror inte att det enkla svaret på den frågan skulle vara att fildelning i privat syfte bara borde vara lagligt. Även om jag tror att fildelning i väldigt många fall är gynnsamt för utövare av kultur, så undrar jag samtidigt hur kulturvärlden kommer att påverkas av 20 års illegal fildelning ifall den breder ut sig på samma sätt som den gjort hittills. Jag vill gärna tro att kulturvärlden skulle blomstra och frodas men jag är inte så säker på att det skulle bli så. Vad jag däremot är relativt säker på är att fildelningen gjort att fler människor konsumerar mer kultur, vare sig de betalar för den eller inte. Och det är något som vi måste ta till vara. Det ska vara lätt, prisvärt och ofarligt att konsumera kultur. Med ”lätt” menar jag att konsumtionen inte ska behöva påverkas av faktorer som kopieringsskydd som gör att konsumenter inte kan avnjuta något de köpt på ett sätt som passar dem. Med ”prisvärt” anser jag att priser på biljetter, skivor, filmer, programvaror med mera först och främst måste anpassas till den del av världen där de ska säljas. Som producent av olika typer av underhållning kanske man inte kan förvänta sig att konsumenter ska betala samma pris för underhållning i Afrika och Asien som vi gör här i västvärlden. I alla fall inte om man vill sälja så mycket som möjligt. Tar man till sig att det är förhåller sig så, kanske även försäljningen av illegalt piratkopierad underhållning kan minska med rätt prissättning på original, i förhållande till ett lands ekonomi.
Och ”ofarligt”, vad menar jag med det? Jo, att man som konsument inte ska behöva bekrakta rättighetshavare som en privatpolis. Som konsument ska man inte tvingas att konsumera och man ska som konsument inte behöva vara orolig för att kanske bli stämd, bortkopplad från Internet eller till och med satt i fängelse av dem vars försörjning och, i väldigt många fall, extravaganta livstil man faktiskt bidrar till. Med ”ofarligt” menar jag så klart också att de nedladdningstjänster som än så länge finns, och de som förhoppningsvis kommer att finnas, inte ska vara mer riskfyllda att använda än att handla i vilken etablerad butik som helst som tillämpar kortbetalning (eller vad det nu kan röra sig om för typ av betalning).
Vad jag tycker är mest sorgligt med hela fildelningsdebatten är att det fokuseras alldeles för mycket på fildelningen i sig och även för mycket på nuet. Upphovsrättslobbyn ser bara det de har framför sig; en ung generation som tagit distributionen av underhållning till en för lobbyn okontrollerbar form. Lobbyn, som utgår ifrån att folk följer lagar hur dumma de än kan verka, rusar framåt i full fart, med regering, riksdag och EU som uppbackning, och driver igenom lag efter lag efter lag efter lag (datalagringslagen, FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA) för att förbjuda bort ett helt beteende och för att i största möjliga mån kunna kontrollera vad konsumenterna har för sig. Det sorgliga i detta är att dessa lagar egentligen bara är tillfälliga åtgärder, inga långsiktiga lösningar. Man ser bara till nuet, inte till hur man vill att samhället ska se ut i framtiden.
För om vi frågar oss; ur ett större perspektiv, är verkligen upphovsrätten så mycket viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet? När blev den det? Och varför är den det? Och varför är upphovsrätten i sig själv så omöjlig att ändra och utveckla?
Och är rädslan för terrorism verkligen så påtaglig hos oss att ALLA måste övervakas ALLTID? Vad är friheten egentligen värd om vi inte vågar leva utan ständig övervakning?
Hur jag än vänder och vrider på argument, fakta, moral, funderingar och till och med mig själv, så kommer jag hela tiden fram till samma svar på båda frågorna. Nej. Upphovsrätten kan inte vara viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet eller rättssäkerhet. Innebörden av dessa begrepp är det pris vi betalar för att få upphovsrätten ska kunna vara kvar i exakt den form som den har nu. Världen förändras och utvecklas, men upphovsrätten består. Är upphovsrätten verkligen helt optimal så som den är nu? Och vad ska vi egentligen ha upphovsrätten till om de andra begreppen inte finns?
Och nej, rädslan är inte påtaglig. Vi vet att terrorismen finns, vi vet namnen på många av de som utfört terrordåd, vi vet att träningsläger existerar och vi vet att vapen existerar. Men är vi verkligen så rädda? För mig personligen är rädslan för terrorism bara en illusion. Det kan bero på att jag själv aldrig upplevt ett terrordåd men jag kan ändå snabbt räkna upp fem saker som skrämmer mig mer eftersom det är saker som finns sker i vardagen men som ändå inte hindrar mig från att gå utanför dörren varje dag: bilolyckor, cancer, matförgiftning, flygplanskrascher, skidolyckor…
Hur högt man än värderar upphovsrätten så tror inte jag att någon innerst inne vill ha den typ av samhälle som håller på att växa fram. Har upphovsrätten blivit det moderna samhällets absolut viktigaste rättighet? Eller är den redan det?
Andra bloggar om: ACTA, Internet, IPRED, Personlig integritet, Upphovsrätt, Övervakningssamhället
Av Sandra, publicerat den 3 april, 2009 kl. 18:42
Har precis kommit hem från Piratpartiets manifestation mot IPRED-lagen i Brunnsparken. Lite tråkigt att det inte var lika fint väder idag som igår och i onsdags. Folk hade nog varit lite mer benägna att ta det lugnt, njuta av vädret och stanna och lyssna en stund. Men nog stannade det till folk. Flygbladen med texten ”EU-valet 2009″ och Piratpartiets logotype och som Piratpartiet låtit trycka upp inför arrangemanget, tog slut lite i förtid, som jag förstod det. Ett tag fanns inga alls att dela ut. Men det får man väl tolka som positivt. Senare, precis innan jag gick eftersom det inte varit så varmt idag och mina tår och ben (jag hade kjol, tillfället till ära) började kännas rejält kalla, så verkade det emellertid ha kommit ytterligare några högar med flygblad.
En annan sak som jag själv reflekterade över gällande just flygbladen, var att det inte låg och skräpade så värst många flygblad på marken. Jag tycker annars att det brukar ligga ganska tätt med flygblad runt omkring en sån här manifestation. Men så vitt jag kunde se så låg det en här och en där, väldigt sporadiskt och inte särskilt tätt. Nu är det ju inte alls så värst positivt att det ligger några flygblad på marken alls, egentligen. Men ett visst bortfall får man ändå räkna med. Men lite uppiggande ändå, man hoppas ju att folk tagit budskapet till sig.
Jag passade även på att säga hej till Kalle Wedin, valkretsledare för Piratpartiet Göteborg och en av initiativtagarna till manifestationen. Har haft lite mailkontakt med honom i samband med informationsutskick om piratfika tidigare. Naturligtvis hade han ju ingen aning om vem jag var men vi pratade lite och jag berättade helt kort om att jag bloggade och tänkt och försökt infinna mig på piratfika mer än en gång men att det aldrig blivit av. Men bli av ska det!
Här kommer några bilder från dagens manifestation. Använd dem gärna men helst i rätt sammanhang. Om du finner dig själv på någon av bilderna men väldigt ogärna vill vara med på bild i den här bloggen, kontakta mig isåfall på sandrability at gmail.com och tala om det så ska jag försöka att trolla bort dig.
Andra bloggar om: Fildelning, IPRED, Internet, Manifestation, Piratpartiet
Av Sandra, publicerat den 2 april, 2009 kl. 23:13
Imorgon kl.16 anordnas en manifestation mot IPRED-lagen vid Brunnsparken. Bor du i Göteborg, är där på besök eller bara har vägarna förbi, kom dit och uttryck ditt missnöje! (om du är missnöjd). Det är inte försent att uttrycka sin åsikt trots att lagen har gått igenom. Tillsammans kan vi visa våra makthavare att vi inte tolererar att ekonomiska intressen prioriteras framför rättssäkerhet och personlig integritet. Tillsammans kan vi bevara ett fritt Internet.
Andra bloggar om: Fildelning, Internet, IPRED, Manifestation
Av Sandra, publicerat den 1 april, 2009 kl. 22:04
Det är idag IPRED’s allra första dag och det har redan skrivits spaltmeter om lagen, dess konsvenser, människors åsikter, teorier och uppmaningar samt varningar från myndigheter och inte minst av piratjägarna själva.
Henrik Pontén, jurist vid Antipiratbyrån och föga tekniskt insatt, vilket vi sett efter rättegången mot The Pirate Bay, försöker agera piratjägarspöke och varna alla som tänkt skaffa en anonymitetstjänst. Han hävdar, utan att komma med några som helst tekniska uppgifter eller källor, att Antipiratbyrån inte ser anonymitetstjänster som något som helst problem. Han menar på att man minsann har ”metoder” för att komma till rätta med Internet-användare som gömmer sig bakom anonyma adresser.
Jag påstår inte att Pontén har fel, för inte heller jag är någon teknisk expert. Men vi har tidigare sett vad Antipiratbyråns ”metoder” innebär. I samband med den så kallade Bahnhofaffären, då bland annat Antipiratbyrån utförde husrannsakan hos Bahnhof och anmälde företaget för spridning av upphovsrättsligt skyddat material, gjorde parterna upp i godo eftersom Bahnhof hävdade att Antipiratbyrån själva planterat materialet på Bahnhofs servrar samt haft en infiltratör på bolaget som gjort överföringen möjlig.
Om det är den sortens metoder som Pontén syftar på så rädds i alla fall inte jag och det tycker jag inte att någon annan heller ska göra. I Bahnhofaffären så hade Antipiratbyrån uppenbarligen inte vattentäta bevis, vilket kan vara orsaken till varför man gjorde upp i godo. Det här är Antipiratbyråns och liknande organsiationers sätt att förtränga den problematik som uppstår. De försöker också skapa en bild av att folk i allmänhet skulle bli tillräckligt rädda för att helt sluta fildela, vilket ju så klart är exakt det de vill.
Å andra sidan, om de faktiskt har trovärdiga tekniska metoder för att komma runt anonymitetsproblemet, ut med språket! Om folk förstår på vilket sätt en anonymitetstjänst inte skulle fungera, DÅ finns det ju en anledning till att vara lite rädd för att få kravbrev i brevlådan. Men att försöka bluffa fram en rädsla bland befolkningen kommer inte att fungera i längden. Måhända att lagen kommer att generera många fler spaltmeter i medierna i början. Men folk glömmer hysterin och rädslan med tiden, och blir smartare och förhoppningsvis mer villiga att inte acceptera vad som helst.
En annan sak som jag reagerat på idag är Martin Appels krönika på IDG.se. Hela hans poäng bygger på att piratjägarna kommer att få precis som de vill. ”Den stora massan” kommer att sluta fildela av ren rädsla för att åka fast och har enligt honom inte tid, kraft eller intresse av att sätta sig in i hur de kan skydda sig mot Pontén och hans gossar. Jag är lite nyfiken på hur han resonerar här. Sverige är inte det första land där IPRED-lagen införs. Vad är det som säger att den kommer att fungera bättre här än i våra grannländer? I Finland har antipiratorganisationerna till och med försökt förfalska statistik för att försöka påvisa att lagen faktiskt fungerar fast den egentligen inte påverkat fildelningen… i alla fall inte åt det håll de önskar.
Tänk om, tänk rätt. Lösningen heter inte IPRED!
Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Bahnhof, Henrik Pontén, Fildelning, IPRED, Upphovsrätt
|
|
