Nu ikväll var det tänkt att vi skulle ätit middag på en bra fiskrestaurang men när vi kom dit så hade de inte plats för oss allihop så vi fick gå vidare. Här funkar det ju inte riktigt så att man bara fixar fler platser vid ett bord. På vissa ställen sitter man i som ett bås och äter och på anda sitter man på golvet runt ett lågt bord, så det är inte så enkelt som att ställa fram en extra stol.

Vi hittade iaf ett trevligt ställe och gick därefter vidare till en liten bar för att dricka lite kaffe. Vi insåg på ett relativt tidigt stadium att karaoke är väldigt vanligt här, det finns i stort sett på alla barer och pubar och till och med i hemmen. Det blev med ord karaoke för hela slanten och till med jag har gjort karaoke-debut och det var så roligt att jag knappt ville gå därifrån. ;)

Här kommer ett gäng bilder till från gårdagens utflykt runt den norra delen av ön:

Albumet The Wall handlar ju en del om krig i allmänhet och kalla kriget i synnerhet, droger och Berlin-muren och för att beskriva detta användes mycket bilder med ”wall”- och krigs-tema i showen, som komplement till alla cirklar och stjärnor. Det var överlag bra men kändes som sagt lite omodernt.

Efteråt gick vi vidare till puben Fairview där vi betalade en cover fee på $10 för att få komma in och se ett uruselt band spela…eller åtminstone försöka spela. De ägnade 45 minuter åt att försöka koppla in sina instrument och att stämma desamma. När de sedan började spela gjorde det nästan ont i både kropp och själ att lyssna så vi tröttnade och gick därifrån och åkte hemåt istället och tittade in en snabbis på Boone County Country Club (!) som ligger inom gångavstånd från där vi bor. Man kan säga vad man vill om country, men banden kan åtminstone spela och gör det bra även om jag inte är jätteförtjust i genrern. Finns hur som helst mycket värre saker att lyssna på. Dansband, exempelvis.

Nu sitter jag och kliar mig i huvudet och försöker få ihop den sista inlämningsuppgiften i Java-kursen. Det går sådär. Någonting kommer jag i alla fall ha att lämna in men jag har fortfarande en del små problem att lösa och jag vet ju att ju flitigare jag är, desto snabbare blir det klart.

Andra bloggar om: Boone County, Country, Fairview Vancouver Pub, Java, Lasershow, Pink Floyd, Planetarium, Programmering, The Wall

I övrigt har vi varit en del ute och njutit av det vackra höstvädret. Det är ju Halloween nästa helg och vi förbereder som bäst våra kostymer och jag ska låna Eilean’s (den äldsta dottern i huset) ängel-outfit är det tänkt. Michelle och grannen Line har prytt sina trädgårdar med Halloween-lampor och andra Halloween-relaterade grejer. Se bilder nedan. I veckan som kommer ska vi åka till en pumpkin patch där man odlar pumpor och där man kan gå in och kolla runt. Det ska tydligen var väldigt fint och man får ta med sig vilken pumpa man vill därifrån att karva ur till Halloween. Ska bli kul att göra det. Brukar inte precis fira Halloween så mycket annars.

Ikväll ska jag, Michelle och två andra vänner bege oss downtown och kolla på en lasershow på teatern och vetenskapscentret Planetarium. Lasershowen görs i kombination med musik av bland andra Pink Floyd, AC DC och Gorillaz men eftersom vi alla gillar Pink Floyd så blev det ju så klart den showen. :)

Andra bloggar om: Lasershow, Pink Floyd, Planetarium, The Wall

Den här veckan ska jag försöka mig på något nytt och som jag helt missat tidigare. Jag ska kontakta en recruitment agency. Jag har inte sett så många av dessa i Sverige men enligt folk där hemma så börjar de bli vanligare där också. Här är det tydligen väldigt vanligt och om man ska tro våran granne Line (Lynn) så är det väldigt bra. Jag ska i alla fall försöka att inte ha för höga förhoppningar inför imorgon då jag tänker ringa två av dem, de som verkar vara de största,

Annars försöker vi att överleva värmen här. Förra veckan kom Michelles barn tillbaka från Ontario där de varit med sin pappa i nästan tre veckor. De tog med sig ett rejält högtryck också. Det har varit nära 30 grader i nästan en vecka nu och det börjar bli lite jobbigt. Runt 25 hade varit behagligare men när termometern når 30-sträcket så känns det i både kropp och knopp. Man funkar inte som man ska.

I fredags var vi en snabbis till White Pine Beach och badade och på kvällen socialiserade vi lite med grannana och i lördags var jag och Line en sväng till Woody’s och lyssnade på ett band som hette Hey, Stewey medan Michelle var hemma med sina barn och hade en lugn filmkväll med dem.

Har fortfarande inte bokat om min hembiljett för jag vacklar något i mitt beslut med att stanna till jul. Jag vill väldigt gärna stanna men samtidigt undrar jag ju ifall hela hösten kommer att kantas av idel jobbansökningar och idel tystnad.

Andra bloggar om: Hey Stewey, White Pine Beach, Woody’s

Annars går livet vidare här på västkusten i till ytan världens näst största land efter Ryssland. Har så klart inte fått jobb ännu och har inte ägnat de senaste dagarna så mycket åt just det utan ägnat mig åt skolarbete istället. Imorgon är det hur som helst dags att återigen ta i med hårdhandskarna.

Jag har i alla fall bestämt mig för att boka om min flygbiljett till jul, någon gång runt den 21:e december. Nu är den ställd till den 16:e september och en ombokning skulle ge mig ytterligare några månader att försöka förverkliga min dröm. Har jag inget jobb till jul så är det väl bara packa ihop sina prylar och inse faktum men innan dess vägrar jag att ge upp! VILL INTE!

Michelle, som var på intervju för ett jobb som skulle passat henne perfekt och som hon även blev lovad under intervjun, är nu åter utan jobb. Kvinnan som intervjuade henne och som driver ett litet företag som säljer barnkläder med handmålade motiv på, ändrade sig och gav någon annan jobbet! Så jävla oproffsigt att först ge jobbet till en person och sen ändra sig! Fy faan, säger jag! Vi intalar oss dock att vi båda två är för bra för att bli behandlade på det sättet och Michelle tröstar sig med att hon nog ändå inte vill jobba för en människa som behandlar folk på det där sättet.

I helgen som gick har det varit full rulle. Vi var ute till de lokala pubbarna två nätter i rad och hade väldigt skojigt; träffade massa roliga människor, skrattade mycket, drack drinkar och dansade till ett cover band som kallade sig själva för Dance Mob, vilket i och för sig passade dem för de fick verkligen folk att röja på dansgolvet.

I förra veckan spenderade vi in en heldag downtown och besökte bland annat China Town, Gastown (Vancouvers gaykvarter), English Bay där vi såg en helt fantastisk solnedgång (bilder kommer) och avslutade kvällen på Johnny Fox’s Pub, en irländsk pub vars bartender såg ut som en väldigt ung Nicholas Cage, fast snyggare ;)

Sitter och funderar på om det är någon idé att äta något rejält så här sent. Får nog bli mackor och lite te och sen sova och vända rätt dygnet igen. Har spenderat mest vaken tid under dygnets mörka timmar de senaste dagarna så det känns som att det är dags att ställa tillbaka sig.

Andra bloggar om: China Town, English Bay, Gastown, Dance Mob

I onsdags tog Michelle med sig oss och barnen ut på lite sightseeing. Vi besökte först Cypress Provincial Park från vilken man fick en fantastisk utsikt över hela stan. Tyvärr betedde jag mig klantigt ut och formaterade mitt minneskort innan jag kom ihåg att skapa en panorama-bild över utsikten. Helt galet klantigt gjort! Den enda bild som blev kvar var av vulkanen, som visserligen ligger i USA men som man kan se ända här borta i Vancouver.

Vi åkte sedan ner till Lynn Canyon där man låtit rekonstruera en gammal hängbro över Lynn Canyon och floden nedanför och den gungade ganska bra kan jag säga. ;)

Sist men inte minst åkte vi ner från berget och till ett fint ställe där vi låg och solade på stranden vid Capilano River som rinner hela vägen uppifrån bergen och ner. Vattnet var väldigt kallt och friskt och hade inte precis värmts upp på vägen men det var ganska skönt att sticka fötterna i floden och svalka sig lite för det var ganska varmt även i onsdags.

Sedan åkte vi hem och åkte till en Jazz-klubb i Yaletown senare på kvällen. Jazz har aldrig riktigt varit min typ av musik; segt och långtråkigt har jag alltid tyckt men jag blev riktigt imponerad av musikerna. De är inte precis några inövade låtar med två verser, två refränger och slutkläm de kör, snarare en massa improvisation och låtarna varar precis så länge som musikerna själva vill. Förutom dem var även ett gäng swing dancers på plats från en swing dance klubb i Vancouver. Jättetrevliga människor som dansade otroligt bra, riktigt underhållande att titta på i kombination med musiken. Vi pratade lite med dem och de berättade att dem ofta kom just till den klubben för att öva. Tyvärr tog jag inte med kameran dit… :(

Andra bloggar om: Capilano River, Cypress Provincial Park, Jazz, Lynn Canyon Suspension Bridge, Swing dance

Stället vi var på påminde ganska mycket om Jensens Büfhus vad gällde maten men inredningen var ganska annorlunda och det var ganska trevligt. Det enda jag egentligen saknade var lite grönsaker till mina Chicken Tenders som serverades med pommes frites. Jag har faktiskt inte ätit pommes sen jag kom till Kanada överhuvudtaget så jag tyckte att jag var värd det :) Efter middagen på The Cactus Club åkte vi hem och åt tårta. Death by Chocolate hette tårtan, eftersom den var helt och hållet gjord i choklad. Det var riktigt got med lite tårta, jag var nog väldigt sugen på det utan att ens ha tänkt på det.

Av mig fick E ett sätt med 50 nya touchpennor samt ett anteckningsblock. Hon blev jätteglad och började rita med en gång vilket slutade med att jag fick två jättefina teckningar av både E och A. Jag har börjat sätta upp alla teckningar som jag fått på en av väggarna i mitt rum. Har redan flera stycken där och ska fota dem någon dag och lägga upp här, tänkte jag.

I fredags kväll åkte jag och Michelle runt och tittade lite i Stanley Park. Det var väldigt fint med solnedgången som lyste över stan och bergen och vi såg en racoon, alltså en tvättbjörn, som kom riktigt nära. Trist nog höll det på att bli mörkt när vi var där så det var svårt att ta några bilder på själva parken. De flesta jag tog var ut mot vattnet där det fortfarande var relativt ljust så jag ska absolut åka dit och fota mer en annan gång. Inte minst när T kommer hit i juli.

När mörkret hade lagt sig över Stanley Park åkte vi hem till Coquitlam igen och gick och tåg ett par öl på puben Woodys (som tydligen ägs av Hells Angels). Där såg vi även ett band som hette One & A Half, ett cover-band som spelade en del kända låtar, men de var inte jättebra och enligt Michelle är hennes kompis Mike’s band Skeleton Crew betydligt bättre men de har jag inte sett ännu så det är upp till bevis.

I lördags skulle vi ha gått på födelsedagsfest hos en kompis till Mike, som själv var bortrest från stan för att spela med ett annat band, men vi var båda ganska bakis i lördags så det blev tyvärr inget av det.

Här kommer några bilder från den senaste veckan.

Andra bloggar om: Cover-band, Födelsedagskalas, Stanley Park, Woodys

På jobbfronten händer det dock inte så mycket. Jag är rätt lat för tillfället och så finns det ju alltid en del att göra i skolan. Har fortfarande inte hört något från Apple angående mina jobbansökningar men var på Apple Store Pacific Centre i tisdags, då jag fick touchpaden på min MacBook utbytt, och passade då på att fråga en kille som jobbade där hur länge man kan få vänta på att få höra något angående sin jobbansökan. Han sa upp till en månad men jag ska försöka ringa dom på måndag och fråga lite och typ påminna om min ansökan, så då kanske det händer något.

Måste ta tag i att söka andra jobb med men har liksom inte fått tummen ur. I övrigt har jag umgåtts en del med Michelle och hennes kompis Mike. Vi har druckit öl, pratat massor, kollat på hockey (Vancouver Canucks är nu ute ur slutspelet i Stanley Cup :( ) och jag har varit och besökt huset där Mike bor och som han delar med fyra andra coola personer. Mike är musiker, spelar i flera olika band och är jättetrevlig, rolig och lätt att prata med. Tydligen är det väldigt svårt för kanadensiska musiker att göra karriär på sin egen musik. I princip alla de band som Mike är med i är cover-band av olika slag men skulle de vilja göra karriär med sin egen musik så skulle de inte tjäna något. Det finns ju visserligen en massa cover-band i Sverige med men det känns som att man i Sverige letar mer efter ny musik. Sen vet ju iofs inte jag vad som går att leva på och inte.

Jag har fått mycket beröm för min engelska också av flera personer som jag träffat och det är kul för jag trodde faktiskt att det skulle bli mycket jobbigare just med den biten. Jag har ju inte använt min engelska annat att än temporärt på många år, men jag antar att mycket engelsk kurslitteratur, Internet och engelskspråkiga filmer och tv-serier gör sitt. :)

Nu ska jag göra kaffe och sätta mig och plugga lite IT-säkerhet. Whohoo… Har huset helt för mig själv den här helgen eftersom Michelle, hennes döttrar och mamma är iväg på några dagars semester för att träffa Michelles bror med familj.

Andra bloggar om: Musiker, Sommar, Vancouver Canucks

Jag tog en hel del bilder som jag bara hunnit tittat på sam hastigast. Kvaliteten blev verkligen varierande då jag använde telezoomobjektivet (40-150 mm) nästan hela tiden. Jag misstänker att jag kanske tar en liten risk genom att publicera bilderna här, jag vet faktiskt inte vad som är tillåtet när det gäller sådant, men här kommer i alla fall några av bilderna:

Andra bloggar om: Konserter, U2, U2 360 Tour, Ullevi

Men vad är då problemet? Jo, att alla jag som jag frågat uppfyller minst ett av följande kriterier:

1. Har inte råd
2. Svarar inte i telefon
3. Är inte i stan och ganska långt ifrån den
4. Har ingen barnvakt
5. Såg konserten igår
6. Är inte intresserade

Det suger men jag har helt enkelt ingen lust att gå ensam. Det skulle säkert vara roligt men skulle det vara lika roligt som att gå dit med någon som också vill se konserten? A säger att han kan tänka sig att följa med bara för att se mig ha skoj men att sitta där och digga när man vet att personen bredvid hellre skulle vara någon annanstans… Neh, jag kan tänka mig så många scenarier som är bättre än att gå dit ensam eller att gå dit med någon som helst inte vill.

Buhu… Ibland suger det verkligen att vara jag.

Edit 2009.08-01 @ 15:12: Situationen är nu inte alls lika skrattretande, bara helt otroligt jävla superbra. Precis när jag stängde ner TicNet-fönstret i Firefox fick jag ett meddelande på Facebook-chatten. Det var E (kompis från studietiden i Skövde), som till min stora lycka, helt plötsligt ändrat sig och ville gå med. Sagt och gjort, vi bokade två sittplatsbiljetter för 400 kr styck och är nu helt överväldigade! Jag kan fortfarande inte fatta det! Ska bli roligt att gå med E också, har inte träffat henne på nåt år och hon är alltid så rolig att umgås med! Ett så perfekt sätt att avsluta semestern på!

Andra bloggar om: Konserter, Musik, U2, U2 360 Tour