Dagarna går…

…och hemfärden kommer allt närmare. Jag har börjat fundera på hur jag ska få med mig alla pinaler hem. När jag åkte hit hade jag ingen övervikt men det var inte heller gott om plats i väskorna precis. I veckan som kommer ska jag försöka skicka hem en hög tunga böcker, vilket antagligen kommer att bli ganska dyrt men troligen inte $100 per överviktskilo eller vad det nu är de tar på flygplatsen. Sanslösa priser i vilket fall som helst.

Jag har också lyckats jobba bort en del av den stress som jag haft inför att komma hem och som har handlat om allt jag måste göra innan dess. Det mesta av detta har varit relaterat till skolan med dokumentärfilmen som skulle ha varit färdig för över en månad sedan. Den är nu äntligen klar och inlämnad tillsammans med examinationsuppgiften som bestod i att göra en banner med videoinnehåll samt processrapport.

Jag och Don, en kompis som jag håller på att bygga en hemsida åt, har kommit igång med designarbetet så även där ska jag nog, om inte avsluta så åtminstone, kunna presentera något slags resultat innan jag drar.

Det enda stora orosmoln som finns kvar är att min kurslitteratur i IT-rätt, som jag skickade efter från en bokhandel i Trollhättan för snart tre veckor sedan och som min mamma skickat vidare till mig, inte har kommit fram ännu. Har en deadline på fredag och massa att hinna läsa innan så om böckerna och kompendiematerialet inte kommer imorgon så blir det att maila läraren och be att få en nödplan. Har ju trots allt nio timmar att slå ihjäl på planet och fem att slå ihjäl på Schiphol så det tid finns det ju…bara de förbaskade böckerna kommer snart.

Slutligen har jag också börjat planera en avskedsmiddag för de närmaste av mina vänner här. Den kommer att hållas på The Keg i Coquitlam Center den 19:e december. The Keg är egentligen en kedja, vilket ju låter lite så där, men deras mat är grym! Med tanke på att det är rätt nära inpå jul så trodde jag inte att så många skulle ha möjlighet att komma men det ser ut som att vi kommer att bli runt tio pers plus-minus-2 eller så, vilket var fler än vad jag vågat hoppats på. Sen har man ju inte riktigt umgåtts på samma sätt med alla personer man lärt känna heller. Det är ju typ så ens sociala cirkul fungerar.

Andra bloggar om: , ,

En månad kvar

Hur gärna jag än vill undvika att räkna ner tiden så är det så klart svårt, ja nästan omöjligt. Idag är det den 21:e november och det innebär att det är exakt en månad kvar tills jag åker hem. Bleh!

Detta betyder också att istället för att räkna ner månader kan jag ju nu räkna ner veckor, så lite tid är det kvar. Det är så vemodigt men samtidigt vill jag ju inte fokusera för mycket över att sörja över det.

Helgen har varit relativt lugn med ett litet besök till den lokala sportpuben i fredags, där det var relativt dött…men trevligt. Dem har fått in en god Winter Ale som smakar karamell, som att dricka godis så det gäller att hålla reda på hur många man bäljat i sig. Gårdagskvällen spenderades hemma i sällskap med Michelle, hennes vän Katrine och hennes ”dejt” Charlie. Vi delade på en flaska vin och hade allmänt trevligt.

Denna dag har jag varit lite mer produktiv och försökt plugga lite i The Linux and Unix Administration Handbook men också träffat Don, som jag just nu håller på att designa en webbplats åt. Han kom hit och jag visade mina idéer och han skissade på en logotyp som ska användas till webbplatsen och de kommande visitkorten som vi också ska försöka fixa innan jag åker. Som vanligt med mig blir ju allt lite i sista minuten. Men med en webplats så gör ju inte det så himla mycket egentligen. Arbetet kan ju fortsätta efter att jag åkt ändå.

Nu i veckan som kommer måste jag bege mig ut och försöka hitta lite tjocka kläder. Det har börjat trilla ner en massa snö här, precis som i Sverige efter vad jag har hört. Inget av det har ännu lagt sig men en halsduk, ett par vantar, en tjockare jacka och ett par rejälare skor hade varit trevligt. Åtminstone det första och det sista. I fredags kväll blev det rejält blött och mina tunna vårboots kunde så klart inte hålla all blötsnö ute så mina fötter var genomdränkta när jag kom hem. Hua!

Nåja, dags att läsa lite och sen lägga sig och hoppas på att vädret blir bra imorgon så att jag kan avsluta mitt filmprojekt som nästintill kommit av sig men som nu nästan är klart…flera veckor efter deadline. :)

Andra bloggar om: , , ,

Keats Island

I helgen som gick var jag, Michelle, hennes döttrar och Michelles f d man till deras lilla ställe på Keats Island. Jag och Michelle kom till ön på lördagseftermiddagen, lagom till den årliga festen på en av stränderna där några av öborna ordnat med helstekt gris och dit alla gäster bidragit med något hemmalagat till festen vilket resulterade i en jättebuffé med nästan hur mycket mat som helst. Vi spenderade några timmar på stranden med att äta, umgås, titta och prata med andra öbor och bara njuta av solen och utsikten över vattnet. Kelly, Michelles f d man och barnen gick hem relativt tidigt men jag och Michelle stannade kvar tills att solen gått ner då vi slutligen tog oss hem i bäckmörkret.

Resten av tiden på ön tillbringade vi på stranden, vi åt grillspett, grillade marshmellows över öppen eld och bara njöt av att vara borta från stan ett tag. Keats Island representerar också mycket av sådant som jag starkt förknippar med Nordamerika men även med norra Sverige; berg, klippor, hav, vidsträckta vyer, timmerstugor, skog som aldrig tar slut och björnar runt knuten, som vi tack och lov aldrig såg men ändå.

Andra bloggar om:

Ny månad, nya äventyr!

Och framför allt ny data så att jag kan blogga och surfa igen! Imorgon bär det av till Keats Island, en liten ö utanför Vancouver Mainland där Michelle och hennes exman äger en liten bit mark. Det är en relativt liten ö med många bondgårdar och där endast ca 30 personer bor året runt, övriga som åker dit äger antingen en mark där eller känner andra som gör det. Jag hade själv inte kommit dit ifall jag inte känt Michelle och hennes familj. De har en trailer ståendes där och i den kommer Michelles döttrar att sova tillsammans med sin pappa. Jag och Michelle har skaffat oss ett billigt tält, en luftmadrass och sovsäckar och emigrerar därmed från trailern ;) Det ska bli riktigt mysigt att sova i tält, det har jag inte gjort på flera år.

Under den jag hittills varit här i Vancouver har jag hört väldigt mycket om denna lilla ö och hur fint det ska vara där så det ska bli en härlig upplevelse att äntligen få se den med egna ögon. Lovar att lägga bilder när jag kommer hem igen samt bilder på en del annat som jag gjort den senaste tiden men som jag inte bloggat om ännu. Dåliga jag!

Nu dags för lite kvällsmat och en film och imorgon förmiddag bär det av färjan!

Andra bloggar om: ,

Sverige-besök i juli

I juli kommer en av mina närmaste vänner T och hälsar på mig här i Vancouver. Det ska bli riktigt roligt. Det har än så länge gått lite trögt med att träffa nytt folk här men det beror mycket på att jag hittills inte skaffat något jobb, för då kommer man ju ut lite mer. Jag och Michelle har ju dock lite planer om ställen vi ska till men för henne är ju barnen första prioritet och så länge de är i skolan varje dag har hon oftast en tid att passa då de måste lämnas och hämtas. Jag har ju också skoluppgifter att ägna mig åt och tiden innan terminen är slut och då allt ska vara klart börjar rinna ut sakta men säkert. Jag känner att jag inte riktigt kan ägna mig åt aktivt jobbsökande så länge skolan hänger över mig. Nu har jag i alla fall utfört flertalet labbar i IT-säkerhetskursen och det är bara de tunga rapporterna kvar.

En annan sak som jag känner har varit lite påtaglig är möjligheten att fritt bege sig någonstans där det inte går bussar eller Skytrains. Kanada är ett land med stora avstånd och vill man utanför stan för att exempelvis uppleva naturen, så är en bil ett måste. Som de flesta vet får jag inte köra bil och jag kan ju inte ta för givet att Michelle ska köra mig överallt, bensin är dyrt (även om jag sagt att jag gärna betalar), men så har ju hon också ett liv och saker hon måste göra så det är lite av en komplicerad situation för mg emellanåt. Oavsett så trivs jag väldigt bra där jag är men det ska bli väldigt kul när T kommer hit för då kan vi hyra en bil och upptäcka saker och ting själva utan att behöva vara beroende av andra. Vi har bland annat pratat om att paddla kanot, vilket låter fantastiskt kul.

Andra bloggar om: , ,

Schiphol, Amsterdam

Den första etappen av resan är avklarad. Jag sitter just nu och väntar på att boardingen på nästa flight till Vancouver International Airport ska börja. Även om det inte var helt oväntat, men likväl en lättnad, hittade jag så klart ett communication centre här på Schiphol och därmed Internet, perfekt tidsfördriv i knappt 20 minuter till.

Här kommer ett par bilder som jag tog från planet på väg hit.

Andra bloggar om: ,

På väg!

Klockan är snart tio och jag väntar på min mamma som ska komma hit och skjutsa mig och A till Landvetter där de sedan ska vinka av mig. Nu är det äntligen dags! Nästa gång jag skriver i bloggen är jag troligen på Schiphol i Amsterdam och inväntar nästa plan.

Dags att äta något innan det är dags. Mina flightnummer är förresten KL1156 och KL0681 för den som vill kolla upp mina flighter. ;)

Andra bloggar om: ,

En vecka till

Precis som jag var rädd för igår kväll så blev det ingen flygning idag heller. Det är så deprimerande! Här laddar man och hoppas i flera dagar på att man verkligen ska komma iväg efter allt strul. Askprognoserna avlöser varandra men har under de senaste dagarna blivit gradvis bättre, fram till kvällen innan avresa. Patetiskt!

Nu har jag fått ombokat biljetten till den 28:e april och det blir mitt tredje försök att komma iväg till Kanada på två veckor. Det var ruskigt nära att jag inte fick någon ny biljett överhuvudtaget. Det var helt fullbokat den närmaste veckan, enligt MrJet. Om det hade slutat så med mitt telefonsamtal till MrJet, efter ca en kvarts väntan, så hade den enda lösningen varit att begära ersättning för biljetten från KLM och MrJet och boka en helt ny biljett med ett annat flygbolag än KLM. Men kundtjänstmedarbetaren som jag pratade med lyckats hitta en plats på onsdag åt mig. Lite tur ska man ha i all otur ändå.

Så nu blir det ännu en veckas förhoppningsvis inte lika meningslös väntan. På lördag är vi i alla fall ett litet gäng som ska bege oss till The Rover och dränka vår sorg, eller huvudsakligen min sorg, i god öl och god mat. Det ser jag fram emot :)

Andra bloggar om: , , , ,

Hopp, frustration och den icke existerande konsten ett dressera att askmoln

Nu har det nästan gått en veckan sedan jag skulle flugit till Kanada. Det är onsdag och imorgon är dagen som jag hoppats att äntligen komma iväg. Men naturligtvis grusades även dessa planer då jag bara för en liten stund sedan fick höra hur Ekot rapporterade att Landvetter precis stängt på grund av att askmolnet, som precis varit snällt och passerat svenskt luftrum, nu vänt och blåser i motsatt i riktning.

Det här börjar ju bli rent ut sagt löjligt! Inte nog med att Eyjafjallajökull inte verkar vilja sluta spy ut aska, även om det sker i betydligt minde mängd än för några dagar sedan, vissa av de askmoln som väl passerat Sverige får sig att vända och komma tillbaka. Jag vet, det är vindarna och inte askmolnet i sig, men det känns så snopet.

Jag uppdaterade precis min status på Facebook med texten ”Hur lär man ett askmoln betydelsen av ”Plats”, ”Sitt”, ”Ligg död”?”. För hade det inte varit himla fint i det här läget att genom någon slags svartkonst lära ett askmoln innebörden av dessa ord?

Fånigt, jag vet. :(

Andra bloggar om: , , , ,

På torsdag…kanske…eventuellt…

Nu har jag äntligen lyckats få lite ordning och reda i den pågående naturkatastrofen som gjort att jag inte kom iväg till Amsterdam och vidare till Vancouver idag. Jag kom slutligen fram till MrJet och har nu bokat om mina biljetter. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig att få för biljetter, eller resdag för den delen. Så tidigt som möjligt men att riskera att få boka om ännu en gång ifall läget inte förbättras, eller vänta i några dagar och med större chans att komma iväg?

Jag fick i alla fall biljetter till den 22:e, alltså på torsdag och det är inte så illa, tycker jag. Nu ska bara vulkanutrbottet mättas av och askan blåsa bort så att flygtrafiken kan komma igång igen.

Håll gärna en tumme för mig :)

Andra bloggar om: , , ,