Det huvudsakliga syftet med den så kallade tredjebehandlingen är att ett antal utvalda ledamöter från EU-parlamentet (däribland Piratpartiets Christian Engström) samt ministrar från medlemsländernas regeringar, ska komma fram till en kompromiss huvudsakligen angående tilläggsförslag 138. Detta tilläggsförslag innebär i korthet att Internet-användare inte ska kunna stängas av från Internet utan en rättegång och ett fällande domstolsbeslut. Alltså tvärt emot vad den nyligen godkända franska antipiratlagen HADOPI säger. HADOPI-lagen innebär nämligen att Internet-användare ska kunna stängas av efter att två varningar utfärdats.

Att man överhuvudtaget ska behöva kompromissa om något som rättssäkerhet i ett lagförslag är i sig självt horribelt men upphovsrättsindustrins lobbyister har varit mycket framgångsrika i sitt lobbyarbete och har fått många ministrar och parlamentsledamöter att se rött och totalt tappa verklighetsförankringen när det gäller Telekompaketet. Motståndet mot tilläggsförslag 138 har även den franske presidenten Sarkozy att tacka, då Sarkozy varit en av de starkaste förespråkarna till att folk ska kunna stängas av från Internet utan en rättegång, enbart på grund av fildelning.

Tredjebehandlingen kommer även (så som jag förstått det) att i viss mån behandla tilläggsförslag 166 som tyvärr redan fallit i EU-parlamentet. Detta tilläggsförslag garanterar att teleoperatörer inte får stänga av tjänster som exempelvis Skype till fördel för sina egna IP-telefonitjänster. Det handlar kort och gott om nätneutralitet; ingen förutom du själv ska ha rätt att avgöra vad du gör på Internet och vilket innehåll och vilka tjänster som du ha rätt att nyttja. Tyvärr finns det politiker som anser att det inte behövs något tilläggsförslag för att garantera nätneutralitet och att användarnas rättigheter ska regleras utifrån konkurrenslagstiftningen. ”EU ska inte reglera något den fria marknaden hanterar bättre själv” säger exempelvis EU-parlamentariker Lena Ek för Centern och menar på att de som påstår att Telekompaketet i dess nuvarande form inte skulle garantera användarnas rätt till ett fritt Internet, har fel. I en perfekt värld hade jag hållit med henne om det men problemet med det påstående är ju att det som Lena Ek kallar för en fri marknad också är en relativt lättpåverkad marknad när det kommer till att godtyckligt blockera vissa webbplatser för att andra ekonomiska intressen anser att de ska inte ska finnas på Internet. Ta exemplet med danska Tele2 som blockerade Pirate Bay efter domstrolsbeslut och påtryckningar från upphovsrättsindustrin. Lena Ek har nog bott under en sten de senaste fem åren om hon har missat hur det blir när upphovsrättsindustrin tillåts bestämma vad och vem som får synas på Internet. I en sådan värld behövs det garantier för nätneutralitet.

När tredjebehandlingen av Telekompaketet är över är det troligtvis för sent för oss EU-medborgare att göra någonting annat än att stå och se på hur våra rättigheter inskränks allt mer. Många tror nog att de inte kan göra något alls för att påverka utfallet i Bryssel och det är en uppfattning som jag till viss del hållet med om. Vad man som enskild medborgare kan göra är att tala om för de som nu ska behandla Telekompaketet och att man vet vad som pågår (även om man inte känner sig tillräckligt insatt eller ens är särskilt intresserad i normala fall) och att man uttrycker sin åsikt.

Skriv på för ett öppet och fritt Internet på EU Open Internet. Det tar inte lång tid och om tredjebehandlingen går väl kan du som skrivit på känna dig stolt över att just du varit med och påverkat till något positivt. Namninsamlingen ska skickas in imorgon så det är bråttom! Sprid ordet!

Andra bloggar om: EU, EU-parlamentet, Nätneutralitet, Telekompaketet, Tredjebehandlingen, Tilläggsförslag

Jag har full förståelse för hur Henrik Pontén känner inför de hot som han har fått. Att hota sina motståndare är aldrig någonsin rätt. Det är dessutom ett problem som alla som betraktar sig som pirater eller fildelningsförespråkare, och som vill föra en seriös och saklig politisk debatt i frågan, måste tampas med eftersom allmämheten tenderar att generalisera och dömma oss alla utifrån en liten grupp extrema och korkade personer.

Med det sagt anser jag dock att Pontén framstår som något av en hycklare när han talar om att föra en seriös och saklig debatt och att bemöta sina motståndare med respekt. Henrik Pontén borde tänka efter en gång till innan han lägger skulden för den allt mer infekterade debatten mellan upphovsrättsinnehavare och fildelningsförespråkare på den senare sidan. För trots att denna sida tyvärr har en oseriös grupp anhängare till last, som inte klarar av att bete sig som folk utan tror att man kan åstadkomma konstruktivt resultat med hot och personangrepp, så är APB och Henrik Pontén långt ifrån oskyldiga till att debatten har blivit som den har blivit.

APB, med Pontén i spetsen, har i flera års tid ägnat sig åt bekämpning av illegal fildelning och piratkopiering. Men vad Pontén och hans kollegor på APB verkar tro är att ändamålen helgar medlen och att det inte spelar någon roll ifall dem i egenskap av representanter för upphovsmännen själva bryter mot lagen för att jaga och stämma fildelare. Detta är en av orsakerna till att det är svårt att hysa sympatier för Henrik Pontén som den offentliga person han har blivit och den karriär han har gjort sig på att vara APB’s frontfigur. Jag försvarar inte hoten som riktats mot Pontén och hans familj – absolut inte – men jag tycker att han själv borde göra mer för att hålla debatten renare och snyggare än vad den är och i synnerhet när det gäller de metoder som han använder sig av för att bekämpa upphovsrättsbrott.

De metoder jag syftar på är bland annat hur APB fick till ett tillslag mot ISP:n Bahnhof 2005. APB hävdade då att Bahnhof bidrog till att sprida upphovsrättsligt skyddat material eftersom sådant material skulle finnas på ISP:n servrar. Dock fann Bahnhof att APB själva sett till att materialet lagts på servrarna, vilket gjorde att hela ärendet reddas ut i en uppgörelse där båda parterna drog tillbaka sina respektive polisanmälningar.

Det som skedde i samband med att IPRED-lagen trädde i kraft den 1:e april i år, var att APB och Svenska Förläggareföreningen redan första dagen då den nya lagen börjat gälla, ansökte om tillstånd hos tingsrätten att få begära ut personuppgifter om ägaren av en FTP-server som man ansåg användes för att sprida ett stort antal ljudböcker till allmänheten. Det tog inte många dagar innan datasäkerhetsexperten André Rickardsson anklagade APB för dataintrång då det visat sig att den FTP-server, som APB menar på innehåller upphovsrättsligt skyddade ljudböcker, inte var en server som vem som helst kunnat logga in på. Användarnamn och lösenord krävdes vilket gör att det material som legat på servern inte varit tillgängligt för allmänheten. Men det riktigt intressanta är hur APB ens vetat vad som funnits på servern utan att själva ha loggat på in den. Hur de än skaffat sig inloggningsuppgifter är det knappast troligt att ägaren av servern själv skulle ha försett APB med sådana uppgifter. Om APB istället anlitat en person för att skaffa inloggningsuppgifter, eller fått inloggningsuppgifter från en befintlig användare, är det likväl tal om dataintrång.

I en artikel på IDG.se 6:e april anklagade Henrik Pontén André Rickardsson för förtal men Pontén ville samtidigt inte kommentera hur man tillskansat sig information om vad som funnits på den aktuella servern eller överhuvudtaget redogöra för vilka metoder man använder sig av på APB för att samla bevis mot en part. Vilka metoder APB än använder sig av så är de tydligen för kontroversiella för att byrån frivilligt ska redogöra för dem. På ett sätt kan man förstå det eftersom det säkert skulle bidra till att folk använde den kunskapen till att ta sig runt dessa metoder. Men i domstol är det inte för mycket begärt att APB redogör för de bevis de skaffat sig och hur de skaffat sig dem.

Vad som kommer att hända i ärendet APB och Svenska Förläggareföreningen mot vem som än står som ägare till FTP-servern, ska bli intressant att höra och det kommer säkert att bli en spännande rättegång. Kanske inte i nivå med rättegången mot The Pirate Bay, men säkerligen en cirkus i mindre proportion. Hur den rättegången än går måste Pontén och hans APB-kollegor förstå att brottsbekämpning genom lagbrott aldrig kommer att lösa några problem. Det kommer bara att orsaka ett allt mer havererat rättssystem, för att inte tala om APB’s eget anseende gentemot sina uppdragsgivare. Hade jag varit upphovsman av något ansenligt verk hade jag personligen aldrig befattat mig med en organisation som Svenska Antipiratbyrån.

Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Fildelning, Förläggareföreningen, Henrik Pontén, Pirater, Piratkopiering, Upphovsrättsbrott

Det finns mycket man kan tycka om den här situationen. Just nu är jag lite stressad eftersom jag snart ska iväg på piratfika. Jag har läst och hört mycket om det här idag och jag vet inte vad jag ska säga. Det är tragiskt att vårat rättssystem fungerar så här. Oavsett hur starka kopplingar som Norström har till de två olika föreningarna och själv anser att det inte finns någon orsak att misstänka jäv, så måste ju till och med han hålla med om att det här inte ger något bra intryck av svenskt rättsväsende. Han kan intyga och lova hur mycket han vill att han inte varit partisk i rättegången, ingen annan än han själv vet hur mycket sanning det ligger i det. Det är inte för mycket begärt att en domare i ett så pass viktigt och politiskt laddat rättsfall inte ska ha några som helst kopplingar till organisationer där även målsägandes advokater är aktiva och där det därmed kan finnas ett intresse för domaren att domen ska utfalla på ett visst sätt.

Till denna artikel på Newsmill finns det väldigt många bra kommentarer som dels belyser domarens egen uppfattning men också artikelförfattarens ståndpunkt (att det inte skulle handla om jäv) ur flera intressanta perspektiv. Där finns mycket att läsa om de föreningar som domaren är aktiv i samt varför hela denna situation faktiskt är ett allvarligt problem.

Nu är det dags för fika med trevliga människor.

Andra bloggar om: Domare, Jäv, Rättsosäkerhet, The Pirate Bay, TPB-rättegången

Men nu är det dags för lite nya bloggtag. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om helgen som gått och som varit både den intressantasta och roligaste på rätt länge. I lördags begav jag mig (ensam, eftersom A inte orkade gå upp) till Chalmers för att delta på seminariet om övervakningssamhället, fildelning och aggressiv upphovsrätt. Den inledande föreläsningen hölls av Johan Söderberg som föreläste om övervakningssamhället som fenomen och koncept. Jag minns väldigt lite av vad Johan sa men vad jag minns tydigt var att han poängterade en sak som är helt självklar men som jag inte riktigt tänkt på förut, just gällande fildelningsfrågan. Det är att vilka stora förändringar som än sker i ett samhälle, exempelvis lagförändringar, så sker arbetet med att driva igenom en sådan förändring för det mesta på båda sidor om lagen. Alltså, lagen måste brytas i någon mening för att samhället ska fortsätta att vidareutvecklas.  Söderberg menade på att det är just det som sker nu. Fildelare bryter mot lagen om upphovsrätt men kommer sannolikt också att förändra den tack vare det.

Efter Söderberg tog Christoffer Kullenberg över mikrofonen och pratade mer om övervakning men fokuserade på vilka myndigheter det är som övervakat oss under årens lopp. Jag minns om möjligt ännu mindre från den föreläsningen. Jag satt faktiskt och svor över mig själv att jag inte lånade med mig ett digitalt fickminne från jobbet så att jag kunnat göra röstanteckningar. Hur som helst så finns ljudupptagningar från seminariet här för den som vill lyssna.

Christian Engström (PP) berättade om IPRED, vilket tog den mesta tiden av hans föreläsning. Som han själv uttryckte det så återstod bara några få minuter att prata om ACTA, vilket var ganska lagom eftersom det inte finns så mycket att säga om ACTA. Förhandlingarna sker ju hemlighet och det finns än så länge ingen som trätt fram med det totala innehållet i detalj.

Efter Christians föreläsning var det lunch. Jag satt tillsammas med Kalle Wedin, Erik Josefsson (som jag inte visste vem han var just då) samt några andra trevliga personer som jag tyvärr inte vet namnen på.

Efter lunchen tog då Erik Josefsson vid och det gick upp för mig vilken cool person han är. Han har bland annat varit med och lobbat mot mjukvarupatent i Bryssel då hans och många andras arbete lyckades genom att ”Direktivet om datorrelaterade uppfinningar” förkastades av EU-parlamentet. Han har också varit med om att driva igenom ändring 166 i Telekom-paketet (återkommer till detta i ett senare inlägg). Cool snubbe, helt enkelt!

Seminariet avslutades med en diskussion med temat ”Men hur ska de få betalt då?” mellan Christian Engström och Mikael von Knorring samt en paneldebatt inför valet till EU-parlamentet där Erik Josefsson (V), Anders Dahlberg (C), Lilith Svensson (KD), Max Andersson (MP) och Christian Engström (PP) deltog och som alla kandiderar till EU-parlamentet. I diskussionen mellan Christian Engström och Mikael von Knorroing blev det inte särskilt mycket meningskiljaktigheter eftersom både Mikael och Christian i grund och botten tycker samma sak, likaså de flesta av åhörarna. Men det kom ändå upp en del intressanta saker. Mikael pratade bl a om idén om ett digitalt bibliotek som skulle kunna fungera på liknande sätt som våra nuvarande bibliotek fast digitala böcker istället för pappersböcker och en webbsida istället för en bibliotekslokal.

Paneldebatten var bra men jag hade gärna velat få veta mer om vad de olika kandidaterna tänkt göra för att öka skyddet för den personliga integriteten och användares rättigheter på nätet, om de skulle komma med i EU-parlamentet. ACTA kom på tal men man gick tyvärr inte in så mycket på det.

Nedan följer några bilder från seminariet. Jag ber om ursäkt för den relativt taskiga skärpan. Det var ganska mörkt framme vid podiet och jag har ju ingen extern blixt ännu…

Andra bloggar om: Agressiv upphovsrätt, EU-parlamentet, Fildelning, Internet, Paneldebatt, Personlig integritet, Val,   Övervakning, Övervakningssamhället

Men varje gång jag tänkte på denna dåliga bevisföring, erinrade jag mig också att denna rättegång ju inte ens är juridisk överhuvudtaget. Den är rakt igenom politisk eftersom Sveriges rättsväsende är rädda för vilka konsekvenser en friande dom skulle få utifrån internationellt handelssamarbete. Och så är det ju lobbyn så klart, som i vanlig ordning hörs och syns mest. Att de använder sig av fula metoder för att få sin vilja igenom verkar ingen bry sig om.

Så vad innebär då domen rent praktiskt? Till min stora förvåning – för jag hade faktiskt inte räknat med detta – så blev det ett års fängelse för ALLA fyra. Även Carl Lundström som troligen är den som haft minst att göra med verksamheten och som bara sett ett sätt att tjäna pengar på den nödvändiga bandbredd som skulle krävas för att The Pirate Bay skulle fungera någolunda effektivt. Och Peter Sunde, som är talesman för The Pirate Bay men som i åklagare Roswalls slutplädering pekades ut som chef, för en sådan måste det ju absolut finnas, dömdes även till fängelse och skadestånd i orimliga proportioner. Tingsrätten har också funnit att The Pirate Bays verksamhet är kommersiell samt att man med domen menar på att de ansvariga för verksamheten bör ha kännedom om varenda etta och nolla som sprids via deras tracker.

Förutom ett år bakom lås och bom, skall de fyra solidariskt även betala 30 miljoner svenska kronor i skadestånd till rättighetsinnehavarna. Det gäller totalt ett trettiotal filmer, ett fåtal spel och några låtar.

Vad jag reagerade på under Tingsrättens presskonferens var att man å ena sidan i sin dom funnit att The Pirate Bays verksamhet skall betraktas som kommersiell. Annonsutrymme har sålts, det är ingen hemlighet och heller inget konstigt med det. Vad som konstigt är att denna försäljning skett via Internet MEN att EU’s direktiv om E-handel, anser Stockholms Tingsrätt, är inte möjlig att åberopa i detta ärende. The Pirate Bay bedriver alltså en typ av e-handel men direktivet som, vilket jag förstått, säger att en webbtjänst som bedriver e-handel inte kan anses som ansvariga för vad användarna av tjänsten gör, ska alltså inte kunna åberopas i ärendet The Pirate Bay. Vad ska man kalla detta?

Jag ska ärligt säga att jag inte vet exakt vad EU-direktivet om e-handel säger, men hade det inte varit för det direktivet eller liknande lagar, så hade även tjänster som Blocket, EBay eller Tradera kunnat betraktas som ansvariga för försäljning av exempelvis stöldgods.

Detta och mycket annat ger Peter Sunde sina synpunkter på under Pirate Bays webbaserade presskonferens som hölls idag kl. 13. Hela presskonferensen från Stockholms Tingsrätt då domen offentliggjordes kan höras här.

Inte nog med att domen mot killarna bakom The Pirate Bay varit av extrmt medieintresse världen över, så har Stockholms Tingrätt nu gjort en polisanmälan eftersom domslutet läckt ut i förtid. Någon på Tingsrätten har troligen brutit mot sin tystnadsplikt om domens utfall och försett någon på utsidan med information. Peter Sunde skrev i natt på sin Twitter att han redan då fått information om att de förlorat och att han skulle ha fått den informationen redan igår, flera timmar innan domens offentliggörande.

Domen är som utlovat överklagad. Vad som kommer att hända härnäst när det gäller vidare förhandlingar vet jag inte, men kommer att hålla ögon och öron öppna på händelserna. En annan sak som troligen kommer att hända att är IFPI troligen kommer att, med domslutet från Tingsrätten i ryggen, försöka få till en blockering av The Pirate Bay hos svenska Internet-leverantörer, precis som man gjort i Danmark. Huruvida det är möjligt med en lag som ännu inte vunnit laga kraft vet jag inte men det skulle förvåna mig ifall IFPI inte ens tänker försöka. Att vänta i fem år till är nog inte vad de tänkt sig.

Att blogga gör en hungrig. Dags för en sen middag.

Andra bloggar om: Fildelning, Internet, Rättegången mot The Pirate Bay, Stockholms Tingsrätt, The Pirate Bay

Egentligen är inte tingsrättens domslut särskilt intressant, då sista ordet är långt ifrån sagt. Den ena parten kommer med största sannolikhet att överklaga, oavsett domslut och denna rättegång kommer inte att vara över imorgon. Pirate Bay har kallat till digital presskonferens imorgon kl. 13. Adressen för konfererensen kommer att publiceras på Pirate Bays webbplats några minuter innan ett. De åtalade kommer under konferensen att delge besökarna domen samt sina egna tankar och reflektioner kring den.

Via Piratpartiets nyhetsbrev har jag noterat att det på lördag är en temadag med föreläsningar och diskussioner på Chalmers. Temadagen kommer att fokuseras på övervakningssamhället och agressiv upphovsrätt så för alla som tycker det ena eller det andra eller inte bestämt sig, kan gå dit och lyssna. Inträdet är gratis och det kommer enligt Piratpartiets Kalle Wedin att vara skyltat från Chalmers tvärgata så att även de som inte är hemma på Chalmersområdet ska kunna hitta till rätt ställe. Jag skulle gå vilse där på mindre än fem minuter…och då har jag ändå varit där ett tiotal gånger…vilket i och för sig är långt ifrån tillräckligt.

Mer exakt är platsen för föreläsningarna sal HB1 på Hörsalsvägen. Föreläsningarna sätter igång vid 11:30 och slutar ca 17:45.

Nedan följer lördagens program:

11:30 – 12:15 Övervakningssamhället
Johan Söderberg

Om hur informationssamhället och övervakningssamhället växer fram, varför och hur de interagerar, samt hur de påverkar oss människor. Kontroll och spontan ordning i ett digitalt samhälle.

12:30 – 13:00 Myndigheterna som övervakar oss
Christopher Kullenberg

Om metoder att övervaka människor, vilka myndigheter som utför övervakningen, de övervakningslagar som redan har stiftats samt de som kan komma att stiftas inom en snar framtid. Vad görs med den information som samlas in? Samt, inte minst, aktivism mot övervakning.

13:15 – 14:00 Upphovsrättsindustrin
Christian Engström

Om upphovsrätt och de lagar som redan har och kan komma att stiftas för att förhindra intrång i immaterialrätt. IPRED1 som nyligen trädde i kraft, IPRED2 som hotar med fängelsestraff för fildelning och de hemliga ACTA-förhandlingarna. Vad har upphovsrätten för plats i ett informationssamhälle?

14:00 – 15:00 Lunchpause

15:00 – 15:45 Vad är på gång i riksdagen och EU?
Erik Josefsson

FRA och IPRED är inte de enda kontroversiella lagarna på det här området. Vad innebär förslag som IPRED 2, ACTA och Telekompaketet? Vad händer med dem i EU, hur påverkas Sverige och hur agerar egentligen våra politiker? En dagsfärsk rapport direkt från korridorerna i Bryssel.

16:00 – 16:45 ”Men hur ska de få betalt då?”
Christian Engström och Mikael von Knorring

Hur ska artister, filmskapare, författare m.fl. kunna försörja sig när deras verk sprids allt mer på Internet. Vad finns det för alternativ till att sälja kultur som vilka varor som helst? Vem ska få betalt och hur mycket? Vem ska betala? Och behöver ekonomisk ersättning verkligen kopplas ihop med spridningen av verket?

17:00 – 17:45 Debatt inför EU-parlamentsvalet

Vad vill partierna och deras kandidater göra i EU-parlamentet inom områdena övervakning, fildelning och upphovsrätt? Och vad har de gjort hittills?

Samtliga riksdagspartier samt Piratpartiet är inbjudna till debatten.

Andra bloggar om: Fildelning, Integritet, Internet, The Pirate Bay, Upphovsrätt, Piratpartiet, Övervakning, Övervakningssamhället

Om sanningen ska fram, vilket den nog ska, så har jag faktiskt varit lite osäker på mitt eget ställningstagande kring vissa frågor de senaste veckorna, speciellt när det gäller fildelningsfrågan. Jag förespråkar fildelning, alltså själva fenomenet. Jag tycker att det ska vara lagligt att digitalt dela med sig av kultur till sina vänner. Samtidigt är jag inte så säker på att jag stöder fri fildelning i den omfattning som fenomenet i sig har nått. Jag är ju egentligen av uppfattningen att folk som skapat något ska kunna leva på det de gör. Jag tror inte heller på att upphovsrätten ska avskaffas, däremot att den bör omformas för att bättre passa in i det samhälle vi lever i. Men då uppstår frågan: hur ska upphovsrätten se ut så att både producenter och konsumenter blir nöjda?

Jag tror inte att det enkla svaret på den frågan skulle vara att fildelning i privat syfte bara borde vara lagligt. Även om jag tror att fildelning i väldigt många fall är gynnsamt för utövare av kultur, så undrar jag samtidigt hur kulturvärlden kommer att påverkas av 20 års illegal fildelning ifall den breder ut sig på samma sätt som den gjort hittills. Jag vill gärna tro att kulturvärlden skulle blomstra och frodas men jag är inte så säker på att det skulle bli så. Vad jag däremot är relativt säker på är att fildelningen gjort att fler människor konsumerar mer kultur, vare sig de betalar för den eller inte. Och det är något som vi måste ta till vara. Det ska vara lätt, prisvärt och ofarligt att konsumera kultur. Med ”lätt” menar jag att konsumtionen inte ska behöva påverkas av faktorer som kopieringsskydd som gör att konsumenter inte kan avnjuta något de köpt på ett sätt som passar dem. Med ”prisvärt” anser jag att priser på biljetter, skivor, filmer, programvaror med mera först och främst måste anpassas till den del av världen där de ska säljas. Som producent av olika typer av underhållning kanske man inte kan förvänta sig att konsumenter ska betala samma pris för underhållning i Afrika och Asien som vi gör här i västvärlden. I alla fall inte om man vill sälja så mycket som möjligt. Tar man till sig att det är förhåller sig så, kanske även försäljningen av illegalt piratkopierad underhållning kan minska med rätt prissättning på original, i förhållande till ett lands ekonomi.

Och ”ofarligt”, vad menar jag med det? Jo, att man som konsument inte ska behöva bekrakta rättighetshavare som en privatpolis. Som konsument ska man inte tvingas att konsumera och man ska som konsument inte behöva vara orolig för att kanske bli stämd, bortkopplad från Internet eller till och med satt i fängelse av dem vars försörjning och, i väldigt många fall, extravaganta livstil man faktiskt bidrar till. Med ”ofarligt” menar jag så klart också att de nedladdningstjänster som än så länge finns, och de som förhoppningsvis kommer att finnas, inte ska vara mer riskfyllda att använda än att handla i vilken etablerad butik som helst som tillämpar kortbetalning (eller vad det nu kan röra sig om för typ av betalning).

Vad jag tycker är mest sorgligt med hela fildelningsdebatten är att det fokuseras alldeles för mycket på fildelningen i sig och även för mycket på nuet. Upphovsrättslobbyn ser bara det de har framför sig; en ung generation som tagit distributionen av underhållning till en för lobbyn okontrollerbar form. Lobbyn, som utgår ifrån att folk följer lagar hur dumma de än kan verka, rusar framåt i full fart, med regering, riksdag och EU som uppbackning, och driver igenom lag efter lag efter lag efter lag (datalagringslagen, FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA) för att förbjuda bort ett helt beteende och för att i största möjliga mån kunna kontrollera vad konsumenterna har för sig. Det sorgliga i detta är att dessa lagar egentligen bara är tillfälliga åtgärder, inga långsiktiga lösningar. Man ser bara till nuet, inte till hur man vill att samhället ska se ut i framtiden.

För om vi frågar oss; ur ett större perspektiv, är verkligen upphovsrätten så mycket viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet? När blev den det? Och varför är den det? Och varför är upphovsrätten i sig själv så omöjlig att ändra och utveckla?

Och är rädslan för terrorism verkligen så påtaglig hos oss att ALLA måste övervakas ALLTID? Vad är friheten egentligen värd om vi inte vågar leva utan ständig övervakning?

Hur jag än vänder och vrider på argument, fakta, moral, funderingar och till och med mig själv, så kommer jag hela tiden fram till samma svar på båda frågorna. Nej. Upphovsrätten kan inte vara viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet eller rättssäkerhet. Innebörden av dessa begrepp är det pris vi betalar för att få upphovsrätten ska kunna vara kvar i exakt den form som den har nu. Världen förändras och utvecklas, men upphovsrätten består. Är upphovsrätten verkligen helt optimal så som den är nu? Och vad ska vi egentligen ha upphovsrätten till om de andra begreppen inte finns?

Och nej, rädslan är inte påtaglig. Vi vet att terrorismen finns, vi vet namnen på många av de som utfört terrordåd, vi vet att träningsläger existerar och vi vet att vapen existerar. Men är vi verkligen så rädda? För mig personligen är rädslan för terrorism bara en illusion. Det kan bero på att jag själv aldrig upplevt ett terrordåd men jag kan ändå snabbt räkna upp fem saker som skrämmer mig mer eftersom det är saker som finns sker i vardagen men som ändå inte hindrar mig från att gå utanför dörren varje dag: bilolyckor, cancer, matförgiftning, flygplanskrascher, skidolyckor…

Hur högt man än värderar upphovsrätten så tror inte jag att någon innerst inne vill ha den typ av samhälle som håller på att växa fram. Har upphovsrätten blivit det moderna samhällets absolut viktigaste rättighet? Eller är den redan det?

Andra bloggar om: ACTA, Internet, IPRED, Personlig integritet, Upphovsrätt, Övervakningssamhället

En annan sak som jag själv reflekterade över gällande just flygbladen, var att det inte låg och skräpade så värst många flygblad på marken. Jag tycker annars att det brukar ligga ganska tätt med flygblad runt omkring en sån här manifestation. Men så vitt jag kunde se så låg det en här och en där, väldigt sporadiskt och inte särskilt tätt. Nu är det ju inte alls så värst positivt att det ligger några flygblad på marken alls, egentligen. Men ett visst bortfall får man ändå räkna med. Men lite uppiggande ändå, man hoppas ju att folk tagit budskapet till sig.

Jag passade även på att säga hej till Kalle Wedin, valkretsledare för Piratpartiet Göteborg och en av initiativtagarna till manifestationen. Har haft lite mailkontakt med honom i samband med informationsutskick om piratfika tidigare. Naturligtvis hade han ju ingen aning om vem jag var men vi pratade lite och jag berättade helt kort om att jag bloggade och tänkt och försökt infinna mig på piratfika mer än en gång men att det aldrig blivit av. Men bli av ska det!

Här kommer några bilder från dagens manifestation. Använd dem gärna men helst i rätt sammanhang. Om du finner dig själv på någon av bilderna men väldigt ogärna vill vara med på bild i den här bloggen, kontakta mig isåfall på sandrability at gmail.com och tala om det så ska jag försöka att trolla bort dig.

Andra bloggar om: Fildelning, IPRED, Internet, Manifestation, Piratpartiet

Henrik Pontén, jurist vid Antipiratbyrån och föga tekniskt insatt, vilket vi sett efter rättegången mot The Pirate Bay, försöker agera piratjägarspöke och varna alla som tänkt skaffa en anonymitetstjänst. Han hävdar, utan att komma med några som helst tekniska uppgifter eller källor, att Antipiratbyrån inte ser anonymitetstjänster som något som helst problem. Han menar på att man minsann har ”metoder” för att komma till rätta med Internet-användare som gömmer sig bakom anonyma adresser.

Jag påstår inte att Pontén har fel, för inte heller jag är någon teknisk expert. Men vi har tidigare sett vad Antipiratbyråns ”metoder” innebär. I samband med den så kallade Bahnhofaffären, då bland annat Antipiratbyrån utförde husrannsakan hos Bahnhof och anmälde företaget för spridning av upphovsrättsligt skyddat material, gjorde parterna upp i godo eftersom Bahnhof hävdade att Antipiratbyrån själva planterat materialet på Bahnhofs servrar samt haft en infiltratör på bolaget som gjort överföringen möjlig.

Om det är den sortens metoder som Pontén syftar på så rädds i alla fall inte jag och det tycker jag inte att någon annan heller ska göra. I Bahnhofaffären så hade Antipiratbyrån uppenbarligen inte vattentäta bevis, vilket kan vara orsaken till varför man gjorde upp i godo. Det här är Antipiratbyråns och liknande organsiationers sätt att förtränga den problematik som uppstår. De försöker också skapa en bild av att folk i allmänhet skulle bli tillräckligt rädda för att helt sluta fildela, vilket ju så klart är exakt det de vill.

Å andra sidan, om de faktiskt har trovärdiga tekniska metoder för att komma runt anonymitetsproblemet, ut med språket! Om folk förstår på vilket sätt en anonymitetstjänst inte skulle fungera, DÅ finns det ju en anledning till att vara lite rädd för att få kravbrev i brevlådan. Men att försöka bluffa fram en rädsla bland befolkningen kommer inte att fungera i längden. Måhända att lagen kommer att generera många fler spaltmeter i medierna i början. Men folk glömmer hysterin och rädslan med tiden, och blir smartare och förhoppningsvis mer villiga att inte acceptera vad som helst.

En annan sak som jag reagerat på idag är Martin Appels krönika på IDG.se. Hela hans poäng bygger på att piratjägarna kommer att få precis som de vill. ”Den stora massan” kommer att sluta fildela av ren rädsla för att åka fast och har enligt honom inte tid, kraft eller intresse av att sätta sig in i hur de kan skydda sig mot Pontén och hans gossar. Jag är lite nyfiken på hur han resonerar här. Sverige är inte det första land där IPRED-lagen införs. Vad är det som säger att den kommer att fungera bättre här än i våra grannländer? I Finland har antipiratorganisationerna till och med försökt förfalska statistik för att försöka påvisa att lagen faktiskt fungerar fast den egentligen inte påverkat fildelningen… i alla fall inte åt det håll de önskar.

Tänk om, tänk rätt. Lösningen heter inte IPRED!

Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Bahnhof, Henrik Pontén, Fildelning, IPRED, Upphovsrätt

Nu är iallafall rättegången över. I början av veckan hölls alltså slutpläderingarna, i måndags åtalarsidan och de målsägande i stämningsansökan och igår försvarets. Jag ska plöja igenom dessa under de närmaste dagarna men så vitt jag läst hos andra som varit flitigare än jag med att lyssna, så yrkar åklagaren på ett års fängelse (!) samt att han också argumenterade för att männen som driver The PIrate Bay har samma juridiska ansvar för länkarna till de upphovsrättsligt skyddade verken, som det material som de själva publicerat.

Det är nog inte bara jag som tycker att detta påstående är både häpnadsväckande och helt orimligt. Stora delar av Internet skulle sluta fungera ifall det vore olagligt eller förbjudet att länka till något som vore skyddat enligt upphovsrätten. Helt galet och det är tråkigt att åklagaren själv inte förstår hur orimligt det låter. Innan jag spyr mer galla över det här ska jag själv lyssna och tolka vad som sades. Samma sak med försvarets slutplädering. Jag hoppas den var mer saklig.

Nu ska jag göra fiskpinnar. Mors!

Andra bloggar om: Roger Wallis, The Pirate Bay, TPB-rättegången